”Han putsade våra skor”, Liahona, okt. 2022.
Sista dagars heliga berättar
Han putsade våra skor
Paulos kristuslika tjänande lärde mig om Frälsarens försoningsgåva på ett sätt som gjorde ett bestående intryck på min själ.
När jag verkade som missionär i Brasilienmissionen Salvador syd, brukade de åtta missionärerna i vår zon vanligtvis äta tillsammans hemma hos Paulo, en medlem i Itapua församling. Vi åt hos den här familjen varje vecka en viss dag.
En dag åt vi som vanligt hemma hos Paulo och hans fru och dotter. Det hade regnat hela veckan och gatorna var fyllda av rinnande vatten. Paulos hem var anspråkslöst, med ett betonggolv som hade slitits slätt med tiden. Hans familj hade inte tillräckligt med möbler för alla åtta missionärer, så de flesta av oss satt på golvet.
Paulo var omvänd till kyrkan och hade inte haft möjlighet att verka som missionär. När vi hade ätit färdigt frågade han vart vårt missionsarbete skulle ta oss den eftermiddagen. Vi sa att vi var på väg till missionskontoret för våra regelbundna intervjuer med missionspresidenten.
”Äldster”, sa han och tittade på våra leriga skor, ”ni kan inte besöka er missionspresident med skor som ser ut så där!”
Han gick in i sitt sovrum och kom tillbaka med en nästan tom burk skoputs. Sedan ställde han sig på knä på golvet och började putsa våra skor.
Hur kunde den här mannen som redan hade offrat så mycket för att bespisa åtta hungriga missionärer varje vecka putsa våra skor också? Jag var en av de sista i kön och bestämde mig för att artigt tacka nej när min tur kom. Men när det var dag för mina skor visste jag att om jag avvisade hans erbjudande så skulle jag avvisa en helig gåva från en verkligt ödmjuk man.
Tack vare Paulos kristuslika tjänande känner jag hjärtat brinna av glädje varje gång jag tänker på honom. Han undervisade mig om Frälsarens försoningsgåva på ett sätt som gjorde ett bestående intryck på min själ.
Jesus Kristus led stor smärta för varje individ. När vi villigt tar emot hans offer för vår skull, omvänder oss från våra synder och följer honom, växer vår kärlek till honom (se Läran och förbunden 88:33). Hans kärlek till oss uppfylls fullt ut när vi tar emot det han villigt ger till alla som är botfärdiga och ångerfulla.