Det nya och eviga förbundet

Varje människa är en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar.¹ Vår himmelske Faders frälsningsplan ger var och en möjligheten att ta emot evigt liv, vilket är det slags liv Gud lever.² Det finns ingen större gåva.³ Genom kunskap om frälsningsplanen förklaras syftet med livet och, om vi så väljer, vägleder den oss i vårt beslutsfattande från ett evigt perspektiv.

Planen och dess relevans till jordelivet förklarades mäktigt i en artikel i Liahona i oktober 2015 av äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum.⁴ Som en del av planen instiftade Fadern det nya och eviga förbundet för att göra det möjligt för sina söner och döttrar att återvända till hans närhet och ärva evigt liv.

I förordet till Läran och förbunden sa Herren: ”Därför kallade jag, Herren, på min tjänare Joseph Smith den yngre och talade till honom från himlen och gav honom befallningar, eftersom jag kände till det elände som skulle drabba jordens invånare, …

så att mitt eviga förbund skall kunna upprättas.”⁵

Det här förbundet, som Herren ofta kallar för ”det nya och eviga förbundet”, omfattar fullheten av Jesu Kristi eviga evangelium, däribland alla de förrättningar och förbund som är nödvändiga för mänsklighetens frälsning.⁶ Fastän instiftandet av Herrens nya och eviga förbund på jorden är återställelsens primära ändamål, finns det en del sista dagars heliga som inte förstår förbundets betydelse och löftet om goda ting som kommer till dem som lever efter det. Ändamålet med den här artikeln är att hjälpa oss att bättre förstå och leva efter det nya och eviga förbundet så att vi kan ärva evigt liv. Här förklaras också hur en av evangeliets viktigaste förrättningar och förbund – evigt äktenskap – är en del av evangeliets nya och eviga förbund.

Ett förbund i evangeliet är en pakt, ett kontrakt eller en överenskommelse mellan Gud och en person (eller personer) som tar emot prästadömets förrättningar av en som har prästadömets myndighet, och som lovar att leva efter villkoren i det förbund som hör samman därmed. Dessa villkor har upprättats av Gud.⁷

Bild

Deacons passing the sacrament to a Filipino congregation.

Det nya och eviga förbundet ”är det sammanlagda antalet av alla evangelieförbund och evangelieförpliktelser”⁸ som gavs i forna dagar⁹ och som återställts till jorden i dessa sista dagar. Som det förklaras i Läran och förbunden 66:2: ”Sannerligen säger jag dig: Välsignad är du eftersom du har tagit emot mitt eviga förbund, ja, mitt evangeliums fullhet, utsänt till människobarnen, för att de skulle kunna få liv och få del av de härligheter som skall uppenbaras i de sista dagarna, så som det skrevs av apostlarna och profeterna i forna dagar.”¹⁰ Eftersom förbundet har återställts i den sista tidsutdelningen är det ”nytt” och eftersom det omfattar hela evigheten,¹¹ är det ”evigt”.

I skrifterna talar Herren om både ”det” nya och eviga förbundet och ”ett” nytt och evigt förbund. Till exempel, i Läran och förbunden 22:1 talar han om dopet som ”ett nytt och evigt förbund, ja, det som var från begynnelsen”. I Läran och förbunden 132:4 talar han på samma sätt om evigt äktenskap som ”ettnytt och evigt förbund”. När han talar om ”ett” nytt och evigt förbund, talar han om ett av de många förbunden som omfattas av hans evangelium.

När Herren talar i allmänhet om ”det” nya och eviga förbundet, talar han om fullheten av Jesu Kristi evangelium, vilket omfattar alla förrättningar och förbund som är nödvändiga för människornas frälsning och upphöjelse. Varken dop eller evigt äktenskap är ”det” nya och eviga förbundet. Snarare är de båda en del av helheten.

Stora och eviga välsignelser lovas dem som tar emot evangeliets förrättningar utförda genom rätt prästadömsmyndighet och beseglade genom löftets Helige Ande,¹² och som därefter håller de heliga förbund som hör samman med förrättningarna. Dessa välsignelser innefattar syndernas förlåtelse,¹³ gudaktighetens kraft,¹⁴ och den Helige Andens sällskap,¹⁵ tillsammans med den vägledning, inspiration, tröst, frid, hopp och helgelse som medföljer den gåvan.¹⁶

Den största av alla Guds välsignelser och gåvor är evigt liv – vilket är det liv Gud lever!¹⁷ Den gåvan ges endast till dem som tar emot evangeliets förrättningar och lever efter de förbund som omfattas av det nya och eviga förbundet.¹⁸ Herren har sagt: ”Det nya och eviga förbundet … instiftades … för min härlighets fullhets skull.”¹⁹ Ja, de som ingår det nya och eviga förbundet och härdar ut till änden ”skall komma fram i den första uppståndelsen … och … skall ärva troner, riken, furstendömen och makter, herradömen och alla höjder och djup”.²⁰ Herren förkunnar eftertryckligt att ”allt vad min tjänare än har pålagt dem [skall] ske dem, i tid och i all evighet, och det skall vara i full kraft när de har lämnat världen, och de skall passera änglarna och gudarna, som är satta där till deras upphöjelse och härlighet i allt som har beseglats på deras huvuden, och vars härlighet skall vara en fullhet och en fortsättning på avkomman i evigheters evighet. Då skall de vara gudar.”²¹

Som sammanfattning ska de som inträder i det nya och eviga förbundet och trofast håller ut till änden 1) få ta emot Guds härlighets fullhet, 2) åtnjuta gudaktighetens kraft i tid och evighet,²² 3) bli upphöjda, 4) åtnjuta evigt äktenskap och avkomma och 5) bli gudar. Tillsammans kulminerar dessa välsignelser i det eviga livets gåva.

Herren har otvetydigt förkunnat att vi endast får ta emot dessa gudomliga välsignelser om vi lyder hans lagar som de instiftats i det nya och eviga förbundet. ”Det nya och eviga förbundet … instiftades … för min härlighets fullhets skull, och den som tar emot en fullhet därav måste och skall följa lagen, annars blir han fördömd, säger Herren Gud”.²³ Han förkunnade också: ”Ty alla som vill ha en välsignelse av mina händer skall följa den lag, och dess villkor, som fastställdes för just den välsignelsen så som de instiftades redan före världens grundläggning”.²⁴ I samma kapitel i Läran och förbunden upprepar Herren denna princip: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte följer min lag kan ni inte uppnå denna härlighet.”²⁵

Det stränga kravet att vi måste lyda Guds lagar för att få ta emot den härlighet han erbjuder de trofasta gäller alla förrättningar och förbund inom det nya och eviga förbundet. Om jag till exempel inte tar emot förrättningen men håller dopets förbund, blir jag fördömd, vilket betyder att jag inte kan gå framåt – jag kan inte ärva hans härlighets fullhet. Likaså, om jag inte tar emot templets förrättningar och håller de tillhörande förbunden, ja, i sanning, om jag vägrar att ta emot någon av evangeliets förrättningar eller om jag vägrar att hålla något av de tillhörande förbunden, kan jag inte bli upphöjd. Istället blir jag fördömd, vilket betyder att min utveckling avstannar. Kort sagt måste jag ta emot varje förrättning i evangeliet och hålla varje tillhörande förbund om jag önskar uppnå evigt liv.

Förbundens villkor som vi som sista dagars heliga lovar att hålla kan grupperas i fyra kategorier: 1) ta på oss Frälsarens namn, att alltid minnas honom och följa hans exempel; 2) hålla alla hans bud; 3) villigt tjäna Guds barn som en del av hans frälsningsarbete, även om det innebär personliga uppoffringar; och 4) helga oss och våra tillgångar åt Herrens verk.

Enligt Guds lag tas evangeliet (och de härligheter det erbjuder) emot genom detaljerade förrättningar som utförs genom prästadömets myndighet. Det är genom prästadömets förrättningar som gudaktighetens kraft gör sig gällande i våra liv – men endast i den utsträckning vi håller de tillhörande förbunden. Förbunden aktiverar eller ger liv åt förrättningen, på samma sätt som en motor aktiverar en bil och gör det möjligt för den att transportera sina passagerare från en plats till en annan. Kort sagt, i den utsträckning som vi eftertänksamt och trofast håller förbunden som tillhör de förrättningar vi tar emot, växer vi i vår kunskap om Gud och upplever ”gudaktighetens kraft”²⁶ genom Guds nåd förmedelst Kristi försoning.²⁷

I Läran och förbunden 132:4, sa Herren att han skulle uppenbara ”ett” nytt och evigt förbund och tillade: ”Om ni inte håller detta förbund blir ni fördömda, ty ingen kan förkasta detta förbund och tillåtas inträda i min härlighet.” Dessa ord avser det eviga äktenskapets förbund,²⁸ utfört av rätt prästadömsmyndighet,²⁹ vilket är en central och väsentlig del av ”det” nya och eviga förbundet (fullheten av Jesu Kristi eviga evangelium).³⁰ Herren betonade den stora vikten av det eviga äktenskapets förbund genom att säga att de som förkastar det här förbundet inte kan få evigt liv.³¹

Somliga människor, däribland en del av kyrkans medlemmar, tolkar felaktigt Läran och förbunden 132:4 till att betyda att månggifte är nödvändigt för upphöjelse, vilket får dem att tro att månggifte är ett nödvändigt krav på upphöjelse i den eviga sfären. Det finns dock inte stöd för det här i uppenbarelserna. Som det står i Läran och förbunden 131 och 132, introducerade Herren det eviga äktenskapets lag genom att uttryckligen tala om beseglingen av en man och en kvinna (se L&F 132:4–7, 15–25). Genom att förklara det eviga äktenskapets lag i samband med ett monogamt äktenskap, tydliggör Herren att upphöjelsens välsignelser, som erbjuds varje man och varje kvinna som värdigt inträder i det eviga äktenskapsförbundet, utfört genom rätt prästadömsmyndighet, är oberoende av om det gäller ett månggifte eller ett monogamt äktenskap.³²

Bild

Bride and groom exiting the temple.

FOTOGRAFI av templet i Rexburg, Idaho

Läran och förbunden 132:19 klargör att det eviga livet utlovas till ett monogamt par som är beseglat av prästadömets myndighet och som håller förbundet – utan några ytterligare villkor eller krav. En man och kvinna som är beseglade på detta sätt och som håller förbundet de ingått blir upphöjda.³³ Historisk praxis är i överensstämmelse med läran om evigt äktenskap som det förklarats här.³⁴ Förrättningen som beseglar ett par för all evighet innefattar identiska förbund och välsignelser för monogama äktenskap och för auktoriserade månggiften i det förflutna. Samma förbund och välsignelser görs tillgängliga efter det här livet för de trofasta som inte fick möjlighet att beseglas under jordelivet.³⁵

Efter att ha uppenbarat lagen och förbundet om evigt äktenskap mellan en man och en kvinna, lärde Herren Joseph Smith att en man i rättfärdighet kan gifta sig med mer än en hustru inom det eviga äktenskapets förbund när det auktoriserats eller befallts av Herren genom hans vederbörligen ordinerade profet (som innehar relevanta prästadömsnycklar).³⁶ Auktoriseringen och befallningen att utöva månggifte, som gavs av Herren till Abraham och andra profeter i forna dagar,³⁷ gavs också till profeten Joseph Smith. ”Jag gav dig, min tjänare Joseph, ett åliggande och återställer allt.”³⁸

Många år senare upphävde Herren sitt bemyndigande och sin befallning till kyrkans medlemmar att utöva månggifte (med andra ord, att beseglas till mer än en levande maka) när president Wilford Woodruff (1807–1898) utfärdade manifestet 1890.³⁹ Detta ledde till slutet på utövandet av månggifte, vilket betyder att ingen medlem i kyrkan kunde gifta sig eller beseglas till mer än en levande maka. Det är viktigt att notera att manifestet inte hindrar en värdig man som beseglats till en avliden hustru från att beseglas till en annan levande maka. Det föregående är förenligt med den uppenbarade läran att monogami är Herrens norm för äktenskapet såvida han inte förkunnar och auktoriserar något annat genom sin vederbörligen ordinerade representant, det vill säga, kyrkans president och profet.⁴⁰

Å första presidentskapets vägnar och som svar på frågan ”är månggifte eller celestialt äktenskap väsentligt för en fullhet av härlighet i nästkommande värld?”, skrev president Charles W. Penrose (1832–1925): ”Celestialt äktenskap är nödvändigt för en fullhet av härlighet i nästkommande värld, som det förklaras i uppenbarelsen om det; men det är inte skrivet att månggifte därmed är nödvändigt.”⁴¹

År 1933 tillkännagav första presidentskapet: ”Celestialt äktenskap – det vill säga, äktenskap för tid och evighet – och månggifte är inte synonyma begrepp. Monogama äktenskap för tid och evighet, beseglade i våra tempel i enlighet med Herrens ord och kyrkans lagar är celestiala äktenskap.”⁴²

I överensstämmelse med dessa uttalanden skrev äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum: ”Månggifte är inte väsentligt för frälsning eller upphöjelse. Nephi och hans folk nekades rätten att ha mer än en hustru, och ändå kunde de uppnå varje välsignelse i evigheten som Herren någonsin erbjudit något folk. I vår tid har Herren genom uppenbarelse sammanfattat hela upphöjelsens lära och gjort dess välsignelser beroende av äktenskapet mellan en man och en kvinna. (L&F 132:1–28.) Därefter lade han till principerna som gällde flera hustrur med det uttryckliga villkoret att några sådana äktenskap endast var giltiga om de auktoriserats av kyrkans president. (L&F 132:7, 29–66.)”⁴³

Idag, som Herren föreskrivit genom sin profet, utövar Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inte längre månggifte, och personer som utövar det tillåts inte gå med i kyrkan eller förbli medlemmar i den. Kyrkan bekräftar att monogami är Guds norm för äktenskapet utom när han auktoriserar eller befaller något annat genom sin profet. Kyrkan lär inte att deltagande i månggifte är nödvändigt för upphöjelse.

Bild

A young family in New York City and sitting on a couch reading scriptures together. In some shots the couple is alone.

Det finns så mycket som vi inte känner till om livet härefter, men däremot vet vi att det är nödvändigt att ta emot och förbli i det nya och eviga förbundet för att kunna ärva evigt liv. Vi vet också att för sådana, ”[kommer] samma sällskaplighet som finns bland oss här” –i jordelivet – ”… att finnas ibland oss där” – i livet härefter – ”men den kommer att vara förenad med evig härlighet”.⁴⁴

De gudomliga välsignelser som finns tillgängliga genom det nya och eviga förbundet är väsentliga för det storartade ändamålet i Faderns plan och Jesu Kristi Kyrkas återställelse i dessa sista dagar. Det fullkomligt klara hoppet⁴⁵ som det här härliga förbundet ger de trofasta, ombesörjer ”ett ankare för människornas själar, vilket gör dem fasta och ståndaktiga, alltid rika på goda gärningar, och leder dem till att prisa Gud”.⁴⁶ För alla som uppfyller villkoren för det nya och eviga förbundet, är belöningen glädje och frid i den här världen och evigt liv i den kommande.⁴⁷