Så lyckas du som nyomvänd

Alla kyrkans medlemmar, särskilt nyomvända, behöver vänner som hjälper dem. Här följer några exempel på vilken betydelse det kan ha att man utvecklar vänskap.

Medlemmar kan bli vän med nyomvända. Före mitt dop kom en vänlig syster fram till mig från andra änden av möteshuset bara för att hon ville träffa mig. Jag rördes av att hon ansträngde sig för att få mig att känna mig värdefull. Många andra gjorde liknande saker. När nyomvända inser hur mycket kyrkans medlemmar tycker om dem fylls deras hjärtan av kärlek.

Lärarna i kyrkans klasser bryr sig också om oss. Min lärare i kursen Evangeliets lära var en stor källa till inspiration för mig. Jag kände det ofta som om Frälsaren talade direkt till mig genom dessa lektioner, att han upplyfte mig och uppmuntrade mig att sträva framåt.

Hem- och besökslärarna vakar också över och välsignar kyrkans medlemmar. Hälsa dem välkomna till ditt hem och uttryck din tacksamhet till dem och till Herren för deras tjänande. Som äldste David B Haight (1906–2004) i de tolv apostlarnas kvorum lärde: ”Tacksamhet … kan … välsigna vårt hjärta och vårt sinne och vår själ så att vi kan föra den vidare och göra det som vi blir ombedda att göra.”¹

Nyomvända får välsignelser när också de hjälper andra. En dag köpte jag ett kort med en bild av ett stort öga på framsidan. Inuti stod det: ”Tack för att du håller ett öga på mig!” Jag skickade kortet till en syster i församlingen som hade varit vänlig mot mig. När jag gjorde det fick jag en varm känsla av kristuslik kärlek för henne.

Slutligen behöver vi stärka vår relation till vår himmelske Fader och Jesus Kristus. Det händer när vi tjänar andra, uttrycker tacksamhet och ber. Anden bekräftar att vi är värdiga det stora offer Frälsaren gjorde för oss.

En kort tid efter dopet blir nyomvända vanligtvis ombedda att ta på sig ett större ansvar att tjäna i församlingen eller grenen. Biskopen eller grenspresidenten ger en kallelse. Det kan bli en svår tid för somliga.

När jag tackade ja till min första kallelse — sekreterare i Hjälpföreningen — undrade jag: ”Hur kunde jag få ett sådant betydelsefullt ansvar?” President Henry B Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet, har förklarat hur: ”Det kommer att finnas dagar då du känner dig överväldigad. Ett av de sätt du angrips på är att du får en känsla av att du inte räcker till … Men du har tillgång till mer än din egen naturliga förmåga och du arbetar inte ensam.”²

Efter ett tag sade hjälpföreningspresidenten att förslagen jag hade kommit med under presidentskapets möte visade att jag var inspirerad. Förbryllad svarade jag: ”Är jag?” Hon försäkrade mig vänligt om att jag handlade efter Andens maningar. Det är inte lätt att till en början se Guds hand i arbetet vi gör, men när vi håller buden och arbetar flitigt så inser vi att han dugliggör dem han kallar.

Det kanske bästa sättet att upptäcka att Herren älskar oss och stöder oss är genom att studera skrifterna. Skrifterna lär att Herren inbjuder ”alla att komma till honom och ta del av hans godhet. Och han avvisar ingen som kommer till honom”. (2 Nephi 26:33)

En del nya medlemmar kanske förundras över andras kunskap och vittnesbörd. Men kom ihåg att Herrens sätt att undervisa är ”rad på rad, bud på bud”. (2 Nephi 28:30) Vi måste var och en lära med tiden. Inte ens Jesus ”mottog … fullheten från början, utan fortsatte från nåd till nåd tills han mottog en fullhet. Och därför kallades han Guds Son, eftersom han inte mottog fullheten från början.” (L&F 93:13–14)

Den vetskapen har fördjupat min vördnad och respekt för honom. Han har verkligen upplevt samma smärta, frestelser, motstånd och ensamhet som jag har upplevt. (Se Alma 7:11.) Jag kan vända mig till honom med fullkomlig tilltro. Skrifterna lär att Frälsarens kärlek, förståelse och medlidande med oss, var vi än befinner oss, är fullkomlig och gränslös.

När vi odlar vänskap med andra, tjänar och mättar oss med skrifterna får vi större självförtroende och blir de trofasta sista dagars heliga som vi vill vara.