Hjälp min otro

En helg vaknade jag och kunde inte höra med vänster öra. Jag ringde en öron-, näsa- halsläkare och bokade tid.

Läkaren skickade mig genast vidare till en audionom för ett hörseltest. Jag började bli orolig när jag inte hörde några av testtonerna med vänster öra. Vid slutet av testet drog audionomen slutsatsen att jag hade en sensorineural hörselnedsättning, vilket innebar att hörselnerven var skadad.

Jag var chockad. Jag var bara tjugosex år och pratade redan om behovet av en hörapparat. En av mina största passioner är musik. Skulle jag fortfarande kunna spela mina instrument och sjunga?

Läkaren ordinerade steroider för att se om de kunde hjälpa, men han var säker på att min hörselnedsättning var permanent.

Snart överväldigade mina känslor mig, och tårarna rann. Jag var rädd för vad framtiden skulle medföra och jag var ledsen över att jag aldrig skulle kunna höra normalt igen.

Den kvällen föreslog min make Brian att han skulle ge mig en prästadömets välsignelse. Jag förväntade mig att välsignelsen skulle ge mig tröst och styrka att kunna handskas med hörselnedsättningen, men istället lovade Brian i välsignelsen att min hörsel skulle bli fullt återställd. Jag kunde inte tro det.

”Min man måste ha misstagit sig”, tänkte jag. Läkaren hade sett många fall som mitt och sa att min hörsel inte skulle komma tillbaka.

Efteråt frågade jag Brian om han trodde att den utlovade välsignelsen var hans vilja eller Herrens. Brian berättade att han hade känt en stark maning att ge löftet. Jag var inte övertygad.

När jag begrundade min situation mindes jag ett skriftställe i Markusevangeliet där Jesus säger till en förtvivlad far att ”allt förmår den som tror”. Mannen svarade: ”Jag tror. Hjälp min otro!” (Markus 9:23–24) Det var min vädjan till min himmelske Fader den kvällen. Jag ville tro att jag skulle bli helad, men jag var osäker. Jag trodde inte riktigt att Herren skulle hjälpa mig i krisen.

Efter bönen tänkte jag på en lektion jag hade haft för unga kvinnor om kraften i prästadömets välsignelser. Jag hade uppmanat klassen att be om välsignelser, och sa att Herren kan bota sjuka genom välsignelser. Hur kunde jag förvänta mig att de skulle tro på mig om jag saknade tro? Jag bestämde mig för att lita på Herren – han hade inte ljugit för mig förr.

Två veckor senare kom min hörsel tillbaka helt. Audionomen och läkaren var förbluffade.

Jag kommer för evigt att vara tacksam mot min himmelske Fader för att min hörsel återställdes, men jag är ännu mer tacksam för det jag lärde mig. Även om det inte är alltid sker så som vi blivit lovade i en välsignelse, vet jag att Herren välsignar oss om vi visar vår tro och tillit till honom.