Mina största kvinnliga förebilder

När jag undervisade en lektion i Söndagsskolan för Unga män och Unga kvinnor nyligen kom jag att tänka på de kvinnor i mitt liv som har varit stora förebilder för mig, och därför föll det sig naturligt för mig att också skriva om dem på Lokala sidorna. De här kvinnorna har gjort stort intryck på mig och varit mina förebilder på olika sätt. Vissa är kvinnor i skrifterna, medan andra är personer jag har känt.

I skrifterna har jag en särskild favorit: Rut. Hon tog till sig evangeliet trots att hon var född moabitiska, men inte bara det. När hennes man, svåger och svärfar dog gav hennes svärmor Noomi henne och hennes svägerska möjlighet att återvända till sina föräldrars hem, men Rut insåg att Noomi som äldre änka inte hade mycket hopp om att kunna försörja sig. Rut visade stor kärlek och stort mod när hon, i stället för att ta den lättare utvägen, tog sig an sin svärmor och följde med henne tillbaka till Israel. Hennes mod och lojalitet gjorde intryck på Noomis avlägsne släkting Boas, som så småningom gifte sig med Rut. De blev förfäder till både kung David och till Kristus!

Naturligtvis är även Maria, Jesu mor, en stor förebild. Hon underkastade sig Herrens vilja i att bära Frälsaren trots att det innebar att hon riskerade att man skulle tro att hon varit otrogen mot sin trolovade – och det kunde innebära att hon blev stenad. Vilken tillit! När Jesus hade fötts och herdarna hade kommit till krubban med sin fantastiska berättelse om det ängeln hade sagt till dem om honom står det: ”Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.” Maria är en förebild även i att begrunda och minnas, något det är lätt att glömma i vårt hektiska liv.

Så har vi de kvinnor jag har haft förmånen att känna och iaktta personligen. Först och främst har vi min mamma, Irma. Hon var väldigt noga med att vara sanningsenlig och ärlig, och med att göra rätt för sig. Jag brukar säga att om man slår upp ordet ”redbar” i ordboken, så finner man en bild på min mamma. Hon var inte medlem i kyrkan, men hon var på många sätt en förebild i hur en sista dagars helig bör leva. När jag först hörde talas om Visdomsordet kändes det bekant, eftersom mamma var mycket hälsomedveten. Hon såg till exempel till att alltid ha ett fat med färska grönsaker på matbordet. Hon var också en flitig motionär. Under många år promenerade hon till jobbet varje morgon – en timmes promenad!

När hon blev gammal fick hon Alzheimers sjukdom. Även i detta var hon en förebild, ständigt glad och tacksam. Jag kunde ringa henne och säga: ”Hej mamma! Nu sätter jag mig i bilen, och så är jag hos dig om en halvtimme.” När jag kom hade hon förstås glömt att jag skulle komma, men utropade glatt: ”Nej men är du här! Vilken överraskning!” Alzheimers medförde också att hon sa precis vad hon tänkte, men det var aldrig något elakt. Jag insåg då att det var bäst att börja öva på att tänka vänligt i alla sammanhang så att jag inte heller sårar någon om jag också skulle få Alzheimers så småningom.

När mamma gick bort berättade personalen på demensboendet vilken glädje det var att ha hand om henne, eftersom hon alltid var så glad och vänlig. Det kan kännas förnedrande att bli hjälplös och inte komma ihåg hur man tar hand om sig, men mamma tog sin situation med värdighet och godhet. Jag hoppas kunna efterlikna henne!

En annan förebild är min väninna Ingrid, som jag träffade på Svung när vi var tonåringar. Jag såg genast att det var något särskilt med henne – en värdighet och resning som inte många tonåringar har. Under alla de år som gått sedan dess har jag iakttagit hennes vänlighet, tålamod och rakryggade mod. Hon ser också det goda i andra, och det gör att jag vill vara den fina person hon ser mig som.

För ett antal år sedan hade Pressbyrån en kampanj för att försöka få folk att köpa deras färska kanelbullar, där de på affischerna visade upp tomma kanelbulleformar med en fråga i. På en av dem stod det: ”Du måste välja två av dina vänner som föräldrar. Vilka väljer du?” Min ögonblickliga tanke gick till Ingrid och hennes man, som har uppfostrat sina barn med kärlek, tålamod, vänlighet och fasthet. Bättre föräldrar står knappast att finna!

Sedan har vi Christine, som jag lärde känna när jag gick på BYU i Provo. Under den termin då vi bodde i samma studentbostadshus mådde jag inte så bra, men varje gång jag stötte på Christine sa hon något vänligt som lyfte upp mig. När det närmade sig jul skrev jag ett julkort till henne och tackade henne för det hon hade gjort för mig. Hon knackade på med tårar i ögonen och berättade att hon inte hade insett att jag inte mådde bra – hon hade bara som vana att alltid säga de vänliga saker hon tänkte. Ända sedan dess har jag försökt följa hennes exempel. Det kan göra all skillnad i världen för någon trots att jag inte är medveten om det.

Och så har vi Rut, en dam i 80-årsåldern som gick i min församling när jag var ung och nygift. Hon såg mig i ögonen med kärleksfull blick, och fick mig alltid att känna mig älskad och värdefull. Så småningom dog hon. På hennes begravning kom många släktingar och efterkommande. Under defileringen var den sista gruppen i kön en ung familj med mamma, pappa och en liten flicka som var sex eller sju år gammal. När de hade rundat kistan och skulle sätta sig igen vägrade flickan att lämna kistan. Hon stod kvar en lång stund och klappade kistan, och jag insåg att Rut måste ha fått även henne att känna sig värdefull och älskad. Det gjorde ett djupt intryck på mig.

Det finns naturligtvis många fler kvinnor som varit förebilder för mig på olika sätt, både i mitt liv och i skrifterna. Det här är bara ett axplock, och det är flera som betyder mycket för mig som inte tas med i den här artikeln. Men det är slående för mig att de förebilder jag främst tänker på inte är kvinnor som gjort något stort med buller och bång, utan kvinnor som med sina dagliga handlingar och val har hjälpt mig och visat mig vägen. Jag är så tacksam för att få lära känna och läsa om kvinnor som har återspeglat Frälsarens kärlek i sina handlingar, ord och val, och jag hoppas att i min tur kunna bli en av dessa kvinnor för någon som behöver mig.