Ett vittne om vår Frälsare Jesus Kristus

”Jag älskar julen. Det finns en julens ande. Den sänker sig över världen, inte bara över medlemmar i kyrkan, och är ett vittnesbörd och ett vittne om att Jesus är Kristus. … Som en Herrens tjänare, som en av de tolv, vet jag att Jesus är Kristus. …

Jag älskar Herren. Jag älskar hans verk. Jag älskar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och vittnar om honom som är vår Mästare och vår Vän.”¹

”Det finns vissa saker som är alldeles för heliga för att tala om. …

Det är inte så att de är hemliga, utan de är heliga. De ska inte diskuteras utan minnas och skyddas och betraktas med djupaste vördnad.

Jag har kommit till insikt om vad profeten Alma menade:

’Det är många givet att känna till Guds hemligheter, men de har fått sträng befallning att de inte skall avslöja annat än den del av hans ord som han ger till människobarnen enligt den lydnad och flit som de visar honom.

Och därför får den som förhärdar sitt hjärta en mindre del av ordet, men till den som inte förhärdar sitt hjärta ges en större del av ordet, till dess det blir honom givet att känna Guds hemligheter, till dess han känner dem till fullo’ (Alma 12:9–10). …

Nu undrar jag och ni varför en sådan som jag skulle kallas till det heliga apostlaämbetet. Det finns så många kvalifikationer jag saknar. Det finns så många brister i min strävan att tjäna. När jag har begrundat det, har jag kommit på en enda sak, en kvalifikation som kan vara orsaken. Det är att jag har det vittnesbördet.

Jag förkunnar för er att jag vet att Jesus är Kristus. Jag vet att han lever. Han föddes i tidens mitt. Han predikade sitt evangelium, han prövades, han korsfästes. Han uppstod på tredje dagen. Han var den förste att uppstå. Han har en kropp av kött och ben. Om detta bär jag vittnesbörd. Om honom är jag ett vittne.”²

Bild

Jesus Christ depicted leaning on a rock in the Garden of Gethsemane. The image depicts the Atonement of Christ.

DETALJ FRÅN SKE INTE MIN VILJA UTAN DIN, av Harry Anderson

”Både före och efter Jesu korsfästelse har många människor villigt offrat sitt liv i osjälviska hjältedåd. Men ingen utsattes för det som Kristus uthärdade. På honom lades bördan av alla människors överträdelser, alla människors skuld. Och försoningen hängde på en tråd. Genom hans frivilliga gärning kunde nåd och rättvisa sammanföras, den eviga lagen understödjas och medling åstadkommas utan vilken den dödliga människan inte kunde återlösas.

Han valde att ta emot alla människors straff för summan av all ondska och allt fördärv, för all brutalitet, omoral, perversion och korruption, för allt missbruk, för allt dödande och all tortyr och terror – för allt som någonsin inträffat och allt som någonsin skulle inträffa på denna jord. När han valde detta ställdes han inför den ondes hemska makt, han som inte var begränsad av köttet eller underställd jordisk smärta. Detta var Getsemane!

Hur försoningen gick till vet vi inte. Ingen dödlig människa såg när ondskan vände sig bort och gömde sig för den rena varelsens ljus. Ingen ondska i världen skulle kunna släcka det ljuset. När det som gjordes var över hade lösensumman betalats. Både döden och helvetet lösgjorde sitt grepp om alla som skulle omvända sig. Slutligen var människan fri. Nu kunde alla själar som någonsin levat välja att röra vid det ljuset och bli återlösta.

Tack vare detta oändliga offer ’[kan] hela människosläktet … frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad mot evangeliets lagar och förordningar’ (TA 1:3).”³

”Under det att jag försökt undervisa om hans evangelium har jag lärt känna Jesus Kristus, Guds Son, Faderns Enfödde. Jag hyser djup vördnad för honom och djup aktning för det han undervisade om och sättet varpå han undervisade. Ingen av oss har något att förlora på att sträva efter att undervisa som han undervisade. Ingen av oss har något att förlora på att sträva efter att vara lika honom. Han var inte bara en lärare, han var läromästaren.”⁴

”Som dödliga kanske vi inte kan, nej, vi kan inte helt förstå hur Frälsaren genomförde sitt försoningsoffer. Men just nu är hur inte lika viktigt som varför han led. Varför gjorde han det för dig, för mig, för hela mänskligheten? Han gjorde det av kärlek till Gud Fadern och hela mänskligheten. ’Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner’ (Joh. 15:13).

I Getsemane gick Kristus undan från sina apostlar för att be. Det som sedan hände är bortom vår fattningsförmåga! Men vi vet att han fullbordade försoningen. Han var villig att ta på sig alla felsteg, alla synder och all skuld, all världens tvivel och fruktan. Han led för oss för att vi skulle slippa lida. Många dödliga har lidit plågor och dött en smärtsam, hemsk död. Men hans vånda övergick allt detta. …

Hans lidande var olikt allt annat lidande, både före och efter honom, för han tog på sig alla de straff som någonsin [kunde läggas] på mänskligheten. Tänk på det! Han hade ingen skuld att betala. Han hade inte gjort något fel. Ändå utstod han all den samlade skuld, sorg, smärta och förödmjukelse, alla de mentala, känslomässiga och fysiska plågor människor känt – han utstod dem alla. Det har bara funnits en i mänsklighetens historia som var helt syndfri, med förmåga att svara för hela människosläktets synder och överträdelser och överleva den smärta som åtföljde deras betalning.

Han gav sitt liv och sa: ’Det är jag som tar på mig världens synder’ (Mosiah 26:23). Han korsfästes. Han dog. De kunde inte ta hans liv. Han samtyckte till att dö …

Om du har snavat eller till och med gått vilse en tid, om du känner att motståndaren nu håller dig fången, kan du gå framåt i tro och inte längre vackla hit och dit i världen. Det finns de som står redo att leda dig tillbaka till frid och trygghet. Och Guds nåd kommer, som skriften lovar, ’sedan vi har gjort allt vi kan göra’ (2 Ne. 25:23). Den här möjligheten är för mig den sanning som är viktigast att känna till.

Jag lovar att förlåtelsens klart skinande morgon kan komma. ’Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd’ (Fil. 4:7) komma in i ditt liv igen, som en soluppgång, och du och han ska ’inte mer komma ihåg’ (Jer. 31:34) dina synder. Hur vet du det? Det vet du! (Se Mosiah 4:1–3.)”⁵

”Efter alla år som jag levt och undervisat och tjänat, efter alla de miljontals kilometer jag har rest runt i världen, med allt jag har upplevt, finns det en stor sanning som jag vill dela med mig av. Det är mitt vittnesbörd om Frälsaren Jesus Kristus.

Joseph Smith och Sidney Rigdon skrev så här efter en helig upplevelse:

’Och nu, efter de många vittnesbörd som har givits om honom är detta det allra sista vittnesbördet som vi ger om honom: Att han lever!

Ty vi såg honom’ (L&F 76:22–23).

Deras ord är mina ord.”⁶

”Vilken förmån det har varit för mig i livet att kunna bära ett särskilt vittnesbörd om att Jesus är Kristus, Guds Son. Jag vittnar ödmjukt men med fullkomlig visshet om att han är Faderns Enfödde. Detta är hans kyrka. Han presiderar över den och leder detta verk. Han är vår Återlösare. Jag vet att han lever, och jag känner honom. Det vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.”⁷