Ställa de rätta frågorna på rätt sätt
Författaren bor i Kalifornien, USA.
Att lära dig hur du förbereder dig för, formulerar, ställer och svarar på frågor kan göra en oerhörd skillnad i hur du studerar och undervisar om evangeliet.
Bild Digitalstorm/iStock/Thinkstock
Det finns åtskilligt som bidrar till att man kan förbereda en bra lektion eller ett bra samtal i familjen. Aktiviteter, tyst läsning och arbete i grupp är några av de redskap som evangelielärare – vare sig det gäller de som har till ämbete att undervisa, frivilliga seminarie- eller institutlärare eller föräldrar – använder för att förhöja sin undervisning.
Men en av de två eller tre viktigaste färdigheterna som alla lärare behöver är förmågan att arbeta med frågor: att formulera dem, att ställa dem och att uppmuntra till meningsfulla svar. President Henry B. Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Att ställa och besvara frågor är kärnan i all inlärning och undervisning.”1 För att kunna vara en bra lärare är det absolut nödvändigt att tillägna sig den här färdigheten. Här är fem förslag på hur du gör det.
Försök att finna de mest effektiva svaren
När vi som elever på en lektion hör en riktigt bra fråga påminns vi om kraften i bra undervisning. Men många lärare tycker att det är knepigt att formulera och ställa sådana frågor och ryggar kanske inför uppgiften. Lyckligtvis är det en färdighet som alla lärare kan tillägna sig.
När du formulerar frågor, försök då avgöra vilken typ av svar som frågan får fram. Vissa frågor söker ett visst svar, ett svar som exakt motsvarar frågan som ställs. De här frågorna fungerar bra på en matematiklektion (”Vilken yta har den här kvadraten?”) eller på en fysiklektion (”Vid vilken temperatur kokar vatten?”) eftersom det finns bara ett verifierbart svar. De är också användbara i evangeliestudier som ett sätt att få ett faktaunderlag för ett samtal, men de får sällan i gång ett samtal. Men i allmänhet ställs ofta sådana frågor eftersom de är lätta att förbereda.
Vi ställer frågor som ”Vad läste vi förra gången?” eller ”Vad hette …?” Sådana frågor får ofta dem du undervisar att tillfälligt mista talförmågan. De tror att de vet svaret men är inte helt säkra och vågar därför inte gissa. Läraren tar ofta den här tystnaden som ett tecken på att frågan var för svår medan den i själva verket är för elementär för att locka fram mycket mer än ett kort svar.
För att få i gång ett samtal under lektionen är det bättre att ställa en fråga som lockar fram genomtänkta svar. När du ställer sådana frågor kan du få veta vad de du frågar tänker om ämnet eller vad de kanske grubblar över under ert samtal. Ett exempel: Kapitel 1 i Moronis bok innehåller fyra verser som alla ger uttryck för djupa känslor. Vad skulle hända om du läste alla fyra verserna tillsammans med dem du undervisar och sedan frågade: ”Vilken av de här verserna framkallar de djupaste känslorna hos er?” Låt dem få en minut på sig att börja prata. Eftersom du inte frågar efter ett bestämt svar är nästan allt de säger användbart. Jag har använt just det kapitlet med just den frågan och fått fantastiska svar som ledde till djupa samtal.
Den här typen av frågor får eleverna att tänka och känna i motsats till frågor som kräver att de kommer ihåg eller att de återger fakta. Naturligtvis har också detta att komma ihåg sin plats, men läraren kan själv säga mycket av det som eleverna behöver komma ihåg, som till exempel: ”Kom ihåg att vi förra gången talade om Moroni 1 och hur varje vers innehåller några kraftfulla budskap …” Det räcker med att säga det för att få i gång tankeverksamheten hos eleverna, och det är sannolikare att de då går in och fortsätter samtalet. Men om jag säger: ”Vad talade vi om förra gången?”, blir reaktionen vanligtvis tystnad och axelryckningar.
Ställ följdfrågan
Bilder © iStock/Thinkstock
En typ av fråga som ofta ställs av evangelielärare är: ”Hur viktigt är tro i ditt liv?” Det låter som en meningsfull fråga, men om man tänker efter så finns det bara ett enda svar: ”Mycket viktigt.” Naturligtvis är tro (och varje annan princip i evangeliet) viktig, men den typen av fråga leder i sig ingenstans eftersom du fortfarande måste ställa följdfrågan: ”Varför är tro så viktigt?” eller ”Kan du ge oss ett exempel på när den var viktig i ditt liv?” Sådana frågor får i gång samtal, så börja direkt med dem och hoppa över den första frågan. Om du börjar med att ställa följdfrågan så sparar du tid och samtalet flyter bättre.
Skriv ner dina frågor i förväg
Det är till stor hjälp att göra två saker när du förbereder din lektion. För det första, skriv ner frågan. Inte bara tänka den – skriv ner den. Välj orden noggrant och läs igenom dem några gånger för att se till att frågan klart och tydligt frågar det du vill att den ska fråga.
För det andra, fråga dig själv: Vad kommer de jag undervisar att göra när jag ställer den frågan? Ibland trodde jag att jag hade skrivit ner en riktigt bra fråga, men när jag läste den högt och när jag föreställde mig min klass visste jag att den skulle förfela sin verkan. Frågan hade kanske fungerat i en annan klass, men jag visste att den inte skulle gå hem i min, så jag började om från början. Jag vet att om jag har två eller tre genomtänkta och välformulerade frågor i min lektionsplan så kan jag få i gång samtal. Andra frågor följer av sig själva, men jag behöver bra utgångspunkter.
Den här tekniken fungerar lika bra i hemmet. Vi har ofta spontana samtal i min familj om evangeliet. Då flödar frågorna och svaren. Men det har också funnits tillfällen när ett enskilt barn behövde få höra något med större allvar och mer direkt. I de fallen lärde jag mig att om jag tog fram bestämda frågor, övade på att ställa dem och arbetade mig igenom möjliga utgångsscenarier så gick allt mycket bättre. De här frågorna var inte skrivna på papper, de var skrivna i mitt hjärta, och jag kunde använda dem alltefter behov.
Var inte rädd för tystnad
Bilder © iStock/Thinkstock
Om du har en riktigt bra fråga, en fråga som leder till eftertanke och också ger utrymme för olika svar, bli då inte förvånad om det tar några sekunder innan svaren kommer. Var inte orolig om det skulle bli tyst. Ytliga frågor – frågor som kräver bestämda svar (till exempel ”Hur många trosartiklar finns det?”) – blir snabbt besvarade. Djupa frågor – frågor som kräver svar med eftertanke – behöver ofta tid för att gro hos eleverna. I det fallet är tystnaden din vän. Låt det ske, du blir angenämt överraskad över vad de kommer med när de väl börjar svara.
Ställ frågor om skrifterna
Om du vill förbättra din förmåga att formulera och ställa effektiva frågor, måste du lära dig att ställa bra frågor om skrifterna när du studerar och förbereder dig.
Ett sätt att läsa skrifterna är att göra det i avsikt att bli andligt uppbyggd. Man läser då kapitel och verser för att njuta av det vackra budskapet och låta sig upplyftas av läran och sanningen. Ett annat sätt att läsa skrifterna, som fungerar bättre för föräldrar och lärare som förbereder lektioner, är att utforska dem med hjälp av frågor. Jag gör det för att stimulera tankarna när jag försöker avgöra hur jag bäst hjälper dem jag undervisar att förstå skrifterna. Ett exempel: Läran och förbunden 18:10 innehåller några välbekanta och upplyftande ord: ”Kom ihåg att själarna är mycket värdefulla i Guds ögon.” Jag älskar den tanken, men om den inte innebär mer för mig än uppbyggelse, då är den inte lika användbar på en lektion.
Men vad händer om jag begrundar följande fråga när jag studerar och förbereder mig: ”Hur värdefull är en själ egentligen? Jag vet att den är värdefull, men kan vi fastställa ett värde för den?” En gång när vi åt middag ställde en av mina döttrar just den frågan, och det ledde till en livlig diskussion. Vi kom fram till att en själs värde är vad någon är beredd att betala för den, och vad betalade vår Fader för våra själar? Han betalade med sin fullkomlige Sons blod. Det gör varje själ obeskrivligt värdefull. Vi hade inte kommit till den slutsatsen utan hennes fråga, som rörde själva texten.
Det här samtalet vid middagsbordet kan lätt återskapas i andra undervisningssituationer. Om du vill ställa bättre frågor till dem du undervisar, ställ då verkliga frågor om skrifterna när du läser och studerar och förbereder dig. Var nyfiken och var inte rädd för att gå på djupet med dina frågor. Skrifterna tål alltid att fingranskas. Ju bättre du blir på att ställa bra frågor om skrifterna när du studerar, desto bättre blir du på att ställa samma frågor till dem du undervisar.
Fortsätt utveckla din undervisningsförmåga
Vi har en benägenhet att tro att stora lärare helt enkelt är födda sådana. De tycks ha en gåva som det vore svårt för genomsnittspersonen att tillägna sig. Förmågan att undervisa är förstås en av Andens gåvor (se Moro. 10:9–10), så den skicklighet du ser kan vara en gåva från himlen, men det är en gåva som är tillgänglig för alla som söker efter den. Mycket av det stora lärare gör kan du också tillägna dig genom studier och övning. Att lära sig att ställa fruktbara frågor är en sådan färdighet. När du i en anda av bön strävar efter att få förmågan att göra det, då upptäcker du värdet av att ta fram frågor som får dem du undervisar att tänka, och du får själv större förmåga att göra just det.