Hur jag övervann rädslan över att bli förälder

Jag har aldrig gillat hur faderskap – och föräldraskap i allmänhet – ofta framställs i media. Pappor verkar omedvetna om sin makas och sina barns behov och känslor. De framställs som oförmögna att ta hand om andra och till och med sig själva. Dessutom framställs detta att bli förälder i media och i verkliga livet som slutet på äktenskapets ”roliga” fas. Jag hör ofta att livet bara blir svårare, man får ingen sömn, man får ingen tid för sig själv och så vidare.

Jag inser nu att de här skildringarna är Satans kraftfulla redskap för att avskräcka oss från att bilda familj. Även om detta att få barn medför utmaningar finns det också glädje och tillfredsställelse som inte liknar något annat.

Jag bestämde mig för att förkasta allt hemskt som jag hade fått höra om faderskap. I stället tog jag till mig allt positivt med det, och var fast besluten att arbeta mig igenom de svåra delarna. Föräldraskap är inte lätt för många, och jag ska inte säga att det var en dans på rosor för mig. Vissa faderliga egenskaper kom inte naturligt. Men innan vårt barn föddes gjorde jag vad jag kunde för att förbereda mig och hjälpa min fru att förbereda sig allteftersom vi gick in i vår nya roll som föräldrar.

Jag sökte i skrifterna för att få veta hur jag skulle förbereda mig. Jag läste också andra böcker om faderskap. Jag lärde mig hur man byter blöja. Jag ansträngde mig att förstå och sympatisera med de graviditetssmärtor som min fru skulle få genomlida. Och jag gjorde mitt bästa för att hålla mig optimistisk. Genom att vända mig till min himmelske Fader i bön fick jag känna den frid jag behövde för att ta mig igenom rädslan för att bli förälder.

Jag ser mig inte som en känslosam person, men när jag såg min fru hålla min lilla flicka den dag hon föddes grät jag av glädje. I det ögonblicket insåg jag att den här lilla flickan skulle vara hos oss för evigt, och jag tackade min himmelske Fader för att hon var tryggt här med oss.

När jag såg tillbaka på den upplevelsen kom jag ihåg en video om familjen som jag ofta hade delat under min mission. Videon ”Jordisk far, himmelsk far”, visade en pappas dagliga rutiner. Det som gjorde videon så andlig för mig var hur den framställde familjens dagliga rutin i förhållande till relationen vi har till vår himmelske Fader. Den avslutades med följande ord: ”Av alla de titlar av respekt och heder och beundran som kan givas Gud, har han valt att bli tilltalad Fader.”¹

Det citatet betydde ännu mer för mig nu när jag faktiskt själv hade blivit far. Förut såg jag det helt enkelt som en relation mellan Gud och mig – han bryr sig om mig och vägleder mig varje dag som min Fader i himlen. Men när jag själv blev far och kände den obeskrivliga kärlek jag har till min dotter fick det mig att ännu mer inse hur mycket kärlek min himmelske Fader har till mig. Evangeliet är ett mönster för familjer, och när vi har en egen familj kan vi förstå mer av den kärlek som vår himmelske Fader har till oss i våra egna liv.

I dag är min dotter drygt ett år gammal och växer snabbt upp. Att vara pappa har även fått mig att växa, på sätt som jag inte ens visste var möjliga. Faderskapet ger mig större glädje än någon mängd fritid och sömn som jag annars kunde ha fått. Trots att jag kände mig oförberedd på faderskapet motiverade min himmelske Faders kärlek mig att förbereda mig så mycket jag kunde. Den kärleken har hållit mig igång. Som det står i Lukas 12:31: ”Sök hans rike, så ska ni få detta också.” Jag försökte först göra allt som skulle förbereda mig för att bli förälder, och sedan kom den frid och glädje som åtföljer faderskap. Det negativa kan aldrig väga tyngre än det positiva i en sådan gudomlig roll. Faderskapet är avsett att omfamnas och glädjas åt, och det är den största lärdomen jag har fått, och som jag fortsätter att lära mig i den här rollen som far.