Besökslärarnas budskap
Omsorg och tjänande genom besöksverksamhet
Studera materialet och samtala om det med systrarna du besöker om så är lämpligt. Använd frågorna för att hjälpa dig stärka dina systrar och göra Hjälpföreningen till en aktiv del av ditt eget liv.
Tro, Familj, Tjänande
Kärlek är långt mer än en känsla av välvilja”, sade president Henry B. Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet. ”Den kärleken kommer av tro på Herren Jesus Kristus och är en följd av hans försoning.”1 För Hjälpföreningens systrar kan besöksverksamheten vara kärlek i handling, ett viktigt sätt att utöva vår tro på Frälsaren.
Genom besöksverksamheten visar vi omsorg genom att kontakta varje syster, ge ett evangeliebudskap och försöka ta reda på hennes och hennes familjs behov. ”Besöksundervisningen blir Herrens verk när vi inriktar oss på människor i stället för på procentsatser”, säger Julie B. Beck, Hjälpföreningens generalpresident. ”I själva verket är besöksundervisningen något som aldrig blir färdigt. Det är mer ett sätt att leva än ett uppdrag. Trofast tjänande som besökslärare är ett bevis på vårt lärjungeskap.”2
När vi under bön visar konstant omsorg lär vi oss hur man bäst hjälper och uppfyller behoven som varje syster och hennes familj har. Tjänande kan vidta många skepnader — både stora och små. ”Ofta är det små saker som lyfter och välsignar andra: En fråga om hur familjen mår, några uppmuntrande ord, en uppriktig komplimang, ett litet tackkort, ett kort telefonsamtal”, sade president Thomas S. Monson. ”Om vi är observanta och uppmärksamma, och om vi följer maningarna vi får, kan vi uträtta mycket gott … Oräkneliga är de gånger som den stora armén av besökslärare i Hjälpföreningen har tjänat andra.”3
Från skrifterna
Joh. 13:15, 34–35; 21:15; Mosiah 2:17; Läran och förbunden 81:5; Mose 1:39
Från vår historia
År 1843 delades kyrkans medlemmar i Nauvoo, Illinois in i fyra församlingar. I juli samma år utsåg Hjälpföreningens ledare en besökslärarkommitté i varje församling bestående av fyra systrar. Besökslärarkommittéernas ansvarsuppgifter var bland annat att bedöma behov och att samla in donationer. Hjälpföreningen använde donationerna till att hjälpa behövande.4
Besökslärare samlar inte längre in donationer, men de har fortfarande ett ansvar att bedöma behov — andliga och timliga — och att arbeta för att uppfylla dessa behov. Eliza R. Snow (1804–1887), Hjälpföreningens andra generalpresident, sade: ”En [besöks]lärare … bör förvisso ha så mycket av Herrens ande när hon går in i ett hus för att veta vilken anda hon möter där … Vädja inför Gud och den Helige Anden om att få [Anden] så att ni kan möta den anda som råder i det huset. Och ni kanske känner att ni vill säga fridgivande och tröstande ord, och om ni märker att en syster är kall, ta henne då till ert hjärta som ni skulle med ett barn till ert bröst, och värm upp [henne].”5
Fotoillustration Matthew Reier