Så gick det sedan
När president och syster Davis skulle åka till Sverige för att presidera över Sverigemissionen blev de två månader försenade på grund av coronapandemin. Leif och Eva Mattsson blev som vi tidigare berättat kallade att verka som ersättare under denna tid. President Davis berättade i sina tal som ny missionspresident om hur han undrade om något liknande hade hänt tidigare vid ett presidentbyte i Sverigemissionen. Han vägleddes till en bok som återgav hur C. Fritz Johansson fick träda in som missionspresident under andra världskriget. President Davis berättade i sina tal att Fritz Johansson hade blivit en hjälte för honom.
Men låt oss ta det från början för den som inte hört talet. År 1931 träffade en ung man en missionär utanför Eskilstuna. Mannen, som hette Fritz Johansson, läste Mormons bok, tog sig till kyrkan i Eskilstuna och blev medlem. Han hade ingen familj, men i kyrkan träffade han Astrid som blev hans fru och mor till hans barn. Fritz drev en lanthandel i Ärla, men han hade läst mycket om vikten av att sprida evangeliet och kände ett stort personligt ansvar för detta. Han talade om för missionspresidenten att han väldigt gärna ville utföra en mission, men president Hugo Peterson tyckte inte att det var så lämpligt att en småbarnsförälder skulle resa iväg på mission. Men när hans andra barn, Hugo, var sex veckor hade han övertalat president Gustive Larson och han kallades till grenspresident på heltid i Vingåker. Han sålde sin affär och familjen flyttade med honom.
Ett år senare utbröt andra världskriget och alla amerikanska missionärer, inklusive missionspresidenten, fick åka hem. Då kallades Fritz Johansson att ta över presidentskapet i Sverige. Familjen flyttade till Svartensgatan 3, där de också fick sitt tredje barn – en liten flicka, Solveig. Vad president Davis inte visste när han höll sina tal var att många medlemmar som hörde honom hade träffat den här lilla flickan som nu heter Solveig Thomas.
Kontakterna mellan kyrkan i USA och Sverige var ytterst få under kriget, men president Johansson utförde ett utmärkt arbete under de sex krigsåren. Tidigare hade man litat till missionärerna, men nu fick medlemmarna tränas upp för att sköta alla prästadömsuppgifter, och några svenska medlemmar, både bröder och systrar, kallades på mission. Man organiserade hjälpsändningar till Finland, som var en del av missionen. Ezra Taft Benson (senare kyrkans president), den förste generalauktoritet som kom till Europa efter kriget, reste runt för att ta reda på medlemmarnas behov av välfärdshjälp och för att se hur de klarat sig under kriget. Han fann tillståndet i den svenska missionen mycket gott. Äldste Benson kallade nu Fritz Johansson att fortsätta sin mission i Finland, där han och hans kamrat organiserade den första grenen i Larsmo i Finland.
När den åtta år långa missionstiden var slut reste Fritz och hans hustru Astrid och deras tre barn till USA. De kände en stark önskan att få komma till templet och bli beseglade till varandra. Broder C. Fritz Johansson var en till det yttre liten man, men till anden var han desto större.
Barnen växte upp i USA, men missionsandan och kärleken till Sverige fanns också i dem. Sonen Hugo kom tillbaka 1959 som missionär och hade under två och ett halvt år förmånen att få döpa 20 personer, många av dem i Kortedala i Göteborg. När han kom tillbaka gifte han sig med en annan svensk immigrant, Ann-Katrin Hägg från Karlskoga. Ann-Katrin hade också hon tjänat som missionär i Sverige, huvudsakligen på missionskontoret. Solveig gifte sig med en ung man som även han tjänat i Sverige på mission – Bob Coles. Äldsta dottern Linnea bildade också familj och Fritz och Astrid Johansson fick så småningom 20 barnbarn.
Solveigs make Bob avled efter en längre tids sjukdom, men hon återsåg en gammal ungdomskamrat som varit Hugos missionskamrat i Sverige 1961–1964, Steve Thomas. Han hade också en stark anknytning till Sverige genom att han gifte sig med en svensk flicka, Inger ”Kicki” Andersson, syster till Liselotte Henretta. Båda deras söner, Nicholas och Jonathan, utförde en mission i Sverige och Nicholas tyckte så mycket om sin mission här att han inte ville åka hem. Steve blev så småningom änkling då hans hustru fick en hjärntumör och avled. Solveig och Steve återknöt vänskapen som växte till kärlek och de gifte sig 2008.
Paret Thomas hade hört att det var möjligt för amerikanska par att komma till templet i Stockholm och verka under en längre tid och de ringde upp Solveigs barndomsgranne från Svartensgatan, Bengt Höglund, som då var tempelpresident, och han bekräftade möjligheten. Sedan dess har Solveig och Steve Thomas tjänat under sex perioder (sammanlagt 32 månader) i templet i Stockholm. Och om inte coronaviruset hade kommit i vägen hade vi nog sett dem här i somras också. De säger att deras kärlek till templet och Sverige har ökat mycket när de lyssnat till Herrens maningar.