Mitt tiondedäck

Min make och jag kämpade med ekonomin på grund av att han bytte yrke. Han hade gått med i Förenta staternas armé för att vidareutbilda sig och för att göra det var han tvungen att gå ner en hel del i lön. Det var knappt att vi fick ekonomin att gå ihop och vi hade stora skulder. Vi hade klippt sönder våra kreditkort för att undvika fler skulder, vi hade använt alla våra sparpengar och levde på vårt ettårsförråd.

Jag har alltid haft ett vittnesbörd om evangeliet, men nu levde jag bokstavligt talat på tro. Efter en oerhört svår månad kände jag mig nedslagen över vår hög med räkningar och insåg att vi inte skulle klara av att betala dem. För första gången i mitt vuxna liv blev jag frestad att inte betala tionde. Jag tänkte: ”Jag behöver pengarna mer än vad Herren gör. Beloppet jag ska betala kommer inte ens att räcka till stavscentrets elräkning, men det skulle vara till stor nytta för mig.”

När jag själviskt hade tänkt på allt det som pengarna skulle kunna gå till, kom jag att tänka på ett skriftställe: ”Får en människa stjäla från Gud? Ändå stjäl ni från mig. Ni säger: ’Vad har vi stulit från dig?’ Tionde och offergåvor.” (Mal 3:8) Jag insåg att jag måste betala tionde. På något sätt skulle saker och ting ordna sig. Jag skrev tiondechecken, satte fast ett frimärke på kuvertet och lade det i brevlådan.

Följande morgon behövde jag göra några ärenden. Jag gick till bilen och till min stora förtvivlan såg jag att ett av däcken nästan var helt platt. Jag körde frustrerad till en bilverkstad i närheten.

En punktering skulle kosta några dollar att laga. Jag satt i väntrummet och bad till min himmelske Fader att han skulle vaka över oss. Några minuter senare bad mekanikern mig att komma till kassan. Han sade att det satt en spik i däcket men att den satt fast på ett sådant sätt att det inte gick att laga däcket. Han var tvungen att sätta dit ett nytt däck, vilket skulle kosta mer än vad jag var mentalt beredd på. Jag sade: ”Jag skulle vilja titta på det.” Mekanikern visade mig tålmodigt spiken och förklarade varför det var omöjligt att laga däcket. Med tårar i ögonen bad jag honom att ersätta mitt däck med det billigast möjliga.

Jag gick tillbaka till väntrummet och vädjade tyst till min himmelske Fader om hjälp. Vi hade inte råd med ett nytt däck, men vi var ju tvungna att kunna köra bilen.

Några minuter senare bad mekanikern mig att komma till kassan igen. Han förklarade att mina däck hade låsmuttrar och utan nyckeln gick det inte att ta av däcket. Jag sade att jag inte hade nyckeln. Han bad om ursäkt och förklarade att deras verkstad inte hade rätt verktyg för att få bort mitt däck. Han rekommenderade en annan verkstad. Sedan fyllde han gratis på luft på däcket och lät mig gå.

Jag satte mig i bilen och började gråta. Varför hände det här? Vi hade gjort allt rätt. Vi betalade vårt tionde, vi hade ett årsförråd, vi arbetade på att göra oss skuldfria, vi gick till kyrkan varje vecka. Varför tillät Herren att detta hände?

Jag åkte till den andra verkstaden och förklarade snabbt situationen för mekanikern. Vi valde det billigaste däcket och jag fortsatte till väntrummet. Efter vad som verkade vara en evighet ropades mitt namn ut. Jag gick sakta till kassan och bävade för vad jag skulle få höra.

”Vi har kört däcket igenom vattnet fem gånger”, sade mekanikern. ”Vi är tre som har letat efter spiken. Det finns ingen. Dina däck kan användas ett bra tag till. Det finns absolut ingen anledning till att ersätta något av dem.” Jag stirrade oförstående på mekanikern. Jag hade själv sett spiken med mina egna ögon. Jag visste att den hade funnits där. Jag tackade honom och han lät mig gå. Inte heller denna gång behövde jag betala något.

Vi har sedan dess blivit förflyttade till en annan förläggning och har kört ca 1 300 mil på det där däcket. Jag vet att Herren välsignar oss och att lydnad ger trygghet.

Sarah Westbrook är medlem i El Paso första församling, Mount Franklins stav, El Paso, Texas.