Håll förbunden

Ett förbund är ett bindande andligt kontrakt, ett högtidligt löfte till Gud vår Fader att vi ska leva och tänka och handla på ett visst sätt — på hans Sons, Herren Jesu Kristi sätt. Fadern, Sonen och den Helige Anden lovar oss i sin tur det eviga livets fullkomliga härlighet.

Jag tycker det är intressant att förbunden ingås personligt och individuellt. Vi ingår ett förbund när vi döps och konfirmeras, vilket leder oss in på vägen till evigt liv. Dessa förrättningar utförs för enskilda personer, en och en, oavsett hur många som i slutändan måste ta emot dem.

Män ingår ett förbund när de tar emot prästadömet. Detta förlänande görs alltid för en person åt gången.

De högsta förbunden vi kan ingå finns i templet. Det är där vi ger våra högtidligaste löften till vår Fader i himlen och där han låter oss veta, mer till fullo, den verkliga betydelsen av hans löften till oss. De här är återigen individuella upplevelser, också när vi besöker templet för att beseglas till andra.

Det är så Guds rike byggs upp — en person åt gången, ett förbund åt gången. Alla vägar på vår jordiska resa leder till det heliga templets slutliga förbund.

Det är ytterst viktigt att du förstår att när du besöker templet för att få din egen begåvning, inklusive den underbara förrättningen som förbereder dig för begåvningen, så är detta en väsentlig del av dina missionsförberedelser och ditt beslut att verka som missionär.

När du besöker templet börjar du förstå betydelsen av dessa tempelförbund, den obrytbara länken mellan din begåvning där och din framgång som missionär.

Ja, själva ordet begåvning berättar för oss vad denna ytterst viktiga länk består av. En begåvning är en gåva. Den kommer av samma ord som engelskans ord för hemgift, en speciell gåva som hjälper ett nygift par i deras nya liv. När jag var president för Brigham Young-universitetet tillbringade jag en del av min tid med att försöka bygga upp universitetets gåvofond som bestod av pengar från generösa donatorer.

Det är detta Gud gör för oss varje gång vi ingår ett förbund med honom. Han begåvar oss. Vi lovar att göra vissa saker, beroende på förrättningen, och han lovar oss särskilda gåvor i retur — underbara gåvor, outsägliga gåvor, nästan ofattbara gåvor. Därför säger jag samma sak till er som jag säger till mig själv: Om vi verkligen vill lyckas med våra ämbeten, om vi vill ha tillgång till all hjälp och alla förmåner och välsignelser från Fadern, om vi vill att himlens dörr ska öppnas på vid gavel för oss så att vi kan ta emot gudaktighetens kraft, så måste vi hålla våra förbund!

Du vet att du inte kan göra det här på egen hand. Vi behöver få hjälp från himlen. Vi behöver få Guds gåvor. Han undervisade om detta i början av denna tidshushållning. När Herren undervisade om ”Sions återlösning” sade han:

”Så att de själva kan bereda sig, och så att mitt folk kan bli mer fullkomligt undervisade och få erfarenheter samt mera fullkomligt förstå sin plikt och vad jag kräver av deras händer.

Och detta kan inte åstadkommas förrän mina äldster har begåvats med kraft från höjden.

Ty, se, jag har berett en stor begåvning och välsignelse som skall utgjutas över dem i den mån de är trofasta och fortsätter i ödmjukhet inför mig” (L&F 105:10–12).

Det här arbetet är så allvarligt och den ondes motstånd mot det så stort att vi behöver varje gudomlig kraft för att öka vår förmåga och stadigt föra kyrkan framåt. Nyckeln till detta för oss som enskilda är förbundet vi ingår i templet — vårt löfte att lyda och uppoffra, att helga våra ansträngningar åt Fadern, och hans löfte att förläna oss ”en stor begåvning”.

Hjälper detta dig att se hur grundläggande våra personliga, individuella löften är för hela verkets omfattning och storslagenhet? Liksom med allting annat i frälsningsplanen avgörs framstegen för äldsterna och systrarna runtom i världen av en missionär åt gången.

Vi ingår inte förbund som hela församlingar eller stavar. Nej, vi ingår förbund som broder Brown eller broder Burns, syster Jones eller syster Jensen. Nyckeln till det här verket är att hålla förbunden som enskilda.

Jag vet inte vilken mission du kommer att tjäna i, men jag tror inte att vår Fader i himlen har gett några särskilda löften till din mission som mission. Jag vet dock att han har gett stora löften dig, personligen.

Det är när en hel mission enas genom styrkan hos varje missionärs redbarhet, varje missionärs personliga beslutsamhet att hålla förbunden, som vi förflyttar berg. När det finns en sådan enighet och kraft, en sådan gåva från himlen, som kommer till varje enskild person i missionen, kan ingenting ”hindra verkets framgång”. Det är på detta sätt som ”Guds sanning skall gå fram kraftfullt, ädelt och oförskräckt”.¹

Vi har denna tillit när det inte finns någon svag länk i kedjan, när det inte finns någon skör spricka i rustningen. Varje evangelieseger vinns under kriget mot ondska och villfarelser — ett förbund åt gången, en person åt gången, en missionär åt gången.

Det är därför Herren sade följande till kyrkans tidiga ledare: ”Ni skall förbinda er att göra allt i helighet inför mig, och i den mån ni gör detta skall det rike ni har fått utökas med större härlighet” (L&F 43:9–10).

Detta handlar om förbund. Detta är precis vad vi besöker templet för att göra — förbinda oss inför Herren och undervisa varandra och sedan med den styrkan ”göra allt i helighet”. I gengäld kommer kraft och härlighet till oss och vårt arbete. Det är i just denna bemärkelse i fråga om att hålla förbund som Herren sade: ”Jag, Herren, är bunden när ni gör vad jag säger, men när ni inte gör vad jag säger har ni inget löfte” (L&F 82:10).

Tro mig. Nyckeln till det här verket är att hålla förbunden. Vi kan inte göra anspråk på och demonstrera gudaktighetens kraft på något annat sätt. Du har Herrens ord angående detta ämne.

Du kommer att besöka templet för att förbereda dig för att verka som missionär. Håll förbunden du ingår där, vartenda ett. De är mycken personliga, mycket heliga löften som var och en av oss ger vår Fader i himlen.

När jag ber dig göra detta vill jag att du ska veta att jag ska göra detsamma. Jag ska också hålla mina förbund. Ett av dessa förbund är att som medlem i de tolv apostlarnas kvorum vara ett särskilt vittne ”om Kristi namn i hela världen” (L&F 107:23). När jag håller mina förbund vittnar jag inte bara för dig i dag om Herren Jesus Kristus och att han korsfästes, utan jag är ett sådant vittne — kallad, ordinerad, bemyndigad att ta detta vittnesbörd till hela världen. Jag är glad att kunna förena mig med er i detta verk, mina älskade unga vänner.

Jag vet att Gud lever, att han bokstavligt talat är vår Fader i himlen, och att han håller sina löften till oss för evigt. Jag vet att Jesus är Kristus, Faderns enfödde Son i köttet och världens Frälsare. Jag vet att han led, blödde och dog för att vi skulle kunna få evigt liv.

Jag vet att Fadern och Sonen uppenbarade sig för pojkprofeten Joseph Smith, denna tidshushållnings store och förste profet, som även han utgöt sitt blod som ett vittnesbörd om sin kallelse, den yttersta symbolen för någons lojalitet till sina förbund. Jag vet att de profetiska nycklarna har förts vidare i en obruten kedja till ytterligare femton män, tills de nu vilar i president Thomas S. Monsons ägo och profetiska verksamhet, han som är Guds presiderande högpräst på jorden i dag.

Det här verket är sant. Dessa uttalanden är sanna. Jag vet detta oberoende av någon annan dödlig man eller kvinna som någonsin har levat. Jag vet det genom den Helige Andens bekräftelser, vilka ger vägledning åt mitt liv och mening åt mitt vittnesbörd, och som sänder ut mig — tillsammans med er — för att vara ett särskilt vittne om världens Återlösare.