Forskning i Finland

Min syster och jag kände en tomhet eftersom vi inte hade någon aning om vilka våra Laurunen-förfäder var. Allt vi visste var att de hade kommit från Finland till Amerika år 1901. Av den anledningen följde min syster Janice och min kusin Sandy med min make Charlie och mig på en resa för att upptäcka våra förfäder i augusti 2004.

Under våra efterforskningar inför resan upptäckte Sandy en tvåsidig rapport om Laurunen-gården, som hade byggts 1605. Vår familj nämndes för första gången år 1569 i staden Kauhajoki.

Väl i Finland hyrde vi en bil och gav oss iväg tidigt följande morgon på den långa färden till Kauhajoki. Vi hade svårt att finna staden och skulle just ge upp när Charlie fick syn på en liten flygplats. Vi körde dit för att be om hjälp. Sandy visade en ung man vår rapport och han erbjöd sig vänligt att ta oss till stadens bibliotek. Jag är säker på att vi aldrig skulle ha funnit Kauhajoki själva eftersom staden låg väl dold vid en skogsbevuxen väg. Det tycktes som om Herren vägledde oss på vår resa.

På biblioteket gav en ung kvinna oss en karta där den lutheranska kyrkan och en kyrkogård fanns inringad. Det gick lätt att finna kyrkan. Efter två timmars efterforskningar, och med hjälp av prästerna, ringde en av dem till våra Laurunen-släktingar och berättade för dem att de hade besökare från Amerika. De kom omedelbart med familjeuppteckningar som var daterade 1550.

Med kyrkans bokhållare som vår tolk vandrade vi igenom den vackert skötta kyrkogården. Sandy stod vid sin farfars grav för första gången. Senare såg hon en bild på honom och höll hans fiol. Vi blev alla djupt rörda då det tomrum som vi känt tidigare fylldes.

Därefter körde våra finska släktingar oss till fädernegården, vilken fanns beskriven på vår tvåsidiga rapport. De berättade för oss att våra anhöriga hade ägt så mycket land som ögat kunde se. Huset på släktens gårdstomt var enormt stort och hade hyst Laurunen-familjerna så långt tillbaka som 1550. När den ryska militären kom till Kauhajoki använde de gården som militärt högkvarter. De brände ner kyrkan och alla andra hus i området. Alla, inklusive våra släktingar, flydde till skogen för att finna säkerhet. När ryssarna gav sig av ledde vår farfar byggandet av den nya kyrkan som vi hade sett tidigare. Slutligen blev området runt gården delat och sålt.

År 2005 återvände Janice, Sandy och jag till Kauhajoki för ännu ett besök hos våra nyfunna släktingar och för ytterligare forskning. År 2006 hade vi vår första Laurunen-återförening i Amerika, och 15 av våra finska kusiner förenade sig med oss. Åttionio släktingar högtidlighöll våra förfäders liv.

Vilken glädje det har varit att upptäcka en sådan rik och fascinerande släkthistoria och få veta mer om vem jag är och var jag kom ifrån. Släktforskning är Herrens verk.