Gör som dessa romare!
Ungdomar i Rom står starka mot världslig påverkan.
Människor kilade in och ut från affärer och vinkade till vänner i stadskärnans vimmel. En del diskuterade affärer på sin väg till arbetet, medan andra utbytte synpunkter om politik. Barnen lekte och njöt av morgonsolen.
Så kunde en typisk dag ha sett ut i det forntida Rom.
Det romerska imperiet var en mäktig civilisation med militärisk och ekonomisk dominans. Vem kunde ha förutsett dess fall?
Men föll gjorde det. Inifrån underblåstes imperiets förfall av människors girighet efter makt och rikedom och deras brist på respekt för rättfärdigt leverne. Utifrån invaderades och erövrades det försvagade riket av angränsande makter.
I dag står unga män och unga kvinnor i Roms stav i Italien starka, som imperiet en gång gjorde. Dessa ungdomar håller stånd mot den ondes angripande och stärker sin andlighet genom att leva rättfärdigt.
Missionärer i Rom
I ett brev till romarna skrev aposteln Paulus: ”Jag skäms inte för [Kristi] evangelium.” (Rom 1:16) Dagens sista dagars heliga ungdomar i Rom skäms inte, inte heller behöver de uppmuntran för att stå för vad de tror på, även om det ibland kan vara svårt.
Arianna Hibo, 15 år, säger: ”Jag har en del vänner som inte delar mina värderingar, men de respekterar mig alltid.”
Dalila Vardeu, 15 år, tillägger: ”Jag har vänner som lyssnar på mig och försöker förstå vad jag är.”
Och vad är hon? Vilka egenskaper kännetecknar dessa få sista dagars heliga ungdomar som försöker överleva i den hektiska italienska huvudstaden? De är ärliga, hängivna, vänskapliga, rättfärdiga och uppriktiga i sin önskan att leva efter och berätta om evangeliet.
Sami Pace, 16 år, verkade som diakonernas kvorumpresident när han var den ende medlemmen i kvorumet. ”Jag lärde mig hur viktigt missionsarbete är, även om jag ännu inte sett några resultat”, säger han. ”Jag är den ende unge mannen i mitt område som är medlem. Varje dag lär jag mig något mer om missionsarbete.”
Denise De Feo, 15 år, ser ett exempel i sin äldre bror: ”Han är på mission nu, och han har haft många erfarenheter. Inte alla är trevliga, men varje gång har han någonting att lära mig. Det bygger upp mig.”
Ungdomarna vet att även till synes små handlingar som har med tjänande eller missionsarbete att göra kan utöva ett positivt inflytande på andra. Davide Bosco, 17 år, säger: ”I skrifterna ber Herren oss att lysa (se Matt 5:16) — inte göra det som är storslaget, utan genom att göra små saker.”
Vägledning för unga i Italien
Roms unga medlemmar lyser verkligen, och de gör det i bjärt kontrast till de många forntida romare som olyckligt nog omfattade orättfärdiga sedvänjor som bidrog till deras moraliska förfall. Istället återspeglar dagens ungdomar Kristi ljus och stärker sin andlighet genom att bibehålla höga normer och besöka templet.
Denise har upptäckt att man lättare klarar av de många påfrestningarna i dagens värld genom att leva efter evangeliet. Evangeliet hjälper henne också att veta hur man väljer det rätta. ”Det som mina vänner gör är inte alltid sådant som jag bör göra”, säger hon enkelt.
Men Riccardo Celestini, 14 år, framhåller betydelsen av stöd när det gäller att försöka göra rätta val: ”Ibland behöver jag också hjälp från min familj eller annan hjälp eftersom jag inte kan klara av det ensam.”
En del av den andra hjälpen kommer från Vägledning för de unga. Broschyren hjälper dessa ungdomar på olika sätt. Andrew Bishop, 13 år, tränar och spelar inte med sitt basketlag om matcherna är på söndagar.
Arianna följer också rådet att helga sabbatsdagen. Hon är löpare och var tvungen att tävla många söndagar. Slutligen insåg hon att hon måste fatta ett beslut. ”Jag bad, och fastän det var svårt för mig att komma fram till ett beslut bestämde jag mig för att komma till kyrkan istället”, säger hon.
För David och Riccardo är rådet om ärlighet till hjälp. ”I skolan kan vi fuska och kopiera läxor av någon annan”, säger Davide. ”Men vad som skiljer oss från andra är att vi inte gör det.” Han tillägger att ärlighet ”är en av de principer som man kanske tror inte är så viktig, men det är den som gör skillnaden”.
Riccardo vet att det också är viktigt med ärlighet inom idrott: ”Om man följer reglerna så vet man att man har gjort sitt bästa, att man inte fuskade. Man är nöjd med det man har gjort.”
Nära och långt borta
Det finns en sak som dessa ungdomar inte är nöjda med, och det är antalet gånger som de kan besöka templet. I avsaknad av ett tempel i Italien kör kyrkans medlemmar i Rom sex timmar till templet i Bern. Resor för att utföra dop för de döda är inte så vanliga. Men även om templet är långt borta håller dessa ungdomar det nära i sina hjärtan genom att sträva efter att hålla fast vid de speciella känslor de får när de besöker det.
”När jag är i templet känner jag mig hemma”, säger Sami. ”Varje gång utvecklas jag lite mer.”
”Det jag tycker bäst om med templet är att jag känner Anden mycket starkt”, säger Andrew. ”Jag vet att våra förfäder tackar oss för att vi hjälper dem. Vi ger dem en gåva.”
Dalila håller med. ”Det är härligt att känna att människorna accepterar det vi gör för dem. Det är en underbar upplevelse.”
Arianna sammanfattar vad hennes vän har sagt: ”Allt de sade är sant. Templet är en helig plats på jorden och det spelar ingen roll att templet är i Schweiz eller i Spanien. Anden är alltid densamma och vi kan tillväxa varje gång.”
Nuvarande Rom är beströdd med rester av forntida byggnader, trappor och valvbågar — delar av en gång magnifika byggnader som förstörts av starkare krafter. Ungdomarna i Rom, å andra sidan, tar delarna i sitt liv — evangeliet, skrifterna, familjen, normerna, templet — och utvecklar stabila vittnesbörd som står emot världens negativa inflytanden.
Sami har ett förslag på hur man ska få denna styrka: ”Ge inte upp. Gå framåt.”