Läs din Mormons bok

Det var meningen att vi skulle vara överlyckliga, men våra hjärtan var tunga och våra armar tomma. Debra Caelia Carter anlände precis på avsett datum, den 26 april 2010, men hon var död.

När vi gick in i huset bar jag på den lilla rosa filten som vi hade hållit Debra i på sjukhuset. Jag satt i soffan, överväldigad av känslor, när vår tvåårige son kom fram till den tomma filten och viskade: ”Hej, lillasyster. Jag älskar dig.”

Tårarna strömmade nerför mitt ansikte och jag vände mig bort. När jag gjorde det såg jag orden på en affisch från tidningen Friend som satt på väggen: ”Vår himmelske Fader kan nås med en enkel bön, och den Helige Anden är så nära att han hör våra viskningar.”¹

Jag började utgjuta mitt hjärta till Gud i stilla, innerlig bön. När jag gjorde det kände jag den Helige anden viska: ”Läs din Mormons bok igen.” Jag hade just läst ut den, men känslan var bestämd och intrycket tydligt.

Jag steg upp tidigt morgonen därpå och började läsa Mormons bok. Jag använde pennor för att markera varje stycke om tro, bön, hopp, Jesu Kristi egenskaper, om att sprida evangeliet och om att lyssna till Herrens röst. Jag insåg att jag behövde göra det som Nephi, Enos, Moroni och andra profeter i Mormons bok hade gjort när de utsattes för prövningar. Och jag måste göra det med samma kärlek till Frälsaren som fyllde deras liv under svåra tider.

Under dessa dagliga, personliga skriftstudietimmar kände jag Herren omsluta mig i hans kärleks armar, och jag kände kraften i hans försoningsoffer för alla. Anden talade till mig, en frid kom över mig och jag fick svar på mina innerliga böner. Jag fick styrka i min sorg av att begrunda orden jag hade läst.

En dag fyllde Anden mig med glädje när jag läste följande ord:

”Jag [älskar] små barn med fullkomlig kärlek, och de är alla lika och delaktiga i frälsningen …

Små barn … är alla levande i [Gud] tack vare hans barmhärtighet …

Ty se, alla små barn är levande i Kristus” (Moroni 8:17, 19, 22; kursivering tillagd).

Det kändes som om jag kunde se min dotter levande i Kristus — leende och lycklig och med hans armar omkring sig. Från den stunden fick jag kraften att härda ut, och jag kände hur ett nytt hopp för min familj hade tänts i själen. Jag förstod att om vi höll fast vid försoningen, skrifterna, de levande profeternas ord och varandra, genom våra tempelförbund, så skulle vi återförenas som familj för evigt.

Jag älskar Mormons bok som tydligt vittnar om Jesus Kristus, vad han gjorde och gör för oss, och vad vi måste göra för att likna honom. Mormons bok ger ljus åt mitt liv och fyller hjärtat med hopp i Kristus.