Kapitel 24

Sista dagars heliga kvinnors arbete: ”Osjälvisk hängivenhet till detta härliga verk”

”Det finns ingen gräns för det goda som våra systrar kan uträtta.”

Ur Joseph Fielding Smiths liv

På ett hjälpföreningsmöte den 2 oktober 1963 sade president Joseph Fielding Smith: ”Vi bröder i kyrkan ärar och respekterar våra goda systrar för deras osjälviska hängivenhet till detta härliga verk.”¹

När han sade detta talade president Smith av många års egen erfarenhet. Han hade tillbringat hela livet med att tjäna sida vid sida med trofasta sista dagars heliga kvinnor. Detta tjänande tog sin början i slutet av 1880-talet, när han var omkring 10 år gammal. På den tiden uppmuntrades kvinnorna i kyrkan att skaffa sig en utbildning i medicin och sjukvård. Hans mor, Julina L. Smith, följde detta råd och utbildade sig till barnmorska. Hon väckte honom ofta mitt i natten så att han kunde köra deras hästdragna vagn till ett hem där en baby snart skulle födas. Genom att tjäna tillsammans med sin mor på det här sättet såg den unge Joseph Fielding Smith ett exempel på kyrkans kvinnors styrka och medkänsla.² Syster Smith verkade senare som rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap.

President Smith hade stor respekt för Hjälpföreningen som han sade ”är en viktig del av Guds rike på jorden”.³ Hans andra hustru, Ethel, verkade som medlem i Hjälpföreningens generalkommitté i 21 år. Syster Amy Brown Lyman, som tjänade tillsammans med Ethel i kommittén och senare som Hjälpföreningens president sade: ”Syster Smith var en av de mest lysande kvinnor jag någonsin känt. Jag ansåg att hon var kommitténs skickligaste skribent och talare.”⁴ I detta ämbete besökte Ethel stavskonferenser för att undervisa Hjälpföreningens systrar på olika platser. Hon och president Smith åkte på några kyrkouppdrag tillsammans, och de två delade ofta talarstolen för att undervisa medlemmarna.⁵

Efter Ethels död gifte sig president Smith med Jessie Evans. Jessie följde med honom nästan varje gång han reste för att undervisa de heliga. Hon hade en vacker sångröst och president Smith ville alltid att hon skulle sjunga på mötena de besökte. Äldste Francis M Gibbons, som verkade som sekreterare för första presidentskapet berättade: ”Varje gång Joseph Fielding presiderade ville han att hon skulle sjunga, av den enkla anledningen att han aldrig tröttnade på att höra henne sjunga. Dessutom bidrog hennes välskolade altröst när hon sjöng heliga psalmer till en särskilt ande som inspirerade åhörarna och förhöjde hans egen förmåga att förmedla det talade ordet. Senare fick Jessie honom genom ihärdig och lekfull uppmuntran att sjunga duetter med henne och låta sin fina barytonröst blandas med hennes röst. Vid dessa tillfällen satt de ofta tillsammans på pianopallen medan Jessie ackompanjerade och anpassade sin starka röst för att inte dränka sin makes sång.”⁶

Som president för kyrkan arbetade Joseph Fielding Smith regelbundet tillsammans med syster Belle S Spafford, Hjälpföreningens generalpresident. Syster Spafford talade senare om sin erfarenhet av att arbeta med honom: ”President Joseph Fielding Smith var en ömsint man som kände stor kärlek till folket. Han visade alltid en djup insikt om kvinnornas arbete i kyrkan och förmedlade detta till Hjälpföreningens presidentskap oräkneliga gånger och på många sätt. Han gav oss en vision och vägledde oss.”⁷

Joseph Fielding Smiths lärdomar

I skrifterna kan vi läsa om trofasta kvinnor som har haft ansvarsuppgifter i Herrens kyrka.

I Den kostbara pärlan kan vi läsa att efter det att Adam och Eva fick ta emot konsekvenserna av fallet så var det Eva som talade. Det var ett kort men underbart meningsfullt tal:

”…Om det inte vore för vår överträdelses skull, skulle vi aldrig ha fått avkomlingar, och skulle aldrig ha haft kunskap om gott och ont och känt glädjen över vår återlösning och det eviga livet som Gud ger till alla de lydiga.” [Mose 5:11.]

”Och Adam och Eva välsignade Guds namn och de kungjorde allt för sina söner och sina döttrar.” [Mose 5:12; kursivering tillagd.]

Av detta lär vi oss att både Eva och Adam tog emot uppenbarelser och bud för att undervisa sina barn om evigt liv.⁸

Vi kan läsa att i Israels tidiga dagar var kvinnor aktiva och hade plikter att utföra [se 2 Mos. 15:20; Dom. 4–5].⁹

I Nya testamentet läser vi om ett stort antal trofasta kvinnor som sökte och gav råd. Många av dessa följde Herren och betjänade honom [se Luk. 8:1–3; 10:38–42].¹⁰

Genom hela kyrkans historia har kvinnan spelat en viktig roll i Herrens verk i de sista dagarna.

I de sista dagarna spelar Hjälpföreningens systrar en viktig roll i Jesu Kristi upprättade kyrka.

Den 17 mars 1842 sammanträdde profeten Joseph Smith med ett antal systrar i kyrkan i Nauvoo, och organiserade dem till en förening som fick namnet ”Nauvoos kvinnliga hjälpförening”. … Det råder inga tvivel om att föreningen blev till genom uppenbarelse. Denna sanning har blivit uppenbar upprepade gånger genom åren och idag kan många vittna om föreningens värde och oumbärlighet.¹¹

Jesu Kristi kyrka hade i sanning inte varit fullständigt organiserad om inte denna underbara organisation hade grundats. … Denna återställelse hade inte varit fullständig utan Hjälpföreningen, i vilken systrarna har möjlighet att uppfylla ett gudomligt tilldelat tjänande som är så avgörande för kyrkans välfärd.¹²

”Nauvoos kvinnliga hjälpförening” organiserades av profeten Joseph Smith med hjälp av äldste John Taylor. Herren hade uppenbarat att kyrkans kvinnor skulle organiseras till en förening eftersom det fanns ett viktigt arbete för dem att utföra i att ”frambringa och upprätta Sions sak”. [L&F 6:6.] Systrarnas arbete skulle framför allt bestå i att främja, uppmuntra och föra fram kvinnorna i kyrkan så att de kunde vara förberedda i allt för en plats i det celestiala riket. De fick också i ansvar att bistå de fattiga, sjuka och nödställda i kyrkan och i barmhärtighet lindra deras lidande. Ända sedan föreningen organiserades har systrarna varit trogna sitt kall och har med stor heder trofast utfört detta arbete. Ingen uppgift har varit för svår, inget ansvar försummat och genom deras tjänande har tusentals blivit välsignade.¹³

Hjälpföreningen … har blivit en kraft i kyrkan. Hjälpföreningen är absolut nödvändig. Vi talar om den som en biorganisation, vilket betyder en hjälp, men Hjälpföreningen är mer än så. Den behövs.¹⁴

Jag vill berömma systrarna i denna storslagna organisation för den integritet och trofasthet som de ständigt har uppvisat, ända sedan tiden i Nauvoo.¹⁵

Herren gläds åt ert arbete. Ni har genom ert tjänande hjälpt till att bygga upp och stärka Guds rike. Hjälpföreningens arbete i kyrkan är precis lika nödvändigt som det som prästadömets kvorum utför. Nu kanske vissa känner att jag utrycker mig lite för starkt, men min åsikt är att det arbete som ni, våra goda systrar, uträttar är precis lika viktigt för att bygga upp riket, stärka det, få det att växa, lägga grunden på vilken vi alla kan bygga, som de bröders arbete som bär Guds prästadöme. Vi klarar oss inte utan er.¹⁶

[Hjälpföreningens systrar] är medlemmar i den bästa kvinnoorganisationen i världen, en organisation som är en viktig del av Guds rike på jorden och som utformats och drivs så att den hjälper sina trofasta medlemmar att sträva efter evigt liv i vår Faders rike. …

Hjälpföreningen organiserades genom inspirationens ande, har vägletts av den anden [ända sedan dess], och har ingjutit i oräkneliga systrars hjärtan en önskan om rättfärdighet som har behagat Herren.¹⁷

Hjälpföreningen är ”den bästa kvinnoorganisationen i världen, en organisation som är en viktig del av Guds rike på jorden”.

Hjälpföreningens systrar hjälper till att sörja för Guds barns timliga och andliga välfärd.

I sin visdom har Herren kallat våra systrar att vara en hjälp för prästadömet. Tack vare deras medkänsla, barmhärtighet och godhet ser Herren till [kvinnorna] och ger dem plikterna och ansvaret att betjäna de behövande och nödställda. Han har pekat ut stigen de bör följa och har gett dem denna storslagna organisation där de har möjlighet att tjäna under ledning av och i enighet med församlingarnas biskopar, och se efter vårt folks behov, både andliga och timliga.

Och Herren kan kalla sina systrar att gå hem till andra och trösta de behövande, hjälpa och bistå de nödställda, knäböja i bön tillsammans med dem, och Herren kommer att höra systrarnas böner när de uppsänds i uppriktighet till förmån för de sjuka, precis som han lyssnar till bönerna som uppsänds av kyrkans äldster.¹⁸

Hjälpföreningens syften och plikter är många. … Min far, president Joseph F. Smith [sade]: ”Detta är en organisation som etablerades av profeten Joseph Smith. Därför är den kyrkans äldsta biorganisation, och den allra viktigaste. Den ska inte enbart ägna sig åt de fattigas, de sjukas och nödställdas behov, utan en del av uppgifterna — den största delen — består i att sörja för Sions mödrars och döttrars andliga välfärd och frälsning, att se till att ingen blir försummad utan att alla skyddas mot olycka, katastrofer, mörkrets makter och de onda ting som hotar dem i världen. Det är Hjälpföreningens plikt att ta hand om sin egen och alla kvinnliga medlemmar i kyrkans andliga välfärd.”¹⁹

Det är Hjälpföreningens plikt att inte bara ta hand om dem som är medlemmar i Hjälpföreningen, utan deras arbete bör sträcka sig utanför dessa gränser. Där det finns någon som har problem, behöver hjälp, möter svårigheter, är sjuk eller nödställd, kallar vi in Hjälpföreningen. … De kan utföra ett stort och underbart verk genom att uppmuntra de vilsegångna, hjälpa dem, föra dem tillbaka till aktivitet, hjälpa dem att övervinna sina svagheter eller synder och ofullkomligheter, och hjälpa dem att få en förståelse för sanningen. Jag vill säga att det inte finns någon gräns för det goda som våra systrar kan uträtta.

… Jag har ingen aning om vad våra stavspresidenter och biskoparna i församlingarna skulle göra om de inte hade de goda systrarna i Hjälpföreningen att förlita sig på; systrar som de många gånger kan kalla till sin tjänst för att hantera situationer som skulle vara känsliga för våra bröder men som våra systrar utför på ett utomordentligt sätt. Det skulle vara underbart om alla kyrkans medlemmar var fullkomliga. Om så var fallet skulle vi alla ha mindre ansvar, både män och kvinnor, men den tiden har ännu inte kommit. Vi har medlemmar bland våra systrar som behöver uppmuntran, lite hjälp både andligen och timligen, och ingen kan erbjuda denna hjälp bättre än våra systrar som tillhör denna storslagna och underbara organisation.

I detta verk kan systrarna hjälpa till genom att uppmuntra och hjälpa de vilsegångna, likgiltiga och vårdslösa, precis som bröderna i prästadömet kallas att hjälpa de vilsegångna, obetänksamma och vårdslösa bland sina bröder. Vi bör alla verka för att åstadkomma rättfärdighet och försöka återaktivera dem som har drivit bort och försummat kyrkans plikter.²⁰

Sedan dess enkla början under de svåraste av omständigheter, när antalet medlemmar i kyrkan var litet har vi fått se denna förening växa. … Det goda som har uträttats i omsorgen om de fattiga, sjuka och nödställda och de som har fysiska, psykiska eller andliga behov, kommer aldrig helt att bli känt. … Allt detta har utförts genom kärlekens anda i enlighet med Jesu Kristi evangeliums sanna anda.²¹

Herren förväntar sig att kvinnor ska söka ljus och sanning så att de kan nå celestial härlighet.

Evangeliet betyder precis lika mycket för våra systrar som det gör för bröderna. De bryr sig lika mycket om det som bröderna gör. Och när Herren sade till profeten Joseph Smith: ”Utforska dessa bud, ty de är sanna och trovärdiga, och de profetior och löften som finns i dem skall alla fullbordas”, [L&F 1:37] begränsade han inte det budet endast till kyrkans bröder. … Det är precis lika viktigt att våra systrar förstår frälsningsplanen som att männen gör det. Det är precis lika viktigt att de håller buden. Ingen kvinna kommer att frälsas i Guds rike utan att döpas till syndernas förlåtelse och ta emot den Helige Andens gåva genom handpåläggning. …

…När Herren sade att ingen kan bli frälst i okunnighet [se L&F 131:6] tror jag att han syftade på både kvinnor och män, och jag tror att kyrkans kvinnor är förpliktade att studera skrifterna.²²

Herren kräver av såväl kvinnorna som männen i kyrkan att de känner till hans gudomliga vilja och har ett starkt vittnesbörd i sina hjärtan om den återställda sanningen beträffande frälsning i Guds rike. Herren uppenbarade inte Mormons bok enbart för dem som bär prästadömet, utan för varje själ som söker sanningen, man som kvinna.²³

”Herren kräver av kvinnorna … i kyrkan att de känner till hans gudomliga vilja och har ett starkt vittnesbörd i sina hjärtan.”

Herren förväntar sig att systrarna med ett vittnesbörd om sanningen kvalificerar sig för att förstå kyrkans lära, på samma sätt som han förväntar sig det av prästadömsbärare. Om vi når upphöjelse, vilket vi hoppas göra, är det nödvändigt att vi förbereder oss genom kunskap, tro och bön. Och när Herren sade: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet”, [Matt 6:33; 3 Nephi 13:33] talade han inte bara till en grupp män, det var en blandad församling.²⁴

Varje kvinna som döps in i kyrkan får äldsternas händer lagda på sitt huvud för att ta emot den Helige Andens gåva så att hon kan få vägledning av den anden i all sanning. Det är Herrens vilja att ingen ska sakna gudomlig vägledning vilken kommer att uppenbara sanningen för dem och göra det möjligt för dem att skilja ljuset från mörkret och på så sätt bli stärkta och få kraft att stå emot alla falska läror, teorier och föreställningar, som är så vanliga i världen idag.²⁵

Våra systrar har samma rätt till den Helige Andens inspiration för deras behov som männen, precis samma rätt. De har rätt till profetians ande beträffande sådant som är viktigt för dem att känna till. … När de ber bör de be uppriktigt och förvänta sig att få svar på sina böner. Herren kommer att höra dem om de är uppriktiga och ärliga på samma sätt som han kommer att höra bröderna.²⁶

Herren har lovat alla, män som kvinnor, den Helige Andens gåva på villkor att de är trofasta, ödmjuka och villiga att omvända sig. De är ålagda att studera och känna till evangeliets sanningar och att genom studier, tro och lydnad mot alla buden förbereda sig själva att söka ljus och sanning så att de kan nå celestial härlighet.²⁷

Genom prästadömet erbjuder Gud sina döttrar varje andlig gåva och välsignelse som hans söner kan få.

Jag tror att vi alla vet att prästadömets välsignelser inte är begränsade till enbart män. Dessa välsignelser utgjuts också … över alla de trofasta kvinnorna i kyrkan. Dessa goda systrar kan genom att hålla buden och tjäna i kyrkan förbereda sig för välsignelserna i Herrens hus. Herren erbjuder sina döttrar varje andlig gåva och välsignelse som hans söner kan få, för mannen är inte till utan kvinnan eller kvinnan utan mannen i Herren [se 1 Kor. 11:11].”²⁸

Vi är alla medvetna om att Herren talade om för Abraham att han skulle bli far till många nationer och att hans avkomma skulle bli lika talrika som stjärnorna på himlen och som sand på havets strand, men vi får inte glömma att Sara fick samma löften.

”Och Gud sade till Abraham: ”Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj, utan hennes namn skall vara Sara. Jag skall välsigna henne och ge dig en son också med henne. Jag skall välsigna henne så att folkslag och kungar över folk skall komma från henne.” [1 Mos. 17:15–16.]²⁹

Herren — som talade om prästadömet och prästadömets kraft, och kyrkans förordningar som vi får genom prästadömet — hade detta att säga: ”Och detta större prästadöme förvaltar evangeliet och innehar nyckeln till rikets hemligheter, ja, nyckeln till kunskapen om Gud.”

… Låt mig läsa det igen: ”Och detta större prästadöme förvaltar evangeliet och innehar nyckeln till rikets hemligheter, ja, nyckeln till kunskapen om Gud. Därför är gudaktighetens kraft uppenbar i dess förordningar. Och utan dess förordningar och prästadömets myndighet är gudaktighetens kraft inte uppenbar för människorna i köttet, ty utan detta kan ingen människa se Guds, ja Faderns, ansikte och leva.” [L&F 84:19–22.]

När vi läser sådant borde var och en av oss som bär prästadömet glädja oss över tanken att vi har fått denna stora auktoritet genom vilken vi kan känna Gud. Det är inte bara männen som bär prästadömet som känner till denna stora sanning, utan på grund av detta prästadöme och dess förordningar, kan varje medlem i kyrkan, både män och kvinnor, känna Gud.³⁰

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Vad kan vi lära oss av erfarenheterna som beskrivs i ”Ur Joseph Fielding Smiths liv”? Vilka liknande erfarenheter har du varit med om?
President Smith talade om kvinnor i olika tider som har uppfyllt viktiga ansvar i Guds rike (se avsnitt 1). På vilka sätt har du sett kvinnor bidra till sina familjers och kyrkans styrka?
Hur har du sett att Hjälpföreningens tjänande är ”avgörande för kyrkans välfärd”? (Se avsnitt 2.) På vilka sätt samarbetar systrarna i Hjälpföreningen och prästadömsbärarna med att bygga upp Guds rike?
På vilka sätt tar Hjälpföreningen hand om sista dagars heliga kvinnors andliga välfärd? På vilka sätt når Hjälpföreningen ut med sitt inflytande utanför sin organisation? (Se exempel i avsnitt 3.)
President Smith betonade att alla kvinnor och män behöver förstå evangeliets lära, stärka sina vittnesbörd och ta emot uppenbarelse (se avsnitt 4). Varför tror du att det är viktigt för var och en av oss att söka efter dessa gåvor?
President Smith lärde att prästadömets välsignelser ”utgjuts … över alla de trofasta kvinnorna i kyrkan” (avsnitt 5). Varför behöver kvinnor prästadömets välsignelser för att utföra sina plikter i hemmet och i kyrkan? Vilka exempel har du sett på kvinnor som tagit emot andliga gåvor?

Skriftställen som hör till detta ämne:

Apg. 5:12–14; Alma 32:22–23; L&F 46:8–9

Undervisningstips

”Det hjälper ofta att börja tänka på nästa lektion så snart du har hållit den föregående. Du vet troligtvis mest om dem du undervisar och om deras behov och intressen när du nyss har träffat dem” (Undervisning: Den högsta kallelsen, [2000], s. 97).