Kapitel 22

Bön — en befallning och en välsignelse

”Det finns få ting i livet som är viktigare än att närma oss gudomen i bön.”

Ur Joseph Fielding Smiths liv

President Joseph Fielding Smith lärde att vi bör göra bönens anda till ”en del av vår varelse”.¹ Han var ett föredöme i denna princip genom sitt sätt att leva och sitt sätt att be — enskilt, tillsammans med familjemedlemmar och offentligt.

Efter sin första hustru Louies död skrev han ner denna ömma vädjan i sin dagbok, som ger oss en glimt av hans personliga böner: ”O, min Fader i himlen, jag ber dig att hjälpa mig att leva så att jag kan vara värdig att möta henne i evig härlighet, att förenas med henne igen för att vi sedan aldrig mer ska skiljas åt, genom evighetens oräkneliga tidsåldrar. Hjälp mig att vara ödmjuk och förtrösta på dig. Ge mig visdom och kunskap om himmelska ting så att jag kan ha kraften att motstå allt ont och förbli trofast mot din sanning. O Herre, hjälp mig, ge mig evigt liv i ditt rike. Vägled mina steg i rättfärdighet, ge mig din Andes fullhet. Hjälp mig att uppfostra mina älskade små barn så att de kan förbli rena och obefläckade genom hela sina liv, och när vi har fullbordat vårt lopp, ta oss då till ditt celestiala rike, vi ber dig. I vår Återlösares namn, må det ske, Amen.”²

President Smiths son Joseph Jr berättade om en minnesvärd bön som president Smith höll när de två var på väg hem till Salt Lake City efter en resa till östra Utah. De blev ”uppslukade av ett kraftigt regnoväder och körde fel”, så att de hamnade på en plats som hette Indian Canyon. ”Stormen blev allt hårdare och vägen så lerig och hal att det inte bara var farligt utan rent omöjligt att åka vidare. Den tunga dimman dolde den djupa ravinen intill den smala grusvägen, och den unge Joseph Jr och dr. David E. Smith som var passagerare försökte skjuta på och stadga bilen av rädsla för att den skulle glida ner i den djupa ravinen nedanför. Hjulen började spinna i leran, och till slut stannade bilen. … Joseph mindes att hans far sade: ‘Vi har gjort allt vi kan. Nu åkallar vi Herren.’ Han böjde huvudet i bön och vädjade till Herren att göra det möjligt för honom att rätta till sitt misstag och ta oss bort från den farliga ravinen så att vi kunde fortsätta vår resa hem. Han talade om för Herren att han hade viktiga åtaganden som han behövde ägna sig åt nästa dag och att det var viktigt att han kom tillbaka till Salt Lake City. Mirakulöst nog stillades stormen, en vind började blåsa och torkade vägen tillräckligt mycket för att de så småningom skulle kunna ta sig tillbaka till en landsväg. Så fort som de hade kommit ner på vägen hämtade stormen ny kraft och hejdade all trafik i området i flera timmar. När de körde nedför Provo Canyon mot Salt Lake City, efter många timmars fördröjning, stoppades de av en patrullerande polis som frågade var de kom ifrån. När de berättade att de hade kört genom Indian Canyon sade polisen: ‘Det är omöjligt! Det har rapporterats att alla broar i det området har spolats bort.’ Till deras förvåning stod det i följande dags tidning att 200 bilar hade blivit stående i det område de undkommit.”³

Under president Smiths 62 år som apostel innehöll många av hans predikningar offentliga böner där han bad om himlens välsignelser över kyrkans medlemmar och människor över hela världen. Under sin första generalkonferens som president för kyrkan sade han till exempel: ”Jag ber att Gud, vår himmelske Fader, ska öppna himlens fönster och över alla sina barn på jorden utgjuta de stora och eviga välsignelser som kommer att förbättra deras liv, både timligt och andligt.”⁴

President Smiths böner avslöjade hans vittnesbörds djup och hans kärlek till sin himmelske Fader och sin Frälsare. President Boyd K. Packer, som kallades att verka i de tolv apostlarnas kvorum medan Joseph Fielding Smith var kyrkans president, sade: ”Det var en upplevelse att höra president Joseph Fielding Smith be. Till och med när han var över nittio år gammal bad han att han skulle kunna ‘hålla förbunden och uppfylla sina skyldigheter samt hålla ut till änden’”.⁵

Joseph Fielding Smiths lärdomar

Vi har blivit befallda att närma oss vår himmelske Fader i bön.

Det är en befallning från Herren att vi ständigt ska söka honom i ödmjuk bön. När Frälsaren var tillsammans med lärjungarna lärde han dem att be och han var ett föredöme för dem i sina flitiga böner till sin Fader. Eftersom det är en befallning från Herren att vi ska be så kan vi vara säkra på att bönen kan göra gott, och när vi söker Herren bör det vara i en anda av ödmjukhet och vördnad. …

… Det är föräldrars plikt att lära sina barn att be så snart de börjar förstå. Låt dem skapa en vana att närma sig sin himmelske Fader med förståelse för bönens syfte. Om man etablerar den här vanan som barn, kan man ha den kvar till vuxen ålder, och den man eller kvinna som uppriktigt har sökt Herren och tackat honom för sina välsignelser kan vara förvissade om att Herren inte kommer att glömma dem i deras prövningar.⁶

Jag undrar om vi någonsin stannar upp och funderar över varför Herren har befallt oss att be. Gjorde han det för att han ville se oss böja oss ner och dyrka honom? Är det huvudsyftet? Det tror inte jag. Han är vår himmelske Fader och vi har blivit ålagda att dyrka honom och be till honom i hans älskade sons Jesu Kristi namn. Men Herren kan klara sig utan våra böner. Hans verk kommer att gå framåt oavsett om vi ber eller inte. … Bönen är något som vi behöver, inte som Herren behöver. Han vet mycket väl hur han ska sköta sina angelägenheter utan vår hjälp. Syftet med våra böner är inte att tala om för honom hur han ska sköta sitt jobb. Om vi tror något sådant, så har vi naturligtvis fel. Våra böner yttras mer för vår skull, för att bygga upp oss och ge oss styrka och mod, och för att öka vår tro på honom.

Bön är någonting som ödmjukar själen. Den utvidgar vårt förstånd och väcker vårt sinne till liv. Den för oss närmare vår himmelske Fader. Vi behöver hans hjälp, det råder det inga tvivel om. Vi behöver hans Helige Andes vägledning. Vi behöver veta vilka principer vi har fått för att kunna komma tillbaka till hans närhet. Vi behöver få våra sinnen väckta till liv av den inspiration som kommer från honom. Därför ber vi till honom. För att han ska kunna hjälpa oss att leva på ett sådant sätt att vi kan känna till hans sanning och vandra i dess ljus, att vi, genom vår trofasthet och lydnad, ska kunna komma tillbaka till hans närhet.⁷

Det finns få ting i livet som är viktigare än att närma oss gudomen i bön. Herren har låtit en glömskans slöja falla över våra sinnen så att vi inte minns honom eller vårt umgänge med honom som hans familjemedlemmar i föruttillvaron. Bönen är det kommunikationssätt som han har gett oss för att komma nära honom igen. Därför är ett av de främsta syftena med vår jordiska prövotid att lära oss att alltid ha bönens anda i våra hjärtan så att vi, när Herren väljer att tala, kan höra hans röst i våra själar.⁸

Tiden är alltid inne att be.

”Och en befallning ger jag dem, att den som inte ber sina böner inför Herren då tiden är inne att be, låt honom bli ihågkommen inför mitt folks domare.” [L&F 68:33.]

Jag tror inte att vi har läst den versen i det här kapitlet alltför ofta, och ibland undrar jag om vi inser hur viktig denna befallning verkligen är. Ingen kan behålla Herrens Ande om han inte ber. Ingen kan ha den Helige Andens vägledning om bönens anda inte finns i hans hjärta. …

Jag skulle vilja tala om det här skriftstället ett ögonblick. … När är tiden inne för att be?

Somliga av oss kanske anser att tiden för att be är inne när vi stiger upp på morgonen och när vi ska gå och lägga oss på kvällen, när vårt arbete är avslutat, och aldrig annars. Men jag säger er, och har gott stöd för det, att tiden för att be alltid är inne. Låt mig läsa det för er. Ni vet att jag tycker om att styrka vad jag säger. Jag tycker om att låta andra vittna om det som jag uttrycker, och jag begär inte att någon ska acceptera det jag säger om det inte står i fullständig samklang med det som Herren har sagt, antingen direkt eller genom sina profeter. I Mormons bok läser vi Amuleks ord till de stackars Zoramiterna som hade vikit av från sanningen. Efter att ha kastats ut ur sina synagogor på grund av sin fattigdom, och eftersom de kände att de bara kunde be en i taget uppe på Rameumptom som det kallades [se Alma 31:12–23], visste de inte vad de skulle göra. Amulek undervisade dem på följande sätt:

”Ja, ropa till honom om barmhärtighet, ty han är mäktig att frälsa, ja, ödmjuka er och fortsätt att be till honom. Ropa till honom när ni är på era åkrar, ja, för alla era hjordar. Ropa till honom i era hus, ja, för hela ert hushåll, både morgon, middag och kväll. Ja, ropa till honom mot era fienders makt. Ja ropa till honom mot djävulen, som är fiende till allt rättfärdigt. Ropa till honom för grödan på era åkrar, så att ni kan få framgång genom dem. Ropa för hjordarna på era betesmarker, så att de kan förökas. Men detta är inte allt. Ni måste utgjuta era själar i era kammare och på era dolda platser och i er vildmark. Ja, och när ni inte ropar till Herren, låt då era hjärtan vara fyllda, vända till honom i ständig bön för er välfärd och för deras välfärd som är omkring er. Och se, mina älskade bröder, nu säger jag er: Tro inte att detta är allt. Ty om ni, när ni har gjort allt detta, avvisar de behövande och de nakna och inte besöker de sjuka och lidande och inte ger av era ägodelar, om ni har några, till dem som står i behov — jag säger er att om ni inte gör något av detta, se, då är er bön förgäves och till ingen nytta för er, och ni är hycklare som förnekar tron.” [Alma 34:18–28.]

Jag anser att det är en utmärkt lära, och jag läste skriftstället för att förklara när tiden är inne för att be. Tiden är inne på morgonen, innan familjen skiljs åt. Ett bra tillfälle att be är när ni sätter er ner vid bordet för att äta frukost, och då kan familjemedlemmarna turas om att be. Då är tiden inne för att be. Tiden för en köpman att be är inne på morgonen när han går till arbetet och innan han börjar arbeta, och han kan då be för sin verksamhet. För herden är tiden inne för att be när han är ute och vaktar sina hjordar. För bonden är tiden inne när han plöjer sin åker, när han sår sin säd och när han samlar in sin skörd. Och om en man vill be så som det här skriftstället befaller honom att göra, kommer han med största sannolikhet att i rättfärdighet hålla Herrens bud.⁹

Amulek, här avbildad med Alma, uppmuntrade folket att ”ropa till [Herren] om barmhärtighet, ty han är mäktig att frälsa” [Alma 34:18).

Allt vi gör bör stå i samklang med våra böner.

Vi bör inte bara be med våra läppar. I varje handling, i våra samtal och i allt vi gör bör vi försöka ge uttryck för våra böner och leva i samklang med de tankar som vi delar med Herren i våra dagliga böner.¹⁰

Har vi bönens ande? Har vi gjort den till en del av oss? Har vi kontakt med vår himmelske Fader genom den Helige Anden eller inte?¹¹

I våra böner bör vi utgjuta våra själar i tacksägelse.

Vi borde anstränga oss för att genom ett bönerikt liv utveckla en tacksam attityd. Jag anser att en av de största synder som jordens invånare gör sig skyldiga till idag är otacksamhet, bristen på erkännande av Herren och hans rätt att regera och leda.¹²

I våra böner bör vi utgjuta våra själar i tacksamhet för våra liv, för Guds Sons försoningsoffer, för frälsningens evangelium, för Joseph Smith och den storslagna återställelsen som kom genom honom. Vi bör erkänna Herrens hand i allt och tacka honom för allt, både timligt och andligt.¹³

Vi bör delge alla våra rättfärdiga önskningar till vår himmelske Fader.

Vi bör be till vår himmelske Fader om tro och integritet och om varje gudalik egenskap, för detta verks seger och framgång, om den Helige Andens vägledning och om frälsning i hans rike. Vi bör be för våra familjer, för våra hustrur och barn, om mat, husrum och kläder, för våra affärer och för alla våra rättfärdiga önskningar.¹⁴

Jag ber att himlens välsignelser må komma över oss och alla människor.

Om ändå himlen kunde utgjuta rättfärdighet och sanning över hela världen!

Om bara alla människor överallt ville lyssna och att de ville hörsamma sanningens och ljusets ord som kommer från Herrens tjänare!

Om ändå Herrens avsikter med alla folk i alla nationer snart kunde uppfyllas!

Jag ber för kyrkans medlemmar som är den Allrahögstes heliga, att de må bli stärkta i tron, och att deras önskan om rättfärdighet må växa i deras hjärtan och att de må arbeta på sin frälsning med fruktan och bävan inför Herren [se Fil. 2:12; Mormon 9:27].

Jag ber för de goda och ståndaktiga bland människorna, att de må bli ledda att söka sanningen, att ta emot varje sann princip och främja frihetens och rättvisans sak.

I dessa bekymmersamma och svåra tider ber jag att alla människor må vägledas av det ljus som ger ljus åt alla människor som kommer till världen [se Joh. 1:9; L&F 93:2], och att de på så sätt ska få visdomen att lösa de problem som plågar mänskligheten.

Jag vädjar till en nåderik Fader att låta sina välsignelser flöda över alla människor, över de gamla och de unga, över dem som har anledning att sörja, över de hungriga och behövande, över dem som är fångna i olyckliga omständigheter eller osunda miljöer, och över alla som behöver hjälp, och tröst, och visdom, och allt gott som bara han kan ge oss.

Jag har, precis som var och en av er, kärlek till och omsorg om vår Faders barn på hela jorden, och ber att deras omständigheter ska förbättras, både timligt och andligt. Jag ber att de ska komma till Kristus och lära av honom och ta på sig hans ok så att de kan finna vila för själen, för hans ok är milt och hans börda är lätt [se Matt. 11:29–30].

Jag ber att de sista dagars heliga och alla som tillsammans med dem vill hålla Faderns bud må leva på ett sådant sätt att de kan få frid i det här livet och evigt liv i det tillkommande [se L&F 59:23]. Allt detta ber jag om i ödmjukhet och tacksamhet, och i Herren Jesu Kristi namn. Amen.¹⁵

Förslag till studier och diskussion

Frågor

I ”Ur Joseph Fielding Smiths liv” finns fyra exempel på böner som hållits av president Smith. Vad kan vi lära oss av de här exemplen?
Fundera över dina egna böner. Vad kan vi göra för att våra böner ska hjälpa oss att ”närma oss vår himmelske Fader”? (Se avsnitt 1.)
President Smith lärde: ”Tiden är alltid inne att be” (avsnitt 2). Hur kan vi följa rådet att alltid be?
Vad innebär det att ”ge uttryck för våra böner”? (Se avsnitt 3.) Fundera på vad du kan göra för att förbättra dig på det här området.
Hur förändras vår attityd när vi ”utgjuter våra själar i tacksägelse” till vår himmelske Fader? (Se avsnitt 4.)
När du studerar president Smiths bön i avsnitt 5, fundera då över dina egna böner. Begrunda tyst denna fråga: Vilka personer och saker borde du oftare ta upp i dina böner?

Skriftställen som hör till detta ämne:

Matt. 7:7–8; Fil 4:6; 1 Tess. 5:17–18; Jak. 1:5–6; 2 Nephi 32:8–9; Alma 34:38–39; 3 Nephi 18:18–21; L&F 10:5

Undervisningstips

”Uppmuntra till diskussion med hjälp av frågorna i slutet av kapitlet. Du kan också formulera egna frågor speciellt för dem du undervisar” (från s. vi i denna bok).