Tionde: Vårt uttryck för tro

Bild

familj samlad för att bowla

Foto med tillstånd av författaren

För många år sedan, när mina barn var små, träffade jag min prästadömsledare för att få min tempelrekommendation förnyad. Men när han frågade om jag betalade ett fullt tionde var jag tvungen att säga att jag inte gjorde det. Jag ville göra det, men jag hade problem med att betala tionde på grund av ett felaktigt beslut i samband med en misslyckad affärsverksamhet.

Efter att ha lyssnat på mina svårigheter och frågat om mina ekonomiska behov påminde han mig vänligt och med medkänsla om vikten av att utöva min tro på Herren och betala ett fullt tionde. Sedan läste vi tillsammans det som står i Malaki 3:10: ”Pröva mig nu i det här, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna himlens fönster för er och ösa ut välsignelse över er i rikt mått.”

”Jag förstår att det är smärtsamt för dig att inte få din tempelrekommendation förnyad just nu”, sa han. ”Men glädjen du kommer att känna och välsignelserna du får blir mycket större när du betalar ett ärligt tionde. Vi kan träffas igen och förnya din tempelrekommendation om tre till sex månader.”

Efter den intervjun pratade min fru och jag och bad om det. Vi var säkra på att vår himmelske Fader visste hur mycket vi ville komma tillbaka till templet för att delta i heliga förrättningar. Det är så viktigt för oss att besöka templet. I Herrens hus kan vi inte bara hjälpa våra avlidna närstående, utan vi upplever också stor glädje, frid och lugn. De är alla ovärderliga välsignelser som vi kan få genom att ingå och hålla tempelförbund och utföra heliga förrättningar där. Vi bestämde oss för att tionde handlar mindre om pengar och mer om att utöva vår tro på vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Och vi satte som mål att betala ett fullt tionde och återvända till templet.

Med de här målen i åtanke kände vi oss manade att sälja vår bil. Det var vårt enda sätt att bekvämt transportera vår familj, men vi hade tro på att Herren skulle välsigna oss om vi gjorde den här uppoffringen. Vi visste att det skulle vara svårt för oss att färdas i en jeepney med tre små flickor i handen medan min fru tog hand om våra kassar, men vi visste att det var det rätta att göra för att kunna uppnå våra mål. Vi började betala ett fullt tionde.

Efter tre månader träffade jag min prästadömsledare igen för en uppföljningsintervju. Han frågade mig om mitt vittnesbörd om tionde och jag kunde säga att jag betalade fullt tionde.

Min fru och jag fick äntligen våra tempelrekommendationer förnyade och vi åkte genast till templet. Vi hade uppnått vårt mål att återvända till templet för att ingå förbund och ta emot förrättningar till förmån för våra förfäder. Himlens fönster började öppnas. Välsignelser började strömma in. Mina känslor av glädje och inre frid var obeskrivliga.

Vi pendlade fortfarande med jeepneys och missade ibland våra stopp eftersom vi somnade då och då, men glädjen över att betala ett fullt tionde och välsignelserna av tempeltjänst är större än de fysiska svårigheterna.

Välsignelserna fortsatte. Efter sex månader blev jag befordrad på jobbet, och då fick jag inte bara högre lön utan var också kvalificerad för bilförmåner. Efter sex månader gav Herren oss en ny bil – vår familj hade återigen ett fordon, som nu är bekvämare än det vi sålde.

Herren höll sina löften till mig, och genom att hålla hans bud håller jag mina löften till honom också.