Jag kan vara en missionär nu
”Jag skall vara med dig. Och på alla platser där du förkunnar mitt namn skall en vid dörr öppnas för dig, så att de kan ta emot mitt ord.” (L&F 112:19)
Det hade nästan blivit mörkt när Micah knäböjde vid sängen tillsammans med sin lillebror Noah för att be kvällsbön. Han tänkte fortfarande på deras granne, en gammal man som hette Sam. Just då visade sig mamma i dörröppningen.
”Jag är glad att ni två ska be er kvällsbön”, sade hon och log mot de två bröderna.
”Jag ska be för Sam i min bön i kväll”, sade Micah. ”Jag ska be honom komma till kyrkan med oss på söndag, och jag vill att min himmelske Fader ska hjälpa mig när jag frågar honom.”
”Tror du han följer med oss till kyrkan?” frågade Noah. ”Vår primärlärare sade att vår himmelske Fader blir glad när vi inbjuder våra grannar att komma till kyrkan.”
”Jag vet att vår himmelske Fader kommer att hjälpa dig fråga Sam”, sade mamma.
Nästa morgon vaknade Micah och Noah tidigt. De var ivriga att få prata med Sam. Sam hade bott granne med Micah och Noahs familj sedan långt innan Micah och Noah föddes. Micah visste att Sam hade känt sig mycket ensam sedan hans hustru dog.
Pojkarna bäddade sina sängar utan påminnelse och åt snabbt sin frukost innan de gick ut.
”Är du rädd?” frågade Noah.
”Nej. Jag tror att Sam säger ja”, svarade Micah. ”Fast jag är kanske lite rädd”, sade han sedan.
De sprang bort till Sams hus. Micah var säker på att Noah var lika nervös som han. Tänk om Sam tackade nej? Tänk om Sam inte ville vara deras vän längre och slutade ta med dem och pappa på fisketurer?
De gick tyst upp till Sams ytterdörr. Precis när de knackade på dörren kom någon gående runt hörnet av huset. ”Hej pojkar!” sade han och gick fram till dem. ”Vad gör ni idag?” Mannen hade en stor halmhatt som gömde ansiktet men pojkarna kände igen Sam på rösten. Och de visste att han log.
”Vi kom för att hälsa på dig”, sade Micah.
”Ja”, sade Noah. Sedan sade han snabbt: ”Micah vill fråga dig om något.”
Micahs hjärta slog fort. Han drog ett djupt andetag och sade snabbt: ”Vill du följa med oss till kyrkan i morgon? Du kan åka med oss — vi har gott om plats — och du kan sitta tillsammans med oss i kyrkan.”
”Jag ser er familj åka till kyrkan varje söndag och jag har inte varit i en kyrka på länge”, sade Sam. ”Jag kan tänka mig att följa med er till kyrkan på söndag.”
”Ja!” utbrast pojkarna samtidigt.
Noah sade: ”Vi åker halv tio. Vi hämtar dig då!”
Medan pojkarna sprang hem vände sig Micah om och ropade till Sam som fortfarande log. ”Vi ses halv tio i morgon!”
När de kom hem väntade mamma och pappa på dem.
”Vad sade Sam?” frågade pappa. ”Följer han med oss till kyrkan?”
Micah log. ”Ja. Vi sade att vi hämtar honom halv tio.”
Den kvällen när Noah och Micah bad kvällsbön kom de ihåg att tacka sin himmelske Fader för att han hjälpte dem fråga Sam om han ville följa med dem till kyrkan.
”Jag är jätteglad”, sade Micah.
”Jag också”, sade Noah.
Pojkarna lade sig och Micah kom att tänka på något som deras biskop hade sagt på sakramentsmötet veckan innan: ”Varje medlem är en missionär!”
Illustrationer Gregg Thorkelson