Gläd dig åt återställelsen av templets förordningar och förbund

President George Q Cannon (1827–1901), förste rådgivare i första presidentskapet: Varje tempel … minskar Satans makt på jorden och ökar Guds och gudaktighetens makt, och påverkar himlarna på ett mäktigt sätt till vår förmån, de nedkallar över oss de eviga Gudarnas välsignelser.” ( Millennial Star, 12 nov 1877, s 743)

President Gordon B Hinckley: ”Liksom vår Frälsare gav sitt liv som ett ställföreträdande offer för hela mänskligheten och därigenom blev vår Frälsare, kan också vi, i liten skala och när vi ägnar oss åt ställföreträdande arbete i templet, bli som frälsare för dem på andra sidan som inte har möjlighet att gå framåt om inte något görs för deras räkning av dem som är på jorden … [Jag] inbjuder … er att alltmer dra fördel av denna välsignade förmån. Det kommer att förädla er karaktär. Det tar bort det själviska skal som omger de flesta av oss. Det blir bokstavligen ett helgande inslag i vårt liv.” (”Avslutningsord”, Liahona , nov 2004, s 105.)

Äldste Russell M Nelson i de tolv apostlarnas kvorum: ”Vi behöver komma ihåg att ett förbund är ett löfte. Ett förbund med Gud bör inte ses som något begränsande, utan som något beskyddande. Förbund med honom skyddar oss från fara … När vi väljer att förneka oss all ogudaktighet, förlorar vi inget av värde utan vinner den härlighet som endast de som uppnår evigt liv får uppleva. Vi blir inte begränsade utan får fler möjligheter när vi håller ett tempelförbund. Det upplyfter oss bortom vårt begränsade perspektiv och vår begränsade kraft.” (”Prepare for Blessings of the Temple”, Ensign, mar 2002, s 21)

Anne C Pingree, andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap: ”Min make och jag hade rest till en av de mest avlägset liggande platserna i vår mission, för att han skulle kunna hålla intervjuer för tempelrekommendation med medlemmarna … Efter det att alla intervjuerna var avklarade körde vi tillbaka längs den sandiga djungelvägen och såg häpet … två systrar, fortfarande gående längs vägen. Vi insåg att de hade gått från sin by som låg en och en halv mil bort, bara för att få en tempelrekommendation som de visste att de aldrig skulle få förmånen att använda. Dessa heliga i Nigeria trodde på president Howard W Hunters ord: ’Det skulle behaga Herren om alla vuxna medlemmar är värdiga — och innehar — en tempelrekommendation, även om ni inte bor så nära ett tempel att ni kan använda den med en gång eller ofta.’” (Se i fjärran se det som var utlovat”, Liahona , nov 2003, s 13.)