Nuoret aikuiset vapaaehtoisina Special Olympics -tapahtumassa
Clarissa Back, Neitsytpolun seurakunta: I somras deltog jag som volontär i Special Olympics i Berlin tillsammans med 16 000 andra volontärer, varav cirka 500 var unga vuxna från vår kyrka. Special Olympics är för människor med intellektuella funktionshinder. Som volontär blev man utdelad ett ansvarsområde som var allt från att vara ordningsvakt till att heja på en deltagare som inte hade någon som hejade på dem. Oftast gjorde vi volontärarbete under dagen, ibland upp till sju timmar i sträck, och sedan på kvällen var vi på någon dans som kyrkan ordnat. Trots att vi var utmattade i slutet av dagen hade vi alla ett stort leende på våra läppar. Det var den första konferensen jag deltagit i som var centrerad på tjänande och det var den absolut bästa konferensen jag varit med om. Det kändes som att alla deltagarnas och volontärernas energi och glädje kunde ha lyst upp hela Berlin.
En av dagarna hade jag och min vän som uppgift att med visselpipa signalera åt de volontärer som stod vid ett övergångsställe när cyklister kom fram från en kurva. Eftersom vi var två, och det var frågan om en så enkel uppgift, hejade vi glatt och ivrigt på de förbipasserande cyklisterna. En medelålders man från Berlin som också var där som volontär iakttog oss med en blick som verkade vara fylld med förundran. Under vår lunchpaus hade vi möjlighet att lära känna honom bättre. Vi fick reda på att han var chef för ett företag och att han hade lovat betald ledighet till alla sina anställda som ville volontärarbeta på Special Olympics. Han hade tidigare lagt märke till hur bra man mår av tjänande och ville därför ge hans anställda möjligheten att uppleva tjänandets anda.
Tommi Murtonen, Turun 1. seurakunta: Kesäkuussa minulla oli erityinen mahdollisuus olla Berliinissä. Siellä järjestettiin Special Olympics eli maailman suurin kehitysvammaisten urheilutapahtuma, joka kokosi 7 000 urheilijaa ja 16 000 vapaaehtoista yhteen tähän urheilujuhlaan. Tuhansista vapaaehtoisista noin 500 oli kirkkomme nuoria aikuisia. Yhden lähetyssaarnaaja-avioparin aloitteesta kirkko päätti järjestää konferenssin, jossa päiväsaikaan palveltiin olympialaisissa ja iltaisin pidettiin hauskaa monin eri tavoin. Kymmenen päivän ajalta mieleeni jäivät erityisesti rantabileet, elokuvailta kirkon takapihalla sekä hengellinen iltakokous Massimo De Feon kanssa.
Tämä palveluun keskittynyt nuorten aikuisten konferenssi oli ensimmäinen laatuaan, enkä oikein tiennyt, mitä odottaa. Tiesin, että vapaaehtoistyö suurissa urheilutapahtumissa on mahtavaa, mutta muun konferenssin osalta en osannut odottaa mitään. Lisäksi lähimmät ystäväni eivät olleet mukana, joten minun oli pakko tutustua uusiin ihmisiin. Ilokseni sain huomata muiden osallistujien jakavan samat arvot, saman uskon ja saman halun seurata Jeesusta Kristusta, joten minun oli helppo löytää uusia ystäviä. Jaoin saman huoneen espanjalaisen ja italialaisen kanssa. Töitä tein pääasiassa meksikolaisten, amerikkalaisten ja espanjalaisten kanssa. Vapaa-aikaani vietin muun muassa saksalaisten ja sveitsiläisten kanssa. Äidinkieli ja kulttuuri olivat ainoat erot muiden nuorten aikuisten kanssa. Evankeliumin kieli ja kulttuuri oli yhteinen. Kokemus vahvisti näkemystäni siitä, että olemme kaikki saman Jumalan poikia ja tyttäriä.