I väntan på mirakel

Min lilla familj har varit i en lång period av vad vi har ansett vara “i väntan på ett mirakel”, efter att ha gjort allt vi kände att vi kunde göra. Jag tror på något sätt att vi (alla människor) finner oss här ganska ofta.

Ibland beror det på något stort. Kanske har du förlorat ett jobb, gått igenom eller känt av effekterna av en skilsmässa, upplevt ett missfall eller lider av infertilitet. Kanske har du förlorat någon du älskar eller upplever bördan av att vårda en sjuk älskad nu, upplever mental ohälsa eller ser människor som du älskar lida. Kanske känner du dig ensam i världen eller till och med sviken av någon du litar på, kanske är du besviken på dig själv av någon anledning, går igenom en troskris eller lider av ångest över framtiden eller det förflutna. Och självklart kan det vara på grund av något som inte är stort.

Kanske varar smärtan i några ögonblick, eller så varar den kanske livet ut. Våra upplevelser är så unika men vi alla får absolut uppleva känslan av att vara tyngda på något sätt.

Jag är övertygad om att vi förmodligen alla väntar på ett mirakel. Detta är exakt platsen i livet där saker kan bli bra - där Gud kan utföra sina mirakel, båda i våra hjärtan och i handling. Som jag nyligen lärde mig är Frälsaren den perfekta författaren till våra berättelser. Jag har kommit att förstå att om din berättelse inte är bra, så är den inte färdig. Jag är tacksam för min mycket kärleksfulla, flitiga make och vår mycket modiga son. Jag är tacksam för min barmhärtige Frälsare och den befogenhet han ger och de mirakel han orkestrerar när vi vänder våra hjärtan till honom, och ibland bara för att han älskar oss och vill välsigna oss. Det visar sig att “i väntan på ett mirakel” kan vara en mycket öm, rå—och till och med en mycket ljuv plats att vara på.