Jag behövde tjäna henne

Bild

kvinna som levererar mat till ett hem

Illustration: Dilleen Marsh

När jag var gravid med mitt yngsta barn verkade Margaret Blackburn som hjälpföreningspresident i vår församling. Vi kände bara varandra genom den lilla tid vi sågs under mötena i kyrkan.

När jag hade fött mitt barn tog flera kvinnor med sig mat till mig den första veckan, bland annat Margaret som var äldre och svag. Jag var tacksam, för jag hade varken energi eller vilja att planera en måltid, laga mat eller handla ingredienser – för att inte tala om att göra alla tre.

Efter den första veckan fortsatte Margaret att ta med sig mat. Det spelade ingen roll för mig om de var hemlagade maträtter eller rester från en församlingsaktivitet. Det var nästan som om hon visste att hellre än någon som höll mitt barn eller städade mitt hem, behövde jag välsignelsen av att inte behöva tänka på vad vi skulle äta till middag.

En kort tid senare blev Margaret avlöst från sitt ämbete på grund av sviktande hälsa. Jag visste det inte då, men hon hade fått diagnosen obotlig cancer.

När jag fick kännedom om hennes diagnos visste jag vad jag behövde göra. Jag behövde tjäna henne – inte för att jag var skyldig henne det eller behövde återgälda hennes vänlighet. Det var snarare så att jag hade lärt mig älska henne på grund av hennes tjänande.

Margaret hade lärt mig att vi genom tjänande verkligen blir sammansvetsade. När jag tänkte på den här underbara kvinnan värkte mitt hjärta av tanken på att hon drog på en dammsugare eller sopade köksgolvet. Så varje vecka började jag besöka henne och städa hennes hem.

En dag när jag körde hem efteråt överväldigades jag av tacksamhet över att vår himmelske Fader hade orkestrerat de här möjligheterna att göra gott. Om Margaret inte hade tjänat mig så ihärdigt hade det förmodligen inte känts bekvämt att besöka henne regelbundet. Jag kom att värdesätta den tiden med henne! Gud visste att genom att sända henne till mig i nödens stund, skulle en väg banas för mig att tjäna henne i hennes stund av nöd.

Mina ögon fylldes av tårar när jag insåg hur fullkomligt de här inspirationerna och tjänandetillfällena för evigt hade sammansvetsat oss.