Mod till att stå ensam

”Jag tror att min första upplevelse där jag modigt stod för min övertygelse ägde rum när jag var i Förenta staternas flotta i slutet av andra världskriget …

Jag ska aldrig glömma när söndagen kom efter första veckan [i träningslägret]. Vi fick välkomna nyheter av fanjunkaren. När vi stod uppställda på övningsområdet i den friska kalifornienvinden, kom hans kommando: ’Idag går alla i kyrkan — det vill säga alla utom jag. Jag ska vila!’ Sedan ropade han: ’Alla som är katoliker träffas i Camp Decatur — och kom inte tillbaka före klockan tre. Framåt marsch!’ En ganska stor grupp marscherade iväg. Sedan röt han nästa kommando: ’De av er som är judar träffas i Camp Henry — och kom inte tillbaka före klockan tre. Framåt marsch!’ En något mindre grupp marscherade iväg. Sedan sade han: ’Resten som är protestanter träffas i Camp Farragut — och kom inte tillbaka före klockan tre. Framåt marsch!’

Genast kom tanken till mig: ’Monson, du är inte katolik. Du är inte jude. Du är inte protestant. Du är mormon, så du ska stå kvar!’ Jag kan försäkra er att jag kände mig totalt ensam. Modig och beslutsam, ja — men ensam.

Och sedan hörde jag de ljuvligaste ord som jag någonsin hört en fanjunkare yttra. Han tittade åt mitt håll och frågade: ’Och ni killar, vad kallar ni er för något?’ Det var inte förrän då som jag insåg att det stod någon bakom eller bredvid mig på övningsområdet. Vi svarade nästan samtidigt: ’Mormoner!’ Det är svårt att beskriva glädjen som fyllde mitt hjärta när jag vände mig om och såg en handfull andra sjömän.

Fanjunkaren kliade sig i huvudet med ett förbryllat ansiktsuttryck, men sade slutligen: ’Ja, pojkar, ni får gå och hitta någonstans att vara. Och kom inte tillbaka före klockan tre. Framåt marsch!’ …

Även om upplevelsen tog en annan vändning än jag hade väntat mig, hade jag varit villig att stå ensam om det varit nödvändigt.

Sedan den dagen har det funnits tillfällen när ingen stod bakom mig, och då stod jag ensam. Jag är så tacksam över att jag fattade beslutet för länge sedan att vara stark och sann, alltid redo och villig att försvara min religion.”

Frågor att begrunda:

• Hur påverkar vi andra när vi står starka?

• Kan du komma på ett tillfälle när ditt mod och din övertygelse prövades? Vad gjorde du?

• Vad kan vi göra för att förbereda oss för att stå starka?

Du kan skriva ner dina tankar i en dagbok eller berätta om dem för andra.