”Var ett föredöme för de troende”

Var och en av oss kom till jorden med Kristi ljus. När vi följer Frälsarens exempel och lever som han levde och som han lärde, brinner det ljuset inom oss och lyser upp vägen för andra.⁴

Aposteln Paulus skrev ett brev till sin älskade missionärskamrat Timoteus, i vilket han gav inspirerade råd som är lika tillämpliga på er och mig i dag som de var på Timoteus. Lyssna noga till hans ord: ”Försumma inte nådegåvan i dig”, ”utan var ett föredöme för de troende i ord och … [samtal], i kärlek, [i ande,] tro och renhet” [se 1 Timothy 4:14, 12 i KJV].⁵

[Att leva efter dessa ] sex egenskaper hos en troende [som aposteln Paulus nämnde] låter vårt ljus lysa. Låt oss titta på var och en av dem.

Jag nämner de första två egenskaperna tillsammans – att vara ett föredöme i ord och samtal. Orden vi använder kan lyfta och inspirera, eller så kan de skada och förnedra. I dagens värld förekommer mycket svordomar, som tycks omge oss vart vi än vänder oss. Det är svårt att undgå att höra Gudomens namn användas nonchalant och tanklöst. Grova kommentarer verkar ha blivit stapelvara i tv, filmer, böcker och musik. Man svänger sig med ärekränkande kommentarer och arg retorik. Låt oss tala till andra med kärlek och respekt och alltid låta vårt språk vara rent och undvika ord eller kommentarer som kan skada eller såra. Må vi följa Frälsarens exempel, han som talade med tolerans och vänlighet under hela sin verksamhet.

Nästa egenskap som Paulus nämner är kärlek, närmare bestämt ”Kristi rena kärlek” [Moroni 7:47]. Jag är övertygad om att det inom vår inflytandesfär finns de som är ensamma, de som är sjuka och de som är nedslagna. Vi har tillfälle att hjälpa dem och upplyfta dem. Frälsaren gav hopp till människor utan hopp och styrka till de svaga. Han helade de sjuka. Han lät den lame gå, den blinde se, den döve höra. Han till och med uppväckte döda. Under hela sitt tjänande nådde han ut i kärlek till alla behövande. När vi följer hans föredöme välsignar vi andras liv, och vårt eget.

Därnäst ska vi vara andliga föredömen. För mig innebär det att vi i våra liv eftersträvar vänlighet, tacksamhet, förlåtelse och god vilja. De här egenskaperna ger oss en ande som berör människor omkring oss. Jag har haft tillfälle genom åren att umgås med oräkneliga personer som ägde en sådan ande. Vi upplever en särskild känsla när vi är tillsammans med dem, en känsla som får oss att vilja umgås med dem och följa deras exempel. De utstrålar Kristi ljus och hjälper oss känna hans kärlek till oss.

För att illustrera att ljuset som kommer från en ren och kärleksfull ande känns igen av andra, vill jag berätta om en upplevelse för många år sedan.

Vid den tidpunkten träffade kyrkans ledare några ämbetsmän i Jerusalem för att skriva kontrakt om arrende på den mark där kyrkans Jerusalem-center skulle byggas. För att få det nödvändiga tillståndet måste kyrkan lova att ingen proselytering skulle utföras av våra medlemmar som skulle vistas i centret. När kontraktet hade undertecknats sa en av de israeliska ämbetsmännen, som var väl bekant med kyrkan och dess medlemmar, att han visste att kyrkan skulle hålla överenskommelsen att inte proselytera. ”Men”, sa han, och syftade på studenterna som skulle vistas där, ”vad ska vi göra med ljuset som finns i deras ögon?” [se James E. Faust, ”Ljuset i deras ögon”, Liahona, nov. 2005, s. 20]. Må det särskilda ljuset alltid lysa inom oss, så att det kan kännas igen och uppskattas av andra.

Att vara ett exempel på tro innebär att vi litar på Herren och hans ord. Det innebär att vi äger och ger näring åt den tro som vägleder våra tankar och våra gärningar. Vår tro på Herren Jesus Kristus och på vår himmelske Fader påverkar allt vi gör. I nutidens förvirring, konflikter med samvetet och det dagliga livets tumult blir vår orubbliga tro ett ankare i vårt liv. Kom ihåg att tro och tvivel inte kan existera i sinnet samtidigt, för det ena fördriver det andra. Jag upprepar det som vi upprepade gånger har blivit tillsagda – att för att få och behålla den tro vi behöver, är det ytterst viktigt att vi läser och studerar och begrundar skrifterna. Kommunikation med vår himmelske Fader genom bön är väsentlig. Vi har inte längre råd att försumma de här sakerna, för motståndaren och hans härskaror söker obevekligt efter en spricka i vår rustning, ett förbiseende i vår trofasthet. Herren sa: ” Sök flitigt, be alltid och ha tro, och allt ska samverka till ert bästa” [Läran och förbunden 90:24].

Bild

elev som studerar vid Jerusalem Center

Slutligen ska vi vara rena, vilket innebär att vi är rena till kropp, sinne och ande. Vi vet att vår kropp är ett tempel som ska behandlas med vördnad och respekt. Våra sinnen bör vara fyllda med upplyftande och förädlande tankar och hållas fria från sådant som smutsar ned. För att kunna ha den Helige Anden som vår ständige ledsagare måste vi vara värdiga. Bröder och systrar, renhet ger oss sinnesfrid och gör oss värdiga att ta emot Frälsarens löften. Han sa: ”Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud” [Matteus 5:8].

När vi är föredömen i ord och samtal, i kärlek, i ande, i tro och i renhet, kan vi vara ljus för världen.⁶

Vårt främsta föredöme [är] vår Frälsare Jesus Kristus. Hans födelse var förutsagd av profeter. Änglar kungjorde hans jordiska verksamhet. Han ”växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom” [Lukas 2:40].

Han döptes av Johannes i Jordanfloden och påbörjade sedan sin officiella verksamhet. Satans ordklyveri vände Jesus ryggen till. Han vände sig mot de ansvar hans Fader givit honom och gav dem sitt hjärta och sitt liv. Och vilket syndfritt, osjälviskt, ädelt och gudomligt liv det var. Jesus verkade. Jesus älskade. Jesus tjänade. Jesus vittnade. Det finns inget bättre exempel att ta efter. Låt oss börja nu … att göra detta. Låt oss för alltid kasta bort vårt gamla jag och med det nederlag, förtvivlan, tvivel och otro. Låt oss vända oss mot ett nytt liv – ett liv av tro, hopp, mod och glädje. Ingen uppgift tycks då för svår, inget ansvar väger för tungt, ingen plikt är en börda. Allt blir möjligt.

För många år sedan berättade jag om en person som hade Frälsaren som föredöme, en person som var ståndaktig och sann, stark och värdig under livets stormar. Han ärade modigt sina ämbeten i prästadömet. Han var ett exempel för var och en av oss. Han hette Thomas Michael Wilson, son till Willie och Julia Wilson från Lafayette i Alabama i USA.

När han bara var en tonåring och han och hans familj ännu inte var medlemmar i kyrkan, drabbades han av cancer, följd av smärtsam strålningsterapi och sedan välsignad remission. Sjukdomen fick hans familj att inse att livet inte bara är dyrbart utan också att det ibland är kort. Familjen började hoppas på religionen som en hjälp att klara sig igenom denna prövning. Senare fick de kontakt med kyrkan och alla utom fadern döptes. Efter att ha tagit emot evangeliet längtade unge broder Wilson efter att få bli missionär, trots att han var äldre än de flesta unga män är när de börjar sin mission. När han var 23 år kallades han att verka i Utah-missionen Salt Lake City.

Äldste Wilsons missionärskamrater beskrev hans tro som obetingad, orubblig och oböjlig. Han var ett föredöme för alla. Men efter elva månader som missionär kom sjukdomen tillbaka. Skelettcancer krävde att en arm och ena axeln amputerades. Ändå fortsatte han sitt missionsarbete.

Äldste Wilsons mod och allt uppslukande önskan att stanna kvar på missionsfältet gjorde hans far, som inte var medlem, så rörd att han undersökte kyrkans lära och också blev medlem.

Jag fick veta att en undersökare som äldste Wilson hade undervisat skulle döpas, men sedan ville hon konfirmeras av äldste Wilson som hon beundrade så. Hon åkte tillsammans med några andra till det sjukhus där äldste Wilson låg. Där, med den hand han hade kvar vilande på hennes huvud, konfirmerade äldste Wilson henne som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Månad efter månad fortsatte äldste Wilson sitt kära men smärtsamma arbete som missionär. Han fick prästadömsvälsignelser, böner uppsändes för honom. Tack vare hans exempel på hängivenhet levde hans medmissionärer närmare Gud.

Äldste Wilsons tillstånd förvärrades. Slutet närmade sig och han skulle återvända hem. Han bad om att få verka i ytterligare en månad. Det beviljades. Han litade till Gud, och den som Thomas Michael Wilson i tysthet litade på öppnade himlens fönster och välsignade honom rikligen. Hans föräldrar Willie och Julia Wilson och hans bror Tony kom till Salt Lake City för att hjälpa sin son och sin bror hem till Alabama. Men det återstod en välsignelse som han hade bett om och längtat efter. Familjen inbjöd mig att komma med dem till Jordan River-templet i Utah där de heliga förrättningar som sammanbinder familjer för tid och evighet utfördes.

Jag tog farväl av familjen Wilson. Jag kan ännu se äldste Wilson framför mig då han tackade mig för att ha följt med dem. Han sa: ”Det spelar ingen roll vad som händer oss här i livet så länge vi har Jesu Kristi evangelium och lever efter det. Det spelar ingen roll om jag undervisar om evangeliet här eller på andra sidan slöjan, så länge som jag får undervisa om det.” Vilket mod. Vilken tillit. Vilken kärlek. Familjen Wilson företog den långa färden hem till Lafayette, där äldste Thomas Michael Wilson gick från detta liv till evigheten. Han begravdes med sin missionärsbricka på sig.⁷

Vi är alla medvetna om att vi lever i en tid, när det finns människor som driver med dygd, som bjuder ut pornografi under konstens eller kulturens täckmantel, som vänder ett blint öga, ett dövt öra och ett okänsligt hjärta till Jesu lärdomar och till anständigheten. Många av våra ungdomar släpas med i fel riktning och lockas att ta del av världens synder. Längtansfullt söker dessa människor styrkan hos dem som har förmåga att stå fasta i sanningen. Genom att leva rättfärdigt och räcka ut en hjälpande hand och genom att ha ett förstående hjärta kan ni rädda, kan ni frälsa. Hur stor ska då inte er glädje bli! Hur eviga ska inte de välsignelser bli som ni förmedlar.⁸

När världen driver längre och längre bort från de principer och riktlinjer som en kärleksfull himmelsk Fader har gett oss, sticker vi ut från folkmassan eftersom vi är annorlunda. Vi sticker ut eftersom vi klär oss anständigt. Vi är annorlunda eftersom vi inte använder svordomar och eftersom vi inte tar del av ämnen som är skadliga för kroppen. Vi är annorlunda eftersom vi undviker opassande skämt och förnedrande kommentarer. Vi är annorlunda när vi beslutar oss för att inte fylla våra sinnen med mediaval som är grova och förnedrande eller som avlägsnar Anden från våra hem och våra liv. Vi sticker verkligen ut när vi fattar beslut i moralfrågor – val som följer evangeliets principer och normer. Det som gör oss annorlunda än större delen av världen ger oss också det ljus och den ande som lyser i en värld som blir allt mörkare.

Det är ofta svårt att vara annorlunda och att stå ensam i en folkmassa. Det är naturligt att vara rädd för vad andra kan tycka eller säga. Tröstande är orden i psalmen: ”Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? Herren försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för?” [Psaltaren 27:1]. När vi gör Kristus till medelpunkten i våra liv, ersätts vår rädsla av modet i våra övertygelser.⁹

Vi behöver inte vänta på en katastrof, en dramatisk händelse i den värld vi lever i eller en speciell uppmaning för att bli ett föredöme; ja, en förebild. Tillfällena ligger framför oss här och nu. Men de är förgängliga. Troligtvis finner vi dem i vårt eget hem och i vårt vardagsliv.¹⁰

Livet är inte perfekt för någon av oss, och ibland kan de utmaningar och svårigheter vi ställs inför vara överväldigande och göra att vårt ljus försvagas. Men med hjälp från vår himmelske Fader, tillsammans med stöd från andra, kan vi få tillbaka ljuset som på nytt lyser upp vår egen väg och skänker det ljus som andra kan behöva …

Mina bröder och systrar, möjligheter att lysa finns omkring oss varje dag, oavsett vilka omständigheter vi befinner oss i. När vi följer Frälsarens exempel får vi tillfälle att vara ett ljus för andra, vare sig de är våra egna släktingar och vänner, våra medarbetare, bekanta eller fullständiga främlingar.

Till var och en av er säger jag att du är en son eller dotter till vår himmelske Fader. Du har kommit från hans närhet för att leva på den här jorden en tid, för att återspegla Frälsarens kärlek och lärdomar och för att modigt låta ditt ljus lysa för alla att se. När din tid på jorden har nått sitt slut och om du har gjort din del, får du den härliga välsignelsen att återvända för att leva med honom för alltid.

Hur tröstande är inte Frälsarens ord: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” [Johannes 8:12]. Om honom vittnar jag. Han är vår Frälsare och Återlösare, vår Medlare inför Fadern. Han är vårt föredöme och vår styrka. Han är ”ljuset som lyser i mörkret” [Läran och förbunden 6:21]. Att alla … ska lova att följa honom och så bli ett brinnande ljus för världen, är min bön.¹¹

Bild

familj framför templet

• President Monson citerade aposteln Paulus och talade om flera sätt som vi bör vara ”ett föredöme för de troende” på (avsnitt 1). Vad innebär det för dig att vara ett föredöme ”i ord och samtal”? Hur har ditt liv påverkats av någon som varit ett föredöme i kärlek? Hur kan vi vara föredömen i tro? Varför är det viktigt att vi är föredömen i renhet?

• Gå igenom de många sätt på vilka vår Frälsare Jesus Kristus var ett föredöme för oss (se avsnitt 2). Vilket inflytande har Frälsarens exempel haft på dig? Fundera över hur du mer fullständigt kan följa hans exempel.

• Varför är det ibland svårt att vara ett gott exempel och stå för det som är rätt? (Se avsnitt 3.) Vilka utmaningar har du ställts inför när du gjort det? Hur kan vi utveckla modet att vara goda exempel? Hur har någon annans goda exempel varit till välsignelse i ditt liv?

• President Monson lärde att ”möjligheter att lysa finns omkring oss varje dag” (avsnitt 4). Hur kan jag vara ett ljus för andra? När har någon annan varit ett ljus för dig? Fundera över vad du kan göra för att vara ”ett brinnande ljus för världen”.

Matteus 5:13–16; 2 Nephi 31:16–17; Alma 17:11; 3 Nephi 18:16; 27:2

”Ditt föredöme har ett kraftfullt inflytande på elevernas inställning … Visa dem med ord och handlingar att du älskar evangeliet och att du bryr dig om deras andliga tillväxt” (Undervisa på Frälsarens sätt [2016], s. 15).