Vår Fader i himlen

Jag är mycket tacksam för den första synen, i vilken Fadern och Sonen visade sig för den unge profeten och åter gav människan den sanna kunskapen om Gud.³

Bild

Joseph Smith in the Sacred Grove looking up at a light.

Vi bör komma ihåg att hela den kristna världen som den såg ut 1820 hade förlorat den sanna läran om Gud. Den enkla sanning som förstods så väl av forna dagars apostlar och heliga hade gått förlorad i den avfallna världens mysterier. Alla de forna profeterna och Jesu Kristi apostlar hade en klar insikt om att Fadern och Sonen var skilda personer, som våra skrifter så tydligt undervisar om. Genom avfallet förlorades denna kunskap. … Gud hade blivit ett mysterium, och Fadern och Sonen betraktades som en enda ofattbar utströmning av ande, utan kropp, beståndsdelar eller passioner. När Fadern och Sonen visade sig placerade de ett gudomligt vittne på jorden som genom kunskap kunde återställa Guds sanna natur till världen.⁴

Joseph Smiths [första] syn klargjorde att Fadern och Sonen är åtskilda personer med kroppar som är lika påtagliga som människornas kroppar. Dessutom uppenbarades för honom att den Helige Anden är en personlighet av ande, åtskild från Faderns och Sonens personer [se L&F 130:22]. Denna ytterst viktiga sanning förbluffade världen. Ändå är det, när vi tänker på de heliga skrifternas klara uttryckssätt, ytterst förvånande och underligt att människorna kunnat fara vilse i så hög grad. Frälsaren sade: ”Fadern är större än jag”, [Joh. 14:28] och han inbjöd sina lärjungar, efter uppståndelsen, att röra honom för att se om det var han, för, som han sade: ”En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” [Luk. 24:39.] Apostlarna förstod tydligt att Fadern, Sonen och den Helige Anden är skilda åt, och de talar ständigt om det i sina brev. Paulus informerade korintierna om det faktum att när allt är har blivit lagt under Fadern ”då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla”. [1 Kor. 15:28.]

Joseph Smith såg Fadern och Sonen. Därför kunde han med personlig kunskap vittna om att de skrifter var sanna där vi läser: ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” [1 Mos. 1:27.] Detta skulle förstås bokstavligt, och inte på något mystiskt eller bildligt sätt.⁵

En av våra stora uppenbarelser säger oss att om vi ska bli förhärligade i Kristus, som han är i Fadern, måste vi förstå och känna till både hur man tillber och vad vi tillber. (Se L&F 93:19–20.)

Det är min önskan att påminna er om vilken slags natur och vilken slags varelse Gud är, så att ni kan tillbe honom i ande och sanning och därigenom få hans evangeliums alla välsignelser.

Vi vet att Gud är känd endast genom uppenbarelse, att han är uppenbarad eller förblir för alltid okänd. Vi måste gå till skrifterna — inte till forskarna eller filosoferna — om vi ska kunna lära oss sanningen om gudomen. Faktum är att Johannes stora profetia om evangeliets återställelse genom en ängel som skulle flyga fram genom himlarymden säger att det skulle ske så att människorna skulle kunna komma till kunskap om den sanne Guden och bli undervisade: ”Frukta Gud och ge honom äran. … Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna” (Upp 14:7). Med andra ord, i och med evangeliets återställelse i denna tidshushållning kallas människorna än en gång att tillbe och tjäna sin Skapare hellre än de felaktiga uppfattningar om gudomen som råder i världen.

I varje tidsålder har Herrens profeter kallats att bekämpa felaktig tillbedjan och förkunna sanningen om Gud. I det forna Israel dyrkade somliga avbilder och hednagudar och Jesaja frågade: ”Vem vill ni likna Gud vid, vad vill ni jämföra honom med?

Har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas” (Jesaja 40:18, 28).

En stor del av världen idag har inte denna kunskap om Gud, och även i [kyrkan] finns somliga som inte fullkomnat sin förståelse av den härliga varelse som är vår evige Fader. Till dem som är utan denna kunskap kan vi mycket väl säga: ”Varför begränsar du Guds härlighet? Eller varför tror ni att han är mindre än han är? Vet du då inte? Har du inte hört att den evige Guden, Herren, han som har skapat jordens ändar, är oändlig och evig, att han har all makt, all kraft och välde, att han vet allt och att allt är inför hans ansikte?”

I kapitel 20 i Läran och förbunden vilket ledde Joseph Smith att organisera kyrkan på nytt i vår tidsutdelning, har vi en uppenbarad sammanfattning av några av frälsningens grundläggande läror. Beträffande gudomen säger uppenbarelsen: ”… det finns en Gud i himlen, som är oändlig och evig, från evighet och till evighet samme oföränderlige Gud som har skapat himmel och jord och allt som är i dem.” (L&F 20:17.) …

Gud är vår Fader. Han är den varelse i vars avbild människan är skapad. Han har en kropp av kött och ben lika påtaglig som människans (L&F 130:22), och han är den bokstavlige och personlige fadern till alla människornas andar. Han är allsmäktig och allvetande, han har all makt och all visdom, och hans fullkomlighet består i att han äger all kunskap, all tro eller makt, all rättvisa, allt omdöme, all barmhärtighet, all sanning och fullheten av alla gudomliga attribut. … Om vi ska kunna få denna fullkomliga tro, varigenom vi kan få evigt liv, måste vi tro på Gud som ägare av fullheten av alla dessa egenskaper och attribut. Jag säger också att han är oändlig och en evig varelse, och som en oföränderlig varelse äger han dessa fullkomliga krafter och attribut från evighet till evighet.⁶

Vi vet att vår himmelske Fader är en förhärligad, upphöjd person som har all makt, all kraft och herravälde över allt och att han vet allt. Vi betygar att han, genom sin enfödde Son, är denna jords skapare och att han skapat otaliga världar.⁷

Vi är vår himmelske Faders andebarn. … Vi är medlemmar av hans familj. … Vi levde med honom en lång tid i vårt förjordiska liv. … Han utformade en plan för framåtskridande och frälsning som skulle göra det möjligt för oss att, om vi är trofasta i allt, gå framåt i vår utveckling tills vi blir som han.⁸

Skrifterna lär oss att Gud i bokstavlig och inte bara bildlig bemärkelse är vår evige Fader. Vår Frälsares ord till Maria nära graven från vilken han hade uppstigit och vunnit seger över döden, är ytterst ädla och har en storslagen innebörd: ”Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud.” [Joh. 20:17.] Med dessa ord betonas sanningen om Guds faderskap av hans enfödde Son, som förkunnar att han är vår broder och att vi har samma evige Fader.⁹

Jag är tacksam att kunskapen om Gud och hans lagar har återställts i vår tid och att vi som är medlemmar i kyrkan vet att han är en personlig varelse och inte, som vissa sekter säger, ”en samling lagar som flyter lik en dimma i universum”. Jag är tacksam att vi vet att han är vår Fader i himlen, Fadern till våra andar, och att han förordnat lagar varigenom vi kan gå framåt och fullkomnas till dess vi blir lika honom. Och jag är tacksam att vi vet att han är en oändlig och evig varelse som känner till allt och har all makt och vars framåtskridande inte består i vinnandet av mer kunskap eller makt, inte heller i ytterligare fullkomnande av hans gudomliga attribut, utan i förökandet och mångfaldigandet av hans rike.¹⁰

Jag kommer att tänka på ett uttryck i Den kostbara pärlan, i den syn som Mose fick när han fördes upp på ett mycket högt berg och såg Gud ansikte mot ansikte och talade med honom. Herren visade Mose ”sina händers verk” och Mose såg världen och alla generationers människobarn. [Se Mose 1:1–8, 27–29.]

Och Herren sade till Mose:

”Ty se, det finns många världar som har förgåtts genom min makts ord. Och det finns många som nu består, och oräkneliga är de för människan, men för mig är alla ting räknade, ty de är mina och jag känner dem.

Och det hände sig att Mose talade till Herren och sade: Var barmhärtig mot din tjänare, o Gud, och berätta för mig om denna jord och dess invånare, och likaså om himlarna, och sedan skall din tjänare vara nöjd.

Och Herren Gud talade till Mose och sade: Himlarna, de är många och de kan inte räknas för människor, men de är räknade för mig, ty de är mina.” [Mose 1:35–37.]

… Jag kommer att tänka på att oavsett hur många världar som finns och hur stora vissa av dem är, så är de medel till att uppnå ett ändamål, och inte själva ändamålet. Fadern skapar världar i avsikt att befolka dem med sina söner och döttrar. I kapitel 76 i Läran och förbunden står det att genom Guds Son ”skapas och skapades världarna, och deras invånare är födda som söner och döttrar åt Gud”. [L&F 76:24.]

Vi lär oss av dessa skrifter som jag har läst ur och från andra uppenbarelser från Herren att människan är den viktigaste av alla vår Faders skapelser. I samma syn som gavs till Mose sade Fadern: ”Och liksom en jord med dess himlar skall förgås, så skall en annan uppstå, och det finns ingen ände på mina verk, inte heller på mina ord. Ty se, detta är mitt verk och min härlighet — att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan.” [Mose 1:38–39.]

Jag menar att vi från detta och andra skriftställen lär oss att Faderns storslagna verk är att åvägabringa sina barns frälsning och ge var och en av dem den belöning som de förtjänar enligt deras gärningar. Jag är förvissad om att vår Fader i himlen är mycket mer intresserad av en själ — ett av sina barn — än det är möjligt för en jordisk fader att vara av ett av sina barn. Hans kärlek till oss är större än en jordisk förälders kärlek till sin avkomma.¹¹

Bild

One oil painting depicting Moses late in his life with a white beard, holding a staff, and shielding his eyes, as he stands on a peet on Mr. Nebo looking at the promised land provided for the children of Israel. Signed on the lowere right corner. Signed and dated on the back along with the title.

Vi får veta att när Herren talade till Enok och visade honom jordens nationer och förklarade för honom vilket straff som skulle drabba dem för deras överträdelser av hans bud, så grät Herren och visade sin sorg i tårar för deras olydnad. På grund av detta förundrades Enok och tyckte att det var märkligt att Herren kunde gråta.

Så här står det:

”Och det hände sig att himlens Gud såg på de övriga människorna, och han grät. Och Enok vittnade därom och sade: Hur kommer det sig att himlarna gråter och fäller sina tårar som regnet på bergen?

Och Enok sade till Herren: Hur kommer det sig att du kan gråta, med tanke på att du är helig och är från all evighet till all evighet?

Och om en människa kunde räkna alla de partiklar som jorden, ja, miljoner jordar liksom denna, består av, skulle det ändå inte vara en början till dina skapelsers antal, och dina förhängen är fortfarande utsträckta, och ändå är du där och ditt sköte är där, och du är även rättvis, du är barmhärtig och god för evigt.” [Se Mose 7:28–30.]

Och Herren svarade: ”Se dessa dina bröder. De är mina egna händers verk, och jag gav dem deras kunskap den dag jag skapade dem, och i Edens lustgård gav jag människan hennes handlingsfrihet.

Och till dina bröder har jag sagt och även givit dem budet att de skall älska varandra och att de skall välja mig, deras Fader, men se, de är kärlekslösa och de hatar sitt eget blod.” [Mose 7:32–33.]

Dessa är skälen till att Herren grät och himlarna grät.

En broder frågade mig en gång om människan skulle kunna vara fullkomligt lycklig i det celestiala riket om ett av hans barn inte tilläts komma in dit. Jag talade om för honom att jag antog att en man som måste se ett av sina barn stängas ute från det celestiala riket naturligtvis skulle känna ledsamhet på grund av detta, och att det är precis det som vår himmelske Fader upplever. Alla hans barn är inte värdiga en celestial härlighet, och många tvingas lida hans vrede på grund av sina överträdelser, och detta får Fadern och alla himlar att känna ledsamhet och gråta. Herren verkar i enlighet med den naturliga lagen. Människan måste återlösas enligt lagen och hennes belöning måste grundas på rättvisans lag. På grund av detta kommer Herren inte att ge människan det hon inte förtjänar, utan ska belöna alla människor enligt deras gärningar.

… Jag är förvissad om att vår Fader i himlen om det var möjligt skulle frälsa alla människor och ge dem celestial härlighet och upphöjelsens fullhet. Men han har gett människan handlingsfriheten och människan måste lyda sanningen enligt det som uppenbarats för att kunna ta emot de rättfärdigas upphöjelse.¹²

När Adam kom till Edens lustgård befann han sig i Gud vår Faders närhet. … När han drivits ut ur Edens lustgård förändrades det. Adam fördrevs från Faderns närhet på grund av sin överträdelse. Skrifterna lär att han blev andligt död — det vill säga, han utestängdes från Guds närhet.¹³

Jag vet att Jesus Kristus är Guds Son och att han av sin Fader fick kraften att lösa människan från den andliga och timliga död som kom in i världen genom Adams fall.¹⁴

Det fanns bara ett sätt som återlösningen kunde ske, ett sätt som återställandet kunde göras och kroppen förenas med anden. Det var genom ett evigt försoningsoffer som måste göras av en evig varelse, någon som inte var underkastad döden men som ändå hade makten att dö och makt över döden. Så vår himmelske Fader sände oss sin Son, Jesus Kristus, till världen med inneboende makt över livet. Och eftersom han [Jesus Kristus] hade en mor som hade blod i sina ådror, hade han makten att dö. Han kunde ge sin kropp till döden och sedan ta tillbaka den. Låt mig läsa hans egna ord: ”Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.

Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader” (Joh. 10:17–18 ).¹⁵

Det var aldrig vår himmelske Faders avsikt att låta människorna famla sig fram i mörker utan något ljus att leda dem, och att förvänta sig att de under sådana omständigheter skulle hitta vägen tillbaka till hans rike och hans heliga närhet. Detta är inte Herrens sätt. Ända sedan begynnelsen har vår himmelske Fader visat sina barn sin vänlighet och har varit villig att ge dem vägledning. Ända sedan himlarna öppnades har Herren sänt budbärare från sin närhet till gudomligt utvalda tjänare, män som har prästadömets myndighet och som fått uppgiften att undervisa om evangeliets principer, varna folket och lära dem rättfärdighet. Och dessa män har fått denna kunskap, denna inspiration och vägledning från budbärarna från Guds närhet. Detta stämmer in på vår egen tidsutdelning. Det finns ingen anledning för människan att sluta ögonen och känna att det inte finns något ljus, att de bara måste förlita sig på förnuftet. Herren har alltid varit villig att leda och visa vägen. Han har som sagt sänt budbärare från sin närhet. Han har sänt uppenbarelser. Han har befallt att hans ord ska skrivas ner och publiceras så att alla människor kan få del av det.¹⁶

Jag säger till er och till hela kyrkan, och hela världen för den delen, att en nåderik och kärleksfull Fader i dessa sista dagar åter har talat från himlen till sina tjänare profeterna.

Hans röst har inbjudit alla människor att komma till hans älskade Son, att lära av honom, att ta del av hans godhet, att ta på sig hans ok och att utarbeta sin frälsning genom lydnad mot evangeliets lagar. Hans röst har varit en röst av ära och heder, av frid i det här livet, och av evigt liv i den tillkommande världen.¹⁷

• Vad tror du får en person att kunna be till Gud ”som om han talade till en vän”? (”Ur Joseph Fielding Smiths liv”.) Fundera över hur du kan stärka din relation till din himmelske Fader.

• President Smith uttryckte sin tacksamhet mot Joseph Smiths första syn, som återställde ”den sanna kunskapen om Gud” (avsnitt 1). Vilka sanningar känner du till om Gud Fadern och Jesus Kristus tack vare den första synen?

• Vilka av de Guds egenskaper som president Smith nämner i avsnitt 2 är mest betydelsefulla för dig? Varför? Hur kan du bättre lära känna din himmelske Faders egenskaper när du utövar tro på honom?

• President Smith vittnade: ”Vi är vår himmelske Faders andebarn. … Vi är medlemmar i hans familj” (avsnitt 3). Hur har den här sanningen påverkat dig?

• Vilka uttryck i avsnitt 4 och 5 hjälper dig att känna din himmelske Faders kärlek till dig? Varför är det viktigt att förstå att Gud älskar oss och bryr sig om oss som individer? Hur kan vi hjälpa familjemedlemmar och vänner att känna hans kärlek?

• Fundera på vad din himmelske Fader har gjort för att hjälpa dig återvända till hans närhet (se avsnitt 6). Vad får du för känslor när du tänker på att din himmelske Fader sände sin älskade son? På vilka sätt har din himmelske Fader sänt ett ”ljus att leda [dig]”?

Joh. 3:16; 17:3; 1 Nephi 11:17; Alma 30:44

”En ganska stor del av undervisningen i kyrkan utförs så stelt att det blir en föreläsning. Vi reagerar inte så bra på föreläsningar i klassrummet. Det går bra på sakramentsmöten och på konferenser, men undervisning kan vara en tvåvägskommunikation så att man kan ställa frågor. Du kan lätt använda frågor i en klass” ( Boyd K. Packer, ”Principer för undervisning och inlärning”, Liahona, juni 2007, s. 55).