Vad jag lärde mig som ung nyomvänd
Äldste Jörg Klebingat
i de sjuttios kvorum
När jag var ny i kyrkan såg jag ett stort exempel på uppoffring hos de andra ungdomarna i min församling. Från den stunden och framåt har jag lärt mig många stora lärdomar.
Fotoillustrationer David Stoker
Jag blev medlem i kyrkan när jag var 17 år. Jag hade blivit introducerad till den av amerikaner från en militärbas i min hemstad i Tyskland. Det fanns ingen tysktalande församling i mitt område, så jag gick i kyrkan med amerikanerna på militärbasen, i det lilla flerkonfessionella armékapellet.
En söndag, strax efter mitt dop, ställde sig biskopen upp i slutet av mötet och frågade: ”Kan alla föräldrar med seminarieelever vänligen stanna kvar?” Han bad även mig att vara med.
När familjerna, biskopen och jag var de enda som var kvar i kapellet, förklarade biskopen att jag var behörig att delta i deras seminarieklass nästa skolår. Men jag gick i den lokala tyska skolan som började över en timme tidigare än den amerikanska skolan som alla ungdomar från militärbasen gick i. För att jag skulle hinna springa nerför backen till min skola i tid, behövde de flytta sin seminarieklass till klockan sex på morgonen, mer än en timme tidigare än de brukade träffas.
Sedan bad biskopen alla att rösta om de skulle vara villiga att göra den uppoffringen, så att jag kunde vara med på klassen. Genast räckte alla föräldrar och elever upp handen och sa ja.
Det var ett ganska mäktigt ögonblick för mig. Det här lärde mig något om uppoffringar. Dessa unga elever var villiga att personligen uppoffra sin egen bekvämlighet – inte bara en dag eller en vecka, utan under hela skolåret – för en nyomvänd, som annars inte kunde ha deltagit i seminariet.
Jag är fortfarande tacksam för deras offer eftersom jag inser hur viktigt det året i seminariet (då vi studerade Läran och förbunden) var för min första tid i kyrkan. Utan seminariet skulle jag inte haft mycket kontakt med kyrkan, förutom på söndagar. Dagligt seminarium var en utmärkt förberedelse för en missionstjänst. Det lärde mig mycket om disciplin och, förstås, välsignade mig oändligt med kunskap om evangeliet och skrifterna. Fråga mig om alla nyckelskriftställen i Läran och förbunden från den tiden – och jag minns dem fortfarande. De här upplevelserna hjälpte mig att närma mig min himmelske Fader och de hjälpte mig också att hantera utmaningarna med att vara kyrkans ende tysktalande medlem i staden.
Samtala med Gud
Efter att jag hade slutat skolan och innan jag gick ut som missionär, gjorde jag min obligatoriska värnplikt. Medan jag var i militären, började jag med en vana som jag behåller än i dag: att alltid be.
Atmosfären i militären var, förstås, inte alltid särskilt andlig – skåpen, bilderna, språket, filmerna folk såg på kvällarna. Men jag visste att jag skulle gå ut som missionär. Jag ville fortsätta vara stark. Jag ville inte falla. Jag ville inte ge efter för grupptrycket. Så jag utvecklade vanan att be inom mig hela tiden.
När jag gick från byggnad till byggnad, upp och ner för kullarna i skogen; när jag låg i skyttevärnet, deltog i stridsövningar – var jag än var, talade jag med min himmelske Fader i bön när jag kunde och ägnade minuter och ibland timmar åt att tala med himmelske Fader för att komma närmare honom och hålla mig stark. För det mesta tackade jag bara.
Den här vanan har jag fortfarande. När jag kör någonstans eller sitter på en buss eller går någonstans, har det blivit naturligt för mig att alltid ha en bön i hjärtat eller att alltid be, som skrifterna säger (se till exempel 2 Ne. 32:9). Det är en god vana som bör utvecklas redan tidigt.
Vi vet att vi ska be våra böner, men det betyder inte att vi bara böjer knä en kort stund på morgonen och på kvällen, som en tjänst till vår himmelske Fader. Bönen borde bli ett ärligt, djupt och fortgående samtal med din Fader, vilket med tiden kan hjälpa dig att komma närmare och närmare honom. Att utveckla vanan att be kan hjälpa dig möta alla frestelser ute i världen (se 3 Ne. 18:15, 18). Så när du går från punkt A till punkt B, eller när du har en ledig stund, lägg gärna lite mindre tid på att lyssna på musik eller skicka sms, och lite mer tid på att be i ditt hjärta.
Tillämpa alltid Jesu Kristi försoning
När du fortsätter att be och studera evangeliet upptäcker du att Jesu Kristi försoning är tillgänglig för dig varje timme, varje dag, för att hjälpa dig att ”behålla [dina] synders förlåtelse” (se Mosiah 4:11–12). Du kan gå till din himmelske Fader för att få tillgång till denna kraft och du kan bli bokstavligt renad när som helst, inte bara på söndagen, inte bara när du går till biskopen för att bekänna något allvarligt.
Herrens avsikt är att du ska använda Jesu Kristi försoning dagligen, så att du kan bli ren och värdig, känna Anden och vägledas hela tiden, i stället för att ha ständiga toppar och dalar. Genom att använda försoningen varje dag kan du få den här välsignelsen, vilka fel du än kan ha begått tidigare. Många ungdomar tror att omvändelse bara består i att gå till biskopen och berätta om allvarliga synder. Men omvändelse är mycket mer. Det innebär att göra en ödmjuk, konsekvent, bedjande, daglig ansträngning att 1) studera skrifterna, särskilt de som undervisar om Kristi försoning, och sedan 2) lära dig hur du rent praktiskt kan tillämpa den i ditt liv, varje ögonblick av varje dag. Det är det som den är till för. Låt din himmelske Fader veta varje dag att det är det här du vill – att vara bättre idag än du var igår.
Tillåt inte motståndaren att skapa något avstånd mellan dig och din himmelske Fader genom att få dig att känna att du inte är tillräckligt bra, att alla andra är bättre – som om Frälsarens försoning och hans kärlek och godkännande dinglade framför dig, men aldrig var inom räckhåll. Det är helt enkelt inte sant. Din himmelske Fader älskar dig precis som du är i dag, men naturligtvis måste du alltid fortsätta förbättra dig och sträva efter att hålla buden och tillämpa försoningen varje dag, hela tiden. Som aposteln Paulus sa: ”Pröva er själva” (2 Kor. 13:5). Men när du väl har lärt dig om försoningen och om hur du kan använda den, märker du att du kan känna Herrens kärlek trots dina brister.
Förstå vem du är och förstå vem Kristus är och vad han gjorde för dig. Lägg sedan ihop dessa två, så att du kan vara ren hela tiden och ha tro på dig själv och på vår himmelske Fader och Frälsaren. Det leder i sin tur till att du får en god känsla av egenvärde och självförtroende.
Det här är saker som jag började lära mig som ung nyomvänd, och de har varit till stor välsignelse i mitt liv. När du uppoffrar, studerar och strävar efter att hålla dig nära din himmelske Fader, välsignar han dig också. Ge aldrig upp!