Om jag gör min del gör Gud resten

Jag tillhör Unga vuxna nu, men en upplevelse jag hade som liten flicka har hjälpt mig i hela mitt liv. Jag kommer från Renaico, en liten stad i Chile. Jag minns med viss rörelse när min mor, Ruby, var president för Primär. Vi hade en liten gren då, jag var det enda barnet som kom. Hon brukade undervisa klassen. När vi kom till kyrkan på söndagsmorgonen brukade hon säga: ”God morgon, Jenny. Jag är din primärlärare.” Denna mening upprepades varje vecka. Vi hade inledningsbön och sjöng en sång och därefter fortsatte hon med lektionen.

Hon besökte regelbundet barnen som var mindre aktiva, vilka hon kärleksfullt kallade ”mina små älsklingar”. Ofta hittade vi dessa barn när de lekte på gatan och mamma brukade stanna bilen och säga med vänlig röst: ”Hej, vi ses i kyrkan på söndag.” Det flesta sade okej. Men på söndagen var det bara mamma och jag som var där.

Ibland blev jag frustrerad när dessa barn inte kom till kyrkan. Jag brukade säga: ”Det räcker, mamma. De vill inte komma.” Men på sitt kärleksfulla sätt svarade hon: ”Jag måste vara ansvarsfull i min kallelse och hålla ut.”

En dag hände det otroliga. En pojke vid namn Carlos kom till kyrkan och sade: ”Titta, syster Ruby, jag sade ju att jag skulle komma.” Nu var vi åtminstone två. Detta fick min mors ansikte att stråla av glädje och varje gång Carlos kom till klassen brukade hon säga till mig: ”Ser du älskling, om vi är envisa gör Gud resten.”

En dag började Carlos komma med en pojke som hette Alexis. Vi tre tyckte om att leka med varandra och vi är fortfarande vänner i dag. Från och med den dagen började fler och fler barn att komma.

Min mamma avlöstes från sin kallelse efter två år. När hon lämnade Primär var det 35 barn som kom varje vecka. Vad underbart det var att se att min mors kärlek till barnen återgäldades. Över 10 år har gått sedan hon avlöstes och kyrkan är större här nu, men ingen har någonsin överträffat hennes bedrift att få 35 barn att komma!

Jag är Primärs president nu. Jag älskar dessa små barn som har lärt mig så mycket. Jag är så tacksam för denna underbara kallelse och för min mors exempel på ihärdighet. Jag vet att min himmelske Fader lever och att det är sant som min mor säger: ”Om jag gör min del gör han resten.”