Kristuslik kärlek: Den goda delen

Det är underbart att vara tillsammans som systrar i Hjälpföreningen, förbundskvinnor i Herrens återupprättade evangelium. Var och en av er – oavsett ålder, skede i livet eller omständigheter – är behövd, uppskattad och älskad i Hjälpföreningen. Tack för att ni är de ni är. Tack för allt ni gör.

På mitt kontor hänger en underbar målning som skildrar Jesus tillsammans med Maria och Marta.¹ Varje dag när jag välkomnas av denna tavla tänker jag på de prövningar vi har som kvinnor. Syster Hughes, syster Pingree och jag kände oss inspirerade att använda berättelsen om Maria och Marta som tema för vårt möte. Herren sade att endast ett är nödvändigt: Att välja den goda delen.² Det är det vi ska tala om i kväll, att välja den goda delen.

Marta bodde i den lilla byn Betania, där hon ”tog emot [Jesus] i sitt hem. Hon hade en syster, Maria, som [också] satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.”³ Båda kvinnorna älskade Herren. ”Jesus älskade Marta och [Maria].”⁴ Faktum är att deras relation stred mot gängse bruk, för på den tiden var det inte vanligt att kvinnor diskuterade evangeliet med män.

Vid ett tillfälle lagade Marta middag, och, som det står i skrifterna, ”var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning”⁵. Med andra ord var hon helstressad!

Maria å andra sidan ”satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord”⁶, medan Marta blev mer och mer irriterad över att ingen hjälpte henne. Låter det bekant? Tror ni att hon tänkte: ”Varför sitter Maria där när jag får slita här vid spisen?” Så Marta vände sig till Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig.”⁷

Herrens milda inbjudan till Marta kanske förvånade henne. ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.”⁸

Frälsaren klargjorde med sitt svar vad det var som var viktigast. Den kvällen i Martas hem fanns den goda delen inte i köket, den fanns vid Herrens fötter. Middagen kunde vänta.

Liksom Maria längtar jag efter att få sitta ner och mätta mig vid Frälsarens fötter, medan jag samtidigt, liksom Marta, behöver nå ner till golvet i tvättstugan, få mina uppgifter färdiga på arbetet och bjuda min make på något annat än kall pizza. Jag har femton barnbarn vars ömtåliga små andar och dagliga problem jag vill förstå bättre, men jag har också en ganska krävande kallelse i kyrkan! Jag har inte så mycket tid. Liksom alla ni andra måste jag välja. Vi försöker alla välja den goda delen som inte kan tas ifrån oss, för att få balans mellan det andliga och det timliga i vårt liv. Visst vore det lätt om vi fick välja mellan besöksundervisning eller att råna en bank? Våra val är oftast mellan mer likvärdiga saker. Vi måste välja mellan många värdiga alternativ.

Maria och Marta är ni och jag. De är varje syster i Hjälpföreningen. Dessa två kvinnor älskade Herren och ville visa sin kärlek. Vid det här tillfället verkar det för mig som om Maria uttryckte sin kärlek genom att lyssna till hans ord, medan Marta uttryckte sin genom att tjäna honom.

Marta tyckte att hon gjorde det rätta och att hennes syster borde hjälpa henne.

Jag tror inte att Herren ville säga att det finns sådana som Marta och sådana som Maria. Jesus avvisade inte Martas omsorger utan ändrade hennes fokusering genom att säga att hon skulle välja ”den goda delen”. Och vad är det? Profeten Lehi lärde oss att vi borde ”betrakta den store Medlaren och hörsamma hans stora bud samt troget följa hans ord och välja evigt liv i enlighet med hans helige andes vilja”⁹.

Det enda som är nödvändigt är att välja evigt liv. Vi väljer varje dag. När vi söker, lyssnar och följer Herren är vi omslutna av hans kärleks armar – en kärlek som är ren.

Mormon lär oss att ”den kärlek, som är Kristi rena kärlek, förbliver evinnerligen”¹⁰. Kristi rena kärlek. Låt oss se på detta. Vad betyder det här uttrycket? En del av svaret hittar vi i Josua: ”Var mycket noga att … [älska] Herren, er Gud … och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”¹¹ Kristuslik kärlek är vår kärlek till Herren som visar sig genom vårt tjänande, vårt tålamod, vår medkänsla och vår förståelse för varandra.

Vi får mer insikt om Kristi rena kärlek i Ether: ”[Jesus] har älskat världen så högt, att [han] givit [sitt] liv för världen, på det [han] skulle återtaga det för att bereda rum för människornas barn. Nu vet jag, att denna kärlek, som [han] har haft för människornas barn, är detsamma som barmhärtighet”¹² Barmhärtighet eller Kristuslik kärlek är också Herrens kärlek till oss som visar sig genom hans tjänande, tålamod, medkänsla och förståelse.

”Kristi rena kärlek”¹³ handlar inte bara om vår kärlek till Frälsaren, utan också om hans kärlek till var och en av oss.

Berättelsen om Maria och Marta visar också hur kärlekens gåva kan försvagas. I Martas begäran om hjälp fanns en outtalad men tydlig dom: ”Jag har rätt och hon har fel.”

Dömer vi varandra? Kritiserar vi varandra för personliga val och tror att vi vet bättre, när vi faktiskt sällan kan förstå någon annans unika omständigheter eller personliga inspiration? Har vi någon gång sagt: ”Hon arbetar utanför hemmet.” Eller: ”Hennes son gick inte ut som missionär.” Eller: ”Hon är för gammal för ett ämbete.” Eller: ”Hon kan inte – hon är ensamstående.” Sådana omdömen, och så många andra liknande, berövar oss den goda delen, Kristi rena kärlek.

Vi förlorar också den goda delen ur sikte när vi jämför oss själva med andra. Hon har sötare frisyr, mina ben är fetare, hennes barn har fler talanger, i hennes trädgård växer det mer … systrar, ni vet hur det låter. Vi får bara inte göra så. Vi får inte tillåta oss själva att känna oss otillräckliga genom att koncentrera oss på vilka vi inte är, i stället för på vilka vi är! Vi är alla systrar i Hjälpföreningen. Vi kan helt enkelt inte kritisera, skvallra eller döma och behålla Kristi rena kärlek. Kan ni inte höra Herrens milda tillrättavisning: ”Marta, Marta …”?

Äldste Marvin J Ashton uttryckte det vackert: ”Vi visar kanske störst kärlek när vi är vänliga mot varandra, när vi inte dömer eller kategoriserar någon annan, när vi helt enkelt hellre friar än fäller eller inte säger något. Kärlek är att acceptera andras olikheter, svagheter och brister. Det är att ha tålamod med den som har gjort oss besviken eller att motstå impulsen att bli förolämpad när någon inte beter sig på det sätt som vi hade hoppats. Kärlek är att inte dra fördel av andras svagheter och vara villig att förlåta den som har sårat oss. Kärlek är att förvänta sig det bästa av varandra.”¹⁴

När vi visar kärlek lär vi känna en systers hjärta. När vi känner en systers hjärta är vi annorlunda. Vi dömer henne inte. Vi bara älskar henne. Jag uppmanar er att inte bara älska varandra mer, utan älska varandra bättre. När vi gör det lär vi oss med visshet att ”kärleken förgår aldrig”¹⁵.

Liksom fallet verkade vara med Marta, är den kärleksfulla attityden något av det första som försvinner när jag gör mig bekymmer och oroar mig. Är det så för er?

Jag har lärt mig att det bästa sättet att få tillbaka den Kristuslika kärleken är att låta bli att bekymra mig och bara älska och tjäna Herren. Hur gör vi det? Vi börjar varje dag med att knäböja i bön till vår Fader i himlen, vi lyssnar till hans ord genom dagliga skriftstudier och vi följer den vägledning vi får. Vi sätter Kristus främst och återställer den Kristuslika kärleken. ”Vi älskar [honom] därför att han först har älskat oss.”¹⁶ Detta är kärlekens kretslopp av givande och tagande. Systrar, ”kärleken förgår aldrig”.

När jag fick den här kallelsen önskade jag av hela mitt hjärta att jag skulle ha tillräckligt med kärlek för att verkligen älska varje syster i kyrkan. Jag önskade att min ökade kärlek skulle få er att känna Herrens kärlek i era liv. Jag bad till min himmelske Fader ”av allt hjärta, att [jag skulle] vara [fylld] med denna kärlek, som han har utgjutit över alla som äro hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare”¹⁷.

I december förra året föreslog vår lärare i Söndagsskolan att vi, när det var dags för tiondeavräkningen, skulle ge Herren en personlig redovisning av våra studier av en evangelieprincip och vår tillämpning av den. Jag fick en överväldigande känsla av att mina studier skulle inriktas på Kristuslik kärlek. Denna maning bekräftades under sakramentsmötet och jag visste att jag hade fått vägledning från Herren.

När jag har träffat många av er har jag känt en överväldigande kärlek till er och er godhet. Jag har blivit ödmjukare av ert stöd. Min önskan att tjäna er har stärkts. Dessa känslor är en del av den Kristuslika kärleken. De är svaren på mina böner. De är några av de ljuvaste stunderna under min ämbetstid. Jag måste ha gjort en del framsteg för några av mina barn har frågat varför jag har varit så trevlig på sista tiden. I december i år kan jag ge min Fader i himlen en redogörelse för mina ansträngningar att förstå och visa kärlek.

Liksom för Maria och Marta, kommer Herren att visa oss den goda delen som inte ska tas ifrån oss. Han kommer att ge oss kärlek, Kristi rena kärlek, för ”kärleken förgår aldrig”.

Kära systrar, endast ett är nödvändigt: att följa honom varje dag. Välj därför Herren Jesus Kristus. Välj att mätta er med hans ord. Välj att lita på honom som finns därovan. Välj att vänta på hans kärlek. Välj att ge honom hela ert hjärta. Välj den goda delen.

Om detta ber jag i Jesu Kristi namn, amen.