”Biskopens utmaning att läsa Mormons bok”, Liahona, feb. 2024.
Biskopens utmaning att läsa Mormons bok
Rad på rad, bud på bud blev Mormons bok en del av den jag var och vad jag trodde på.
Illustrationer: David Miles
När jag var elva år bad min biskop mig och några andra unga män i min ålder att träffa honom för att diskutera våra ansvar när vi väl tagit emot prästadömet. Han bar också sitt vittnesbörd om Mormons bok och gav oss en uppmaning. Jag hade ingen aning om vilken inverkan hans ord skulle ha på mitt liv.
Vår biskop uppmanade oss att läsa hela Mormons bok fem gånger innan vi gick ut som missionärer. Vi skulle ha omkring åtta år på oss att utföra uppgiften. Det kändes överväldigande med tanke på att jag egentligen inte tyckte om att läsa, särskilt inte så svår text som skrifterna. Men av skäl som jag inte kan komma ihåg eller helt förklara bestämde sig min elvaåriga hjärna för att ta den här utmaningen på allvar. Jag började samma kväll att läsa kapitel 1 i 1 Nephi.
Jag förstod inte mycket av kapitlet, men jag fick en känsla av att jag gjorde det rätta. Nästa dag läste jag ett kapitel till, och även om jag fortfarande inte förstod alla Nephis ord fick jag samma känsla.
Tiden gick och jag läste lite i Mormons bok varje dag. Senare det året slog jag ihop boken efter att ha läst Moroni 10 och log med en känsla av prestation. Nästa gång jag såg min biskop berättade jag ivrigt att jag hade läst färdigt hela Mormons bok. Han log och berömde mig för mina ansträngningar men sa sedan: ”Glöm inte – du behöver läsa den fyra gånger till innan du åker iväg på din mission!”
Senare den kvällen tog jag upp Mormons bok igen och bläddrade igenom sidorna. Det hade tagit lång tid att läsa den. Skulle det ta lika lång tid andra gången? Var det värt besväret? Medan jag funderade slog jag upp 1 Nephi kapitel 1. Jag började läsa de första verserna och Anden bekräftade återigen för mig att det var det rätta att göra. Så jag läste vidare. Det här var vändpunkten för mig då skriftstudierna blev en vana snarare än ett engångsmål.
Under de följande månaderna verkade berättelserna bli alltmer bekanta och förståeliga. Jag kände igen flera meningsfulla verser från första gången jag läste den, och jag strök under dem. När någon undervisade ur Mormons bok i kyrkan började jag känna igen några berättelser och lärdomar.
Medan jag läste förändrades jag långsamt av boken. Rad på rad, bud på bud började jag förstå och komma närmare Frälsaren. Lärdomarna i Mormons bok blev en del av den jag var och vad jag trodde på. Jag fortsatte läsa Mormons bok under de följande åren, och varje gång jag hade läst färdigt Moroni 10 satte jag ett nytt streck på insidan av omslaget till min bok.
Så småningom kom dagen när jag fick min missionskallelse. Efter att ha firat med familj och vänner gick jag iväg för mig själv och öppnade omslagets insida i min Mormons bok. Jag hade uppnått mitt mål. Men ännu viktigare var att jag hade lärt känna min Frälsare.
Vad jag har lärt mig
Sedan jag kom hem från min mission har jag reflekterat över biskopens utmaning att läsa Mormons bok. Det har lärt mig tre viktiga saker.
För det första lärde jag mig att det ibland krävs att man läser Mormons bok mer än en gång för att få ett vittnesbörd om att den är sann. Jag har hört många berättelser om personer som läste Mormons bok för första gången och hade en överväldigande andlig upplevelse som bekräftade att boken är sann. För mig var det annorlunda. Det tog år av flitig läsning. Mitt vittnesbörd om Frälsaren kom inte genom att läsa Mormons bok en gång. I stället kom det rad på rad, bud på bud, med tiden.
För det andra lärde jag mig att vi måste fortsätta att inbjuda andra, även om det verkar som om ingen lyssnar. Som ungdom är jag säker på att jag fick hundratals inbjudningar från ungdomsledare, biskopar, föräldrar, seminarielärare och andra. De flesta gick in igenom det ena örat och ut genom det andra. Men av någon anledning bestämde jag mig för att ta den här inbjudan från min biskop på allvar, och den inbjudan var nyckeln till att få ett personligt vittnesbörd. Det är ytterst viktigt att vi (som ledare, föräldrar, vänner) fortsätter att inbjuda. Nästa inbjudan vi ger kan vara den som gör all skillnad i världen för någon vi undervisar.
För det tredje är jag övertygad om att oavsett hur gamla våra barn är så kan de känna den Helige Anden när de läser eller lyssnar på Mormons bok, även om de inte förstår orden. En av mina största önskningar för mina barn är att de läser Mormons bok och lär sig dess lärdomar om Frälsaren. När jag oroar mig för mina barns framtid fattar jag mod eftersom jag vet att Mormons bok är en ledstång av järn som leder dem längs vägen till evigt liv.
Min upplevelse med Mormons bok stämmer överens med Joseph Smiths löfte som finns i bokens inledning. Jag kom ”närmare Gud genom att följa dess lärosatser än genom någon annan bok”. Anden har vittnat för mig att det här löftet är sant.
Författaren bor i Arizona, USA.