President Grants exempel

”Vill ni vara snälla och skicka fram era papper.” Heidi sträckte ut handen bakom sig för att ta emot Mollys papper. Hon tyckte om att titta på Mollys vackra handskrift innan hon skickade det vidare framåt. Hennes bokstäver tycktes flöda samman på ett fullkomligt sätt. Heidi tittade på sitt papper och var generad över att någon skulle se hennes fula handstil. Hon sköt in papperet under Mollys och lät det gå vidare.

”Mamma, vill du skriva min hemläxa åt mig?” frågade Heidi när hon gick in genom dörren. Hennes mamma hade också en vacker handstil. Om hennes mamma skrev hennes läxa skulle hon kanske inte känna sig så generad.

”Varför vill du att jag ska skriva din läxa? Har du brutit armarna?” retades mamma.

Heidi berättade för sin mamma om Mollys vackra handstil. ”Jag önskar att jag hade övat mer på min handstil förra året.” Heidi satte sig ner vid bordet och begravde ansiktet i händerna.

”Vet du vad, Heidi”, sade hennes mamma, ”om du arbetar tillräckligt hårt med det kan din handstil bli lika fin som någon annans. Du måste bara bestämma dig för det.”

Heidi var inte så säker. Hon såg framför sig Mollys handskrift och tänkte att det inte fanns någon chans att hennes någonsin skulle likna Mollys.

”Kommer du ihåg profeten Heber J Grant?” frågade mamma.

Heidi tittade upp. ”Ja. Vi lärde oss om honom i Primär.”

”Han hade ful handstil som ung. Eftersom han verkligen ville bli bättre så övade och övade han tills hans handstil var så fin att han fick en utmärkelse för den.”

Heidi var förbluffad! Hon såg upp till profeterna men hon hade aldrig insett att de hade liknande problem som hon när de var unga. Hon kom fram till att om Heber J Grant kunde förbättra sin handstil så kunde hon också göra det.

Nästa dag i skolan arbetade Heidi hårt med sin handstil. Först var det svårt. Hon behövde stanna uppe länge för att avsluta sina skrivuppgifter, men berättelsen om president Heber J Grant motiverade henne att fortsätta.

Det dröjde veckor innan Heidi märkte någon förbättring. Det tog henne fortfarande lång tid att göra läxorna, men hennes handstil förbättrades.

En dag lade Molly märke till det. ”Heidi, du har verkligen en snygg handstil”, sade hon.

”Tack.” Heidi rodnade. Hon kunde inte förhindra att ett litet leende spred sig i hennes ansikte.

Den kvällen lämnade Heidi ett meddelande på kylskåpet till sin mor. Det var skrivet med vacker handstil.