Kapitel 5

Tro och omvändelse

”Vad vi behöver både i och utanför kyrkan är omvändelse. Vi behöver större tro och större övertygelse att tjäna Herren.”

Ur Joseph Fielding Smiths liv

President Joseph Fielding Smith lärde: ”Syndernas förlåtelse kommer genom tro och uppriktig omvändelse.”¹ Han sade att ”det är nödvändigt att inte endast tro utan också att omvända sig”, och han lärde också att när vi utför goda gärningar i tro intill änden kommer vi att ”få den trofastes belöning och en plats i Guds celestiala riket”. ² Med en önskan om att alla människor ska få ta del av denna belöning vittnade han om Jesus Kristus och predikade omvändelse under hela sin verksamhet.

I början av sin verksamhet som apostel sade han: ”Jag har ansett det vara mitt uppdrag, efter att ha blivit manad av Herrens Ande under mina resor i Sions stavar, att förkunna för folket att nu är omvändelsens dag och att kalla de sista dagars heliga att komma ihåg sina förbund, löftena de har gett Herren, att hålla hans bud och följa den undervisning och de uppmaningar de får av Israels äldster —Guds Profeter— som de har nedtecknats i dessa heliga skrifter. I allt vi gör bör vi vandra i ödmjukhet och varsamhet inför Herren så att vi kan bli välsignade och vägledda av hans Helige Ande. Jag anser att detta är varningens dag. Det har varit en varningens tid ända sedan den dag då profeten för första gången tog emot uppenbarelsen från himlen att evangeliet skulle återställas.”³

På ett sakramentsmöte en söndag förklarade president Smith för församlingen varför han talade med en varningens röst. Hans son, Joseph, som närvarade vid mötet, skrev senare: ”Jag minns tydligt några av de saker min far sade vid detta tillfälle. ‘Vem är er vän, eller vem älskar er mest?’ frågade han församlingen. ‘Personen som säger att allt är väl i Sion och att välgång väntar runt hörnet, eller personen som varnar er för de katastrofer och svårigheter som väntar er om evangeliets principer inte efterlevs? Jag vill att ni ska veta att jag älskar kyrkans medlemmar, och jag vill inte att en enda av dem ska peka ett anklagande finger mot mig när vi går igenom slöjan efter jordelivet och säga: ‘Om du bara hade varnat mig så hade jag inte befunnit mig i den här situationen.’ Så jag höjer en varningens röst i hopp om att mina bröder och systrar ska vara förberedda för ett härlighetens rike.’”⁴

President Joseph Fielding Smith förklarade varför han kallade de sista dagars heliga till omvändelse: ”Jag älskar kyrkans medlemmar.”

De som arbetade nära president Smith såg att bakom hans stränga varningar fanns en man med öm omsorg om personer som kämpade med synden. Äldste Francis M. Gibbons, som verkade som första presidentskapets sekreterare, var ofta närvarande när president Smith tog upp disciplinära frågor. Äldste Gibbons erinrade sig: ”Hans beslut fattades alltid i vänlighet och kärlek och med största möjliga barmhärtighet som omständigheterna kunde rättfärdiga. Det var inte ovanligt att han, när han fick klarhet i omständigheterna bakom ett allvarligt fall, sade: ‘Varför kan folk inte uppföra sig?’ Han sade det inte på ett anklagande eller fördömande sätt, utan med ledsamhet och sorg.”⁵ President Spencer W Kimball, som verkade tillsammans med president Smith som medlem i de tolv apostlarnas kvorum, sade: ”Många gånger har vi sagt att eftersom de tolv kommer att vara domare i Israel, skulle vem som helst av oss vara glad att ställas inför honom, för hans dom skulle vara vänlig, barmhärtig, rättvis och helig.”⁶ När president Smith ordinerade biskopar gav han ofta rådet: ”Kom ihåg att alla har svagheter, och att varje historia har minst två sidor. Om ni dömer felaktigt, se då till att ni dömer på kärlekens och barmhärtighetens sida.”⁷

Joseph Fielding Smiths lärdomar

Evangeliets första princip är tro på Herren Jesus Kristus.

Det centrala i vår tro är Herren Jesus Kristus, och genom honom Fadern. Vi tror på Kristus, erkänner honom som Guds Son, och har tagit på oss hans namn i dopets vatten.⁸

Låt oss först och främst hålla i minnet nu och för alltid att Jesus är Kristus, den levande Gudens Son, som kom till världen för att ge sitt liv så att vi skulle få leva. Det är sanningen och den är grundläggande. Vår tro är grundad på den. Den kan inte omintetgöras. Vi måste stå fast vid denna sanning oaktat världens lärdomar och människors idéer, ty den är av yttersta vikt och absolut väsentlig för vår frälsning. Herren återlöste oss med sitt blod och förlänade oss frälsningen på det villkoret, vilket vi aldrig får glömma bort, att vi lyder hans bud och befallningar och alltid kommer ihåg honom. Om vi är villiga att göra det ska vi bli frälsta medan människors idéer och dåraktigheter ska förgås.⁹

Genom tron kommer vi till Gud. Om vi inte trodde på Herren Jesus Kristus, om vi inte hade tro på honom eller hans försoning skulle vi inte ha någon benägenhet att åtlyda hans bud. Men på grund av den tro vi har bringas vi i samklang med hans sanningar och hyser i våra hjärtan en åstundan att tjäna honom …

Evangeliets första grundsats är att tro på Herren Jesus Kristus. Naturligtvis kan vi inte tro på Herren Jesus Kristus utan att ha tro på hans Fader. Om vi sedan utövar tro på Gud Fadern och Sonen och vägleds av den Helige Anden, vilket borde vara fallet, kommer vi att ha tro på Herrens tjänare genom vilka han har talat.¹⁰

Tro innebär handling.

”Tro är drivkraften bakom all handling.” [Föredrag om tron, föredrag 1.] Om ni begrundar det för ett ögonblick tror jag att ni kommer att hålla med mig om att det är fullkomligt sant både beträffande timliga och andliga ting. Det är sant när det gäller våra egna handlingar, såväl som Guds handlingar. …

”Tron utan gärningar är död” [Jak. 2:26], — med andra ord existerar den inte. Jag anser att det är tydligt att Jakob menar: ”Visa mig din tro utan gärningar, så ska du se att det inte leder någonvart; men jag ska visa dig min tro genom mina gärningar, och då kommer något att uppnås.” [Se Jak. 2:18.] Tro innebär handling. … Därför är tro starkare än en övertygelse …

Tro är en Guds gåva. Alla goda ting är gåvor från Gud. Det är en lärdom från skrifterna som återfinns i Hebreerbrevets 11:e kapitel, som är en fin avhandling om tro, och i uppenbarelserna som Herren har gett oss i Läran och förbunden, och i andra skrifter. Tro kan inte erhållas genom inaktivitet eller genom likgiltighet eller en passiv övertygelse. Enbart en önskan om att erhålla tro kommer inte att ge tro mer än en önskan om att bli en skicklig musiker eller konstnär leder någonvart utan intelligent handlande. Det är här problemet ligger. Vi får ett vittnesbörd om evangeliet, vi tror på Joseph Smith, vi tror på Jesus Kristus, vi tror på evangeliets principer, men hur hårt arbetar vi på dessa saker?

… Om vi vill ha en levande, bestående tro, måste vi aktivt utföra alla våra plikter som medlemmar i den här kyrkan. …

Om vi ändå hade Nephis tro! Läs i 1 Nephi kapitel 17 där hans bröder motsatte sig och drev med honom för att han skulle bygga en båt, och sade:

”Vår bror är en dåre, ty han tror att han kan bygga ett fartyg, ja, och han tror också att han kan fara över dessa stora vatten.” [1 Nephi 17:17.]

Nephi svarade dem:

”Om Gud hade befallt mig att göra allt, så skulle jag kunna göra det. Om han skulle befalla mig att säga till detta vatten: Bli jord, så skulle det bli jord. Och om jag sade det skulle det ske.” [1 Nephi 17:50.]

Detta var hans tro.¹¹

Vi vandrar inte nu med synens vägledning, som vi gjorde innan vi föddes till jorden, men Herren förväntar sig att vi ska vandra i tro [se 2 Kor. 5:7 , och när vi vandrar i tro ska vi få ta emot de rättfärdigas belöning, om vi hörsammar de bud som vi har fått för vår frälsning.¹²

Med mindre en människa håller fast vid läran, vandrar i tron, accepterar sanningen och åtlyder buden såsom de givits är det omöjligt för henne att erhålla evigt liv hur mycket hon än med sina läppar har bekänt att Jesus är Kristus eller tror att hans Fader sände honom till världen för att återlösa människan. Jakob hade rätt när han sade att de onda andarna ”tror och bävar”, men de omvänder sig inte [se Jak. 2:19].¹³

Omvändelse är evangeliets andra grundsats och är avgörande för vår frälsning och upphöjelse.

Omvändelse är evangeliets andra grundläggande princip och en naturlig följd av tro.¹⁴

Vad vi behöver både i och utanför kyrkan är omvändelse. Vi behöver större tro och större övertygelse till att tjäna Herren.¹⁵

Är det sant att det finns somliga ibland oss som tror att det inte spelar någon roll om vi syndar så länge det inte är en svår synd, en dödssynd, och att vi ändå kommer att bli frälsta i Guds rike? Nephi såg vår tid. Han sade att folk skulle säga så [se 2 Nephi 28:7–9]. Men jag säger er att vi inte kan avvika från sanningens och rättfärdighetens stig och behålla den Helige Andens vägledning.¹⁶

Det finns ingen plats i Sion för den avsiktlige syndaren. Det finns en plats för den botfärdige syndaren, för den som vänder sig bort från orättfärdighet och söker efter evigt liv och evangeliets ljus. I likhet med Herren bör vi inte se på synden med minsta grad av överseende, utan vandra rättrådigt och fullkomligt inför Herren.¹⁷

Människan kan bara bli frälst och upphöjd i Guds rike i rättfärdighet. Därför måste vi omvända oss från våra synder och vandra i ljuset liksom Kristus är i ljuset [se 1 Joh. 1:7, så att hans blod kan rena oss från all synd och så att vi kan ha gemenskap med Herren och ta emot hans härlighet och upphöjelse.¹⁸

Vi behöver omvända oss och vi behöver bli tillsagda att omvända oss.¹⁹

I omvändelsens princip blir vår himmelske Faders och Jesu Kristi barmhärtighet uppenbar.

Omvändelse är en av de mest trösterika och härliga principer som lärs ut i evangeliet. I denna princip uppenbaras vår himmelske Faders och hans enfödde Sons, Jesu Kristi barmhärtighet, på ett kanske mer kraftfullt sätt än i någon annan princip. Så fruktansvärt det vore om det inte fanns någon syndernas förlåtelse för dem som ödmjukt omvänder sig! Vi kan bara delvis föreställa oss den skräck som skulle komma över oss om vi måste uthärda straffet för våra överträdelser i all evighet utan hopp om lindring. Hur kan vi få denna lindring? Av vem kan vi få den?

Vår Herre har sagt:

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” [Joh. 3:16–17; se även verserna 18–21.]

Om Fadern inte hade sänt Jesus Kristus till världen, kunde vi inte ha fått syndernas förlåtelse och vi kunde inte ha fått någon lindring från synden genom omvändelsen.²⁰

”Omvändelse är en av de mest trösterika och härliga principer som lärs ut i evangeliet.”

Om vi verkligen förstod och bara i någon mån kunde känna Jesu Kristi kärlek och barmhärtiga villighet att lida för våra synder, så skulle vi vara villiga att omvända oss från alla våra överträdelser och tjäna honom.²¹

Omvändelse innefattar uppriktig sorg över synden och att helt vända sig bort från den.

Skrifterna lär:

”Du skall frambära ett offer åt Herren din Gud i rättfärdighet, ja, ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande.” [L&F 59:8.]

Det innebär att omvända sig.

… Omvändelse, enligt den definition som ges i ordboken, är uppriktig sorg över synden, självförebråelse och att fullständigt vända sig bort från synden. … Det kan inte finnas någon sann omvändelse utan sorg och en önskan att bli befriad från synden.

Ånger är en manifestation av en förkrossad eller ödmjukad ande på grund av synden och en uppriktig känsla för syndens lumpenhet och insikt om Guds barmhärtighet och nåd för den botfärdige syndaren. … Av denna anledning säger Herren, som jag redan citerat, att vi ska frambära ett offer ”i rättfärdighet, ja, ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande”. …

Omvändelse är en Guds gåva. … Det är inte så lätt för somliga att omvända sig, men omvändelsens och trons gåva kommer att ges till var och en som söker den.²²

Jag har lärt mig av egen erfarenhet att när man verkligen vill förändras så kan man göra det. Vårt samvete och skrifterna talar om för oss hur vi ska leva, och de talar om för oss vilka vanor vi bör förändra för vår eviga välfärd och vårt eviga framåtskridande.²³

Tiden att omvända sig är nu.

Gud kommer inte att frälsa varje man och kvinna i det celestiala riket. Om du vill komma dit och du har dina fel, om du begår synder, om du bryter Herrens bud och du vet om det då måste du omvända och förbättra dig nu, och inte gå omkring och tro att det är en sådan liten sak att Herren kommer att förlåta dig — bara ett par få rapp och vi blir förlåtna — för du kommer att finna dig själv utkastad om du envisas med och håller fast vid en sådan kurs.²⁴

Uppskjutande när det gäller evangelieprinciper kan beröva oss det eviga livet, som är ett liv i Faderns och Sonens närhet. Det finns många ibland oss, till och med medlemmar i kyrkan, som känner att det inte är så bråttom med att iaktta evangelieprinciper och hålla buden. …

Låt oss inte glömma Amuleks ord: ”Ty se, detta liv är tiden för människorna att bereda sig att möta Gud, ja se, detta livets dag är dagen för människorna att utföra sina verk.

Och som jag sade till er förut: Eftersom ni har fått så många vittnesbörd vädjar jag till er att ni inte uppskjuter er omvändelses dag till slutet. Ty efter detta livets dag, som är oss given till att bereda oss för evigheten, se, om vi inte utnyttjar vår tid medan vi är här i livet, då kommer mörkrets natt under vilken inget arbete kan utföras.

Ni kan inte, när ni har kommit i detta hemska krisläge säga: Jag vill omvända mig, jag vill återvända till min Gud. Nej, ni kan inte säga så, ty samma ande som är i besittning av er kropp den stund ni lämnar detta liv, samma ande har makt att ta kroppen i besittning i den eviga världen.” [Alma 34:32–34.]²⁵

Vi är skyldiga världen att höja en varningens röst.

Det är Herrens avsikt att människan ska vara lycklig, det är hans ändamål. Men människan vägrar att vara lycklig och gör sig olycklig på grund av att hon tror att hennes sätt är bättre än Guds sätt, samt på grund av själviskhet, penningbegär och ogudaktighet som finns i hennes hjärta. Det är problemet med oss idag.²⁶

Av de observationer vi gör när vi reser från en plats till en annan och av det som vi läser i dagspressen, tvingas vi dra slutsatsen att omvändelse från synd är av yttersta vikt i hela världen idag.²⁷

Tro inte att vi har uppnått det tillstånd som inte kan förvärras. Utan omvändelse kommer det att bli värre. Således ropar jag omvändelse till detta folk, till de sista dagars heliga, till … denna nation och till jordens nationer överallt.²⁸

Vi är skyldiga världen att höja en varningens röst och i synnerhet till kyrkans medlemmar” [se L&F 88:81].²⁹

Det är vår plikt att vaka över varandra, att beskydda varandra, att varna varandra för faror, att undervisa varandra om rikets evangeliums principer, och att stå tillsammans i en enad front mot världens synder.³⁰

Jag vet inget som är viktigare eller mer nödvändigt i denna tid än att ropa omvändelse, även till de sista dagars heliga, och jag uppmanar dem såväl som dem som inte är medlemmar i kyrkan att hörsamma dessa vår Återlösares ord. Han har tydligt sagt att inget orent kan vistas i hans närhet. Endast de som bevisar sin trofasthet och har tvättat sina kläder i hans blod genom sin tro och omvändelse — ingen annan ska finna Guds rike.³¹

”Men se, alla nationer, släkter, tungomål och folk skall bo tryggt i Israels Helige om så är att de omvänder sig.” [1 Nephi 22:28.] Och jag ber att de vill omvända sig. Jag vill att de ska bo tryggt. Jag vill att de ska tro på Israels Helige, som kom till världen och sonade våra synder, hela människosläktets synder, som gav oss återlösningen från döden, som har lovat oss frälsning och syndernas förlåtelse på villkor att vi omvänder oss.

Jag önskar så att alla människor ville tro på honom, ville tillbe honom och hans Fader, och ville tjäna Herren vår Gud i Sonens namn, och sedan skulle friden komma, sedan skulle rättfärdigheten råda, sedan skulle Herren kunna upprätta sitt rike på jorden.³²

Jag vädjar till världen att omvända sig och tro på sanningen, att låta Kristi ljus lysa i sina liv, att behålla varje god och sann princip som de har, och att till dem lägga det ytterligare ljus och den ytterligare kunskap som har kommit genom uppenbarelse i våra dagar. Jag vädjar till dem att bli medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och skörda evangeliets välsignelser.

Jag vädjar till kyrkans medlemmar att verka i rättfärdighet, att hålla buden, att söka Anden, att älska Herren, att sätta det som hör Guds rike till främst i sina liv, och därigenom arbeta på sin frälsning med fruktan och bävan inför Herren [se Fil. 2:12].³³

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Gå till ”Ur Joseph Fielding Smiths liv” och repetera president Smiths ord om varför han ville höja ”en varningens röst”. Hur är kallelsen till omvändelse ett uttryck för kärlek?
Vad innebär det att det centrala i vår tro är vår himmelske Fader och Jesus Kristus? (Se avsnitt 1.)
Varför leder uppriktig tro alltid till handling? (I avsnitt 2 finns några exempel.) På vilka sätt kan vi visa vår tro genom våra handlingar?
Hur är omvändelse en ”naturlig följd av tro”? (Se avsnitt 3.)
Fundera tyst på ett tillfälle då du omvände dig och kände din himmelske Faders och Jesu Kristi barmhärtighet och kärlek (se avsnitt 4). Vad kan du dela med dig av när det gäller din tacksamhet för Frälsarens försoning?
Varför är omvändelse inte möjlig ”utan sorg och en önskan att bli befriad från synden”? (Se avsnitt 5.) Hur kan de sista två styckena i avsnitt 5 ge hopp till någon som känner sorg över synden?
På vilka sätt kan uppskjutande ”beröva oss det eviga livet”? (Se avsnitt 6.) Vilka faror finns det med att uppskjuta vår omvändelse?
När du går igenom avsnitt 7, fundera då över vad det betyder att ”höja en varningens röst”. Hur kan vi på ett vänligt och kärleksfullt sätt varna andra?

Skriftställen som hör till detta ämne:

Hebr. 11:1–6; Mosiah 4:1–3; Alma 34:17; Ether 12:4; Moroni 7:33–34; L&F 18:10–16; Trosartiklarna 1:4

Undervisningstips

”Det [är] eleven som måste aktiveras. När en lärare ställer sig i rampljuset och blir den stora stjärnan, när det bara är han som talar och på andra sätt tar över all aktivitet, är det nästan säkert att han förhindrar elevernas inlärning” (Asahel D Woodruff, Teaching the Gospel [1962], s. 37; i Virginia H Pearce, ”Det vanliga klassrummet — en viktig plats för stabil och fortsatt tillväxt”, Nordstjärnan, jan. 1997, s. 12).