2015
Var stilla
December 2015


Var stilla

Jag hoppas att du tar dig tid i jul att sitta i stillhet och låta Frälsarens ande värma dig och ge dig ny tillförsikt om att ditt tjänande, ditt offer, ditt liv är värdigt.

Bild
The Carl Bloch exhibit at the Brigham Young University Museum of Art, December 2010.

Detalj från Kristus botar den blinde, av Domenico Fiasella, med tillstånd av John and Mable Ringling Museum of Art; till höger: Den heliga natten, av Carl Heinrich Bloch

Det är alltid hoppfullt för mig att tänka på de tjänande- och offergåvor som sista dagars heliga ger sina familjer, sina församlingar och sin himmelske Fader. Det är helgelse, något heligt. Jag tror inte det finns någon större ära som kan komma oss till del än att Herren anser vår offergåva vara tillbörlig och värdig och att han uppskattar och tar emot den.

Det är Faderns lovord till Sonen när han kallar honom ”min älskade Son, i vilken jag finner gott behag” (3 Ne. 11:7; se också Matt. 3:17; Mark. 1:11; Luk. 9:35; L&F 93:15; JS-H 1:17). Vilken vacker benämning! Kan det finnas någon större ära än att Gud säger ”min älskade son” eller ”min älskade dotter” till dig, att du får hans lovord att din offergåva är godtagbar för honom ”i vilken jag finner gott behag”.

Min bön är att du i jul ska få en känsla av hur mycket Herren värderar din offergåva, var du står i hans ögon, din ställning som hans älskade son eller dotter. Och jag ber att medvetandet om den ställningen ska skänka stor tröst, ny tillförsikt och förvissning om att du är godkänd i hans ögon.

Frälsarens födelse

När vi talar om Jesu Kristi födelse bör vi också tänka på det som skulle följa. Hans födelse var av oändlig betydelse på grund av det han skulle uppleva och genomlida för att veta hur han skulle bistå oss, vilket allt kulminerade i hans korsfästelse och uppståndelse (se Alma 7:11–12). Men hans verk utgjordes också av skönheten i hans tjänande, av undren i hans verksamhet, av den lindring han skänkte de nödställda och av glädjen han skänkte – och fortfarande skänker – de sörjande.

Jag tänker också gärna på det som ska hända senare. Två av mina favoritverser som talar om just den tiden återfinns i slutet av kapitel 7 i Uppenbarelseboken:

”De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.

Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon” (Upp. 7:16–17; se också 21:4).

De orden fångar för mig det heliga hoppet om det tillkommande, om hur det kommer att vara i tusenårsriket och under Kristi celestiala regering som följer.

Även om allt detta ska hända tror jag det är lämpligt vid den här tiden på året att bara tänka på det lilla barnet i krubban. Låt dig inte överväldigas av det tillkommande. Tänk bara på det lilla barnet. Ta en stilla, fridfull stund till att begrunda början av hans liv – kulminationen av himmelska profetior men den jordiska begynnelsen för honom.

Bild
The holdings attached to this bib record are part of the 1990 acquisition of Carl Bloch paintings. The painting was cleaned and restored prior to being photographed by Danish photographer Hans Petersen.

Detalj från Kristus botar den blinde, av Domenico Fiasella, med tillstånd av John and Mable Ringling Museum of Art; till höger: Den heliga natten, av Carl Heinrich Bloch

Ta dig tid att koppla av, vara stilla och föreställa dig det här lilla barnet. Var inte alltför orolig eller överväldigad över vad som ska hända i hans eller ditt liv. Ta i stället ett stilla ögonblick att begrunda det kanske fridfullaste ögonblicket i världshistorien då hela himlen fröjdade sig med budskapet: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag” (Luk. 2:14).

Låt Anden värma dig

För några år sedan lyssnade jag på en intervju i radio med biskop Desmond Tutu, den anglikanske ärkebiskopen i Sydafrika. Han hade just gett ut en bok tillsammans med sin dotter om försoningen som ägde rum i Sydafrika efter apartheid.1 Andemeningen i boken är att det finns något gott hos alla människor.

Under intervjun ställde programledaren en inspirerad och tänkvärd fråga till biskop Tutu: ”Tycker du att ditt förhållande till Gud har förändrats med åren?”

Biskop Tutu dröjde ett ögonblick och sa sedan: ”Ja. Jag håller på att lära mig att tiga mer i Guds närvaro.”

Han berättade att när han var yngre hade han en lista med önskningar och bekymmer när han bad. Han vände sig till himlen med vad han kallade ”ett slags inköpslista”. Men nu, sa han, ”tror jag [att jag] försöker utvecklas bara genom att vara där. Som när man sitter framför en brasa om vintern, man är bara där framför brasan, och man måste inte vara skärpt eller något. Brasan värmer en.”2

Det är en vacker bild – bara sitta där med Herren och låta honom värma dig som en brasa om vintern. Du måste inte vara fullkomlig eller den störste som någonsin vandrat på jorden eller den bästa på något för att få vara med honom.

Jag hoppas att du tar dig tid i jul att några gånger sitta i stillhet och låta Frälsarens ande värma dig och ge dig ny tillförsikt om att ditt tjänande, ditt offer, ditt liv är värdigt. Sitt i stillhet med det lilla barnet. Det stärker dig andligen och hjälper dig att vara bättre förberedd för det som ska ske senare. Låt det bli ett ögonblick som ger ro, nya krafter, ny tillförsikt och förnyelse.

Må Gud ge dig den välsignelsen i jul när du tillsammans med mig bär vittnesbörd om Frälsaren Jesus Kristus, att han är det centrala i våra liv, i alla människors liv, och det centrala i själva syftet med tillvaron.

Vi tillber honom, vi tjänar honom, vi älskar honom. Må ditt liv återspegla den kärleken genom din offergåva i jul och alltid.

Slutnoter

  1. Desmond Tutu och Mpho Tutu, Förlåtelse: den fyrfaldiga vägen till helande för oss och vår värld (2014).

  2. Desmond Tutu, i ”Desmond Tutu, Insisting We Are ’Made for Goodness’” (intervju i NPR hållen av Renee Montagne, 11 mars 2010), npr.org.