Musikexperimentet
Författaren bor i Utah, USA.
Om jag ville stärka mitt vittnesbörd och utvecklas andligt behövde jag sluta komma med ursäkter för mitt beteende.
Jag trodde alltid att jag var ett av de lyckligt lottade undantagen i fråga om evangeliets normer. Så jag gick min egen väg. Jag bestämde vilka normer som var viktiga och vilka som inte var det. En norm som jag såg som valfri var att inte lyssna på världslig och vulgär musik (se Vägledning för de unga [2011], s. 22). Jag trodde inte att musiken jag lyssnade på gjorde någon skillnad för hur jag betedde mig och hur jag kände för evangeliet. Jag hade fortfarande ett starkt vittnesbörd om Jesus Kristus, och jag gjorde mitt bästa för att tjäna andra och gå på kyrkans möten. Jag sa till mig själv att det var tråkigt att musikerna inte levde goda liv, men jag tyckte det var okej att lyssna på deras musik. Det hindrade mig trots allt inte från att leva ett liv med evangeliet i centrum.
När jag förberedde mig för att verka som missionär hade jag ingen tanke på hur musiken jag lyssnade på hindrade mig i min andliga utveckling.
Men inom några timmar efter att jag hade öppnat min missionskallelse kom jag att tänka på Alma 32:27: ”Men se, om ni vaknar upp och väcker era själsförmågor så att ni kan pröva mina ord och utöva en smula tro, ja, även om ni inte kan göra mera än önska att tro, så låt denna önskan verka i er till dess ni tror så mycket att ni kan ge plats i hjärtat för en del av mina ord.”
Och sedan tänkte jag på ordet pröva. Om jag ville ha välsignelserna som jag gick miste om behövde jag pröva orden. Så under de följande tre veckorna lyssnade jag inte på någon olämplig musik. Det var svårt först och jag hade många återfall. Men efter några dagar var de fridfulla känslorna jag började få varje dag tillräcklig motivation för att härda ut. Dessutom började jag som collegestuderande att göra bättre ifrån mig i mina kurser. Det var lättare att fokusera, och jag var i bättre harmoni med Anden under en tid i mitt liv när det var särskilt viktigt att få himmelsk vägledning.
Jag upptäckte att mina önskningar också förändrades. Jag ville ha alla välsignelser som min himmelske Fader väntade på att ge mig. Min upplevelse med att förändra musikvanorna hjälpte mig inse att det inte finns några valfria normer och att varje bud vi har fått fördjupar vår relation till vår himmelske Fader och gör att vi blir mer som han. Att hoppa över dem som vi inte tycker om gör bara att vi går miste om hans utlovade välsignelser.
Genom att följa evangeliets normer och hålla buden särskiljer vi oss som sanna lärjungar till Kristus. När vi tar steget från bra till ännu bättre gläder vi verkligen vår Fader i himlen. Vi måste ta ställning i det här evangeliet. Antingen går vi framåt eller så går vi tillbaka, och tanken att ”jag är tillräckligt bra för tillfället” får oss oundvikligen att gå bakåt. Men om vi litar på att Jesus Kristus och kraften i hans försoning hjälper oss att förbättra oss om så bara lite varje dag, kan vi leva med hans frid och veta att vi blir det slags folk som han vet att vi kan bli.