Kapitel 11

Hedra prästadömets nycklar som återställdes genom Joseph Smith

”Får jag nu säga mycket klart och med stort eftertryck att vi har det heliga prästadömet och att nycklarna till Guds rike finns här. De finns endast i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.”

Ur Joseph Fielding Smiths liv

President Joseph Fielding Smith förkunnade: ”Jag har en fullkomlig kunskap om profeten Joseph Smiths gudomliga mission. Det finns inget tvivel i mitt sinne om att Herren uppreste honom och gav honom uppenbarelser och befallningar, öppnade himlarna för honom och kallade honom att stå i spetsen för denna härliga tidsutdelning.”¹President Smith kopplade ihop denna ”fullkomliga kunskap” med en respektfull vördnad för de prästadömets nycklar som återställdes genom profeten Joseph. Han hedrade och stödde alltid dem som innehade nycklarna och han rådde alla kyrkans medlemmar att visa samma respekt. Han sade: ”Varje man som blir vederbörligen utvald att presidera i något ämbete i kyrkan bör bli hedrad i sitt kall.”²

Vid ett tillfälle under Joseph Fielding Smiths verksamhet som apostel var första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum engagerade i en utdragen diskussion gällande en svår fråga. Äldste Smith uttryckte en stark åsikt om saken. En dag kom president Heber J. Grant, som då var kyrkans president, till äldste Smiths kontor. President Grant förklarade att efter att under bön ha funderat över saken hade han känt sig manad att rekommendera en åtgärd som inte stämde överens med äldste Smiths åsikter. Genast uttryckte äldste Smith sitt stöd för president Grants beslut. Han sade senare: ”Min ståndpunkt är att när kyrkans president säger att Herren har visat någonting för honom eller inspirerat honom att göra något, så stödjer jag honom helt och fullt i den åtgärden.”³

Joseph Fielding Smith gav samma stöd till alla sina prästadömsledare, inte bara kyrkans president. Ett exempel är Nathan Eldon Tanner som kallades att verka som medlem i de tolv apostlarnas kvorum i oktober 1962. Ett år senare kallades han som rådgivare i första presidentskapet vilket placerade honom i en presiderande position över president Smith som var president för de tolv apostlarnas kvorum. President Tanner uttryckte senare sin tacksamhet för president Smiths stöd: ”När jag först kallades till första presidentskapet var han senior-medlem i de tolv och hade verkat i kvorumet i över 50 år. Trots detta visade han mig stor respekt i mitt ämbete och gav mig sitt fulla stöd och förtroende.”⁴

President Smith hedrade också prästadömsledarna i sin församling. När han verkade som medlem i de tolv apostlarnas kvorum sade han: ”Jag har ingen rätt … att döpa ett av mina egna barn utan att först vända mig till biskopen i församlingen där jag bor och få hans godkännande, för han bär nycklarna för den församling jag tillhör som medlem. Jag har aldrig döpt något av mina barn … utan att ha vänt mig till biskopen och fått hans tillstånd att utföra den förrättningen och att konfirmera dem som medlemmar i kyrkan.”⁵

Joseph Fielding Smiths lärdomar

Prästadömsnycklar är makten och myndigheten att leda Herrens verk på jorden.

Det finns en skillnad mellan att få ett ämbete i prästadömet och att ta emot prästadömets nycklar. Detta bör vi tydligt förstå. …

Även om alla män som ordineras till ett ämbete bär prästadömet, förlänas de som kallas att presidera särskilda ledarbefogenheter. Dessa befogenheter kallas nycklar.⁶

[Prästadömsnycklar] är rätten att presidera. De är kraften och myndigheten att styra och leda alla Guds angelägenheter på jorden. De som har dem har makt att leda och reglera de sätt varpå alla andra kan tjäna i prästadömet.⁷

När män bemyndigas av den som bär dessa nycklar är deras handlingar giltiga. Det som de gör beseglas och bekräftas i kyrkan både på jorden och i himlen.⁸

Herren har sänt heliga budbärare från sin närhet för att återställa prästadömets nycklar.

Vi tror att Herren efter en lång tid av mörker, otro och avvikelse från den rena och fullkomliga kristendomens sanningar, i sin oändliga visdom har återställt det eviga evangeliets fullhet till jorden.

Vi vet att Joseph Smith är en profet, att Fadern och Sonen visade sig för honom på våren 1820 för att påbörja denna slutliga evangelieutdelning, att han översatte Mormons bok genom Guds gåva och kraft, att han tog emot nycklar och myndighet från änglar som sändes ner för just denna avsikt, och att Herren uppenbarade för honom frälsningens lära.⁹

Herren erkänner inte någon förrättning eller ceremoni, även om den utförs i hans namn, som inte är i överensstämmelse med hans vilja och utförs av en som är erkänd som hans bemyndigade tjänare. Det var av denna anledning som han från sin närhet sände heliga budbärare till Joseph Smith och andra för att återupprätta det som hade tagits från jorden, ja, själva evangeliets fullhet och prästadömets fullhet och nycklar.¹⁰

Prästadömets nycklar måste återställas. Det räckte inte med att Johannes Döparen kom med aronska prästadömets nycklar, och Petrus, Jakob och Johannes med melkisedekska prästadömets nycklar genom vilka kyrkan organiserades. Himlarna måste öppnas och nycklarna som innehafts av alla profeter som har lett tidsutdelningar från Adams dagar till Petrus, Jakob och Johannes tid måste återställas. Dessa profeter kom var och en och förlänade honom myndigheten som han hade.¹¹

När Petrus Jakob och Johannes förlänade Joseph Smith och Oliver Cowdery melkisedekska prästadömet, överlämnade de också prästadömsnycklar.

Alla nycklar i alla tidsutdelningar måste återställas för att uppfylla profeternas ord och Herrens syfte att åvägabringa en fullständig återställelse av allting. Därför måste Adam, den mänskliga familjens fader och den första mannen på jorden, komma, och han kom med sin makt. Mose kom, och andra. Alla som hade nycklar kom och överlämnade sin myndighet. … Vi vet inte vilka datum vissa av dessa auktoriteter uppenbarade sig, men när profeten Joseph Smith skrev till de heliga i Nauvoo angående de dödas återlösning förkunnade han, som det står nedtecknat i kapitel 128 i Läran och förbunden [vers 17–21], att alla dessa profeter kom med sina nycklar i den tidsutdelning i vilken vi lever.¹²

Efter att kyrkan organiserats befallde Herren sina heliga att bygga ett hus åt hans namn. De heliga insåg inte hur viktigt det var, och de började inte genast bygga huset, så Herren tillrättavisade dem [se L&F 95:1–4]. Efter tillrättavisningen började de arbeta av all kraft och byggde i sin fattigdom Kirtlands tempel. Varför byggdes det? För att Jesus Kristus skulle få en helig fristad när han kom, dit han kunde sända sina tjänare profeterna med deras myndighets nycklar. … Vi vet att tre av de stora profeterna från forna dagar som höll viktiga nycklar kom den 3 april år 1836.

Först kom Mose [se L&F 110:11]. Han gav Joseph Smith och Oliver Cowdery nycklarna till Israels insamling. … Han samlade in Israel och fastän han inte hade förmånen att ge dem landet i besittning hade han nycklarna till insamlingen i sina händer. Han kom till Petrus, Jakob och Johannes på förklaringsberget och gav dem samma nycklar till Israels insamling för den tid då de levde. Han sändes till profeten Joseph Smith och Oliver Cowdery för att förläna dem nycklarna till Israels insamling i tidernas fullhets utdelning. …

Elias kom efter att Mose hade gett dem sina nycklar, och tog med sig Abrahams tidsutdelnings evangelium [se L&F 110:12]. Allt som tillhör den tidsutdelningen, välsignelserna som gavs till Abraham, löftena som gavs till hans efterkommande, allt måste återställas, och Elias, som hade den tidsutdelningens nycklar kom.

Sedan kom Elia, den siste av profeterna som innehade nycklarna till beseglingens makt i det gamla Israel, och förlänade den makten, beseglingens makt [se L&F 110:13–16]. Några av kyrkans medlemmar har varit förvirrade och trott att Elia kom med nycklarna till dopet för de döda eller de dödas frälsning. Elias nycklar var större än så. De var beseglingens nycklar, och dessa beseglingsnycklar är till för de levande och innefattar de döda som är villiga att omvända sig.¹³

Profeten Elia … gav dem [Joseph Smith och Oliver Cowdery] beseglingsmakten, kraften att använda prästadömet för att binda på jorden och besegla i himlen.¹⁴

Beseglingsmakten sätter godkännandets stämpel på varje förrättning som utförs i den här kyrkan och mer specifikt de som utförs i Herrens tempel.¹⁵

I Kirtlands tempel visade sig Elia för Joseph Smith och Oliver Cowdery och förlänade dem beseglingens nycklar.

Bröder och systrar, det här är en härlig tidsutdelning. Alla andra tidsutdelningar leder fram till den. All myndighet, all kraft finns koncentrerad i den tidsutdelning vi lever i. Vi har förmånen att ta del av dessa välsignelser genom vår trofasthet.¹⁶

Får jag nu säga mycket klart och med stort eftertryck att vi har det heliga prästadömet och att nycklarna till Guds rike finns här. De finns endast i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.¹⁷

Kyrkans president har nycklarna över hela kyrkan.

En kort tid före sin martyrdöd gav profeten [Joseph Smith] de tolv apostlarna alla nycklar, alla förrättningar och allt prästadöme som var nödvändigt för att de skulle kunna fortsätta detta storslagna och härliga arbete för universell frälsning.¹⁸

Detta prästadöme och dessa nycklar … har getts till varje man som blivit avskild som medlem av de tolvs råd. Men eftersom de är rätten att presidera kan de endast utövas tillfullo av Guds seniorapostel på jorden, som är kyrkans president.¹⁹

Kyrkans president har nycklarna för hela kyrkan. … Hos honom finns all makt i prästadömet koncentrerad. Han innehar alla slags nycklar för tidernas fullhets utdelning. Alla nycklarna från tidigare utdelningar som blivit uppenbarade, ligger hos honom.²⁰

Vi bör hedra dem som av kyrkans president getts myndighetens nycklar.

Kyrkans president har rätt att delegera myndighet och dra tillbaka myndighet så som han anser lämpligt och blir manad att göra.²¹

Kom ihåg att det bara finns en på jordens yta som bär prästadömets beseglingsnycklar, och han kan delegera den makten till andra, så att de kan agera och besegla på jorden på ett giltigt och bindande sätt, förutsatt att han har godkänt det. Om han tar tillbaka myndigheten kan ingen människa utöva den makten.²²

Ingen man kan officiera i templet och förläna dess välsignelser utan att ha fått myndigheten att göra det av kyrkans president. Ingen man kan officiera i något ämbete i denna kyrka utan att ha fått kraft att göra det genom makten och nycklarna som innehas av kyrkans president. … Om han med sina nycklars kraft skulle säga att vissa förmåner skulle dras tillbaka från folket, skulle ingen man ha myndigheten att officiera i förlänandet av just dessa förmåner. Om någon skulle försöka göra det, skulle handlingen vara ogiltig, och den som försökte officiera skulle få stå till svars vid Guds domarskrank, om inte inför kyrkan, och skulle befinnas skyldig till överträdelse. …

… När apostlarna eller andra bröder besöker Sions stavar och får i uppdrag att organisera något som kräver deras uppmärksamhet där, gör det så med den kraft eller myndighet som de blivit delegerade av kyrkans president. Samma princip gäller ledarskapet i stavar och församlingar.²³

Varje man som blir vederbörligen utvald att presidera i något ämbete i kyrkan bör bli hedrad i sitt kall. När en man ordineras till biskop får han presidentskapets nycklar över den församling i vilken han bor och bör hedras i sitt ämbete av varje medlem i församlingen, oavsett vilket ämbete de har. Samma sak gäller för stavspresidenten, kvorumpresidenten eller vad än det må vara. För att illustrera vad det betyder får vi lära oss att ingen far, trots att han bär melkisedekska prästadömet, har rätt att döpa ett av sina egna barn utan att först få tillåtelse från sin biskop. När fadern har fått godkännandet har han myndigheten att utföra den förrättningen för sitt barn. Om en far egenmäktigt skulle utföra ett dop eller ordinera sin son utan att ha fått tillstånd av den presiderande ämbetsmannen som har myndighetens nycklar, begår han en överträdelse. Detta gäller såväl en apostel som en äldste i församlingen. Inte ens kyrkans president skulle handla på ett sådant sätt utan att först ha erkänt sin biskop eller stavspresident, och den myndighet som hade förlänats biskopen eller stavspresidenten.²⁴

De förenade rösterna av dem som bär rikets nycklar kommer alltid att vägleda oss dit Herren vill att vi ska vara.

Det är en sak som jag tror att vi borde ha utomordentligt klart för oss. Varken kyrkans president eller första presidentskapet, inte heller första presidentskapets och de tolvs förenade röster kommer någonsin att leda de heliga vilse eller ge världen råd som är emot Herrens vilja.

En person kan falla av vägen eller ha åsikter eller ge råd som inte fyller måttet av det som Herren avser. Men första presidentskapets röst och de övrigas förenade röster som har nycklarna till riket ska alltid leda de heliga och världen på de stigar där Herren vill att de ska vara. …

Jag betygar att om vi ser till första presidentskapet och följer deras råd, kan ingen makt på jorden hejda eller ändra vår kurs som kyrka, och som individer ska vi få frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen [se L&F 59:23].²⁵

Förslag till studier och diskussion

Frågor

På vilka sätt kan vi följa president Smiths exempel när vi stödjer dem som innehar prästadömets nycklar? (Se ”Ur Joseph Fielding Smiths liv”.)
Hur hjälper avsnitt 1 dig att förstå skillnaden mellan att ha ett ämbete i prästadömet och att ha prästadömets nycklar? Varför tycker du att det är en viktig skillnad?
På vilka sätt har du blivit välsignad tack vare att prästadömets nycklar har återställts till jorden? (Se avsnitt 2.)
Hur tror du att kyrkan stärks av organisationen som beskrivs i avsnitt 3 och 4? Hur blir individuella medlemmar i kyrkan stärkta?
Vad får du för känslor när du tänker på president Smiths ord om enigheten som råder i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum? När har du fått vägledning genom deras ”enade röst”? (Se avsnitt 5.)

Skriftställen som hör till detta ämne:

Matt. 16:13–19; Apg. 3:21; L&F 21:4–6; 27:5–13; 65:2; 128:8–21; 132:7

Undervisningstips

”Det kan … finnas tillfällen när du inte vet svaret på en fråga. Om så är fallet, säg då bara att du inte vet. Du kanske vill säga att du ska försöka hitta svaret. Eller också kanske du vill be eleverna hitta svaret, och ge dem tid under en annan lektion att rapportera vad de kommit fram till” (Undervisning: Den högsta kallelsen[2000], s. 64).