2009
Behöver ni skjuts, äldster?
Februari 2009


Behöver ni skjuts, äldster?

Efter att ha kört buss en hel dag i Victoria i Australien körde jag sista turen för kvällen, på väg hem. Medan jag körde såg jag två välklädda unga män som promenerade. Jag bestämde mig för att stanna till och fråga om de behövde skjuts.

Jag frågade varför de hade namnbricka, vit skjorta och slips på sig. En av dem sade att de var missionärer för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Medan jag frågade missionärerna om deras arbete kände jag något fylla bussen som jag senare insåg var den Helige Anden. Jag bad dem berätta mer om Jesus Kristus och blev glad av deras svar.

Tyvärr hade det blivit sent så jag lämpade av missionärerna i Dandenong. Efteråt blev jag ledsen när jag insåg att jag inte hade fått deras telefonnummer. I flera veckor bad jag om att jag skulle få träffa dem igen. Medan jag körde mina bussturer tittade jag till och med efter dem. Månaderna gick, men så hände något helt otroligt på min födelsedag den 19 augusti 2002.

När jag åt lunch med min hustru Camelia knackade det på dörren. När hon öppnade hörde jag välbekanta röster. Det var missionärerna jag hade träffat på bussen! De blev lika överraskade över att se mig som jag var över att se dem. De hade proselyterat på vår gata och letts till vårt hus. Mina böner hade besvarats.

Äldste Jason Frandsen och James Thieler började genast undervisa oss. Mormons bok och profeten Joseph Smith var nya för oss, men vi hade inte svårt att förstå evangeliet eftersom vi hade en kristen bakgrund. Missionärerna uppmanade oss att be om och begrunda det som vi hade lärt oss. När vi gjorde det kände vi Anden, en önskan att komma till kyrkan och en maning att döpas. Vi har fått välsignelser ända sedan dess.

Idag, flera år senare, kör jag fortfarande buss, och jag ger fortfarande missionärerna skjuts. Men nu hjälper jag dem med missionsarbetet genom att presentera människor för dem och genom att dela ut exemplar av Mormons bok och annat material från kyrkan till mina passagerare.

De som åker med min buss märker hur glad jag är. När de frågar varför, säger jag helt enkelt: ”Herren har gjort det för mig. Han kan förändra ditt liv också.”