2003
Medlemmar i Hyderabad, Indien
November 2003


Medlemmar i Hyderabad, Indien

Den 400 år gamla staden Hyderabad i Indien har en befolkning på drygt fyra miljoner. I den här staden, där gamla världens charm blandas med tillväxt och företagsamhet, kan de som vandrar längs gatorna höra Indiens många olika språk.

Det officiella språket är hindi som talas av 30 procent av befolkningen. Engelska är det andra officiella språket och det som används mest inom högre utbildning, regering och handel. Mormons bok har översatts till hindi och telugu, och delar av den har översatts till bengali och tamuliska. Förutom dessa finns det minst 300 kända språk i Indien, men ett språk är universellt – Andens språk.

Från kyrkans blygsamma början i Indien 1850 har den växt och blivit tre distrikt med tjugotvå grenar i detta övervägande hinduiska land. Det första kapellet som byggs i staden Hyderabad, ett centrum för vetenskap och teknologi som är beläget i mitten av södra Indien, blir färdigt i december 2003.

”Det är en dröm som går i uppfyllelse”, säger 18-årige Gundey Solomon Israel, som kallas efter sitt efternamn. ”Själva utformningen av kapellet får mig att känna Anden. Jag är tacksam mot min Fader i himlen för att han har besvarat mina böner.”

När kapellet är färdigt har kyrkans medlemmar och undersökare i Hyderabad en vacker byggnad där de kan träffas och känna Andens språk röra vid deras hjärtan, liksom det gjorde för Israel för tre år sedan.

”När jag kom till kyrkan första gången förvånades jag över kärleken som rådde mellan medlemmarna. De var så glada. Jag kunde se evangeliet lysa i deras ansikten”, minns Israel.

Liksom Israel kommer 17-årige Madhu Bunga ihåg första gången han besökte ett möte i kyrkan och kände Anden.

”Jag var glad att så många främlingar kom och satte sig bredvid mig och talade med mig om mitt liv”, säger Madhu som var på sitt första möte i kyrkan i december 2000. ”Jag var förvånad över hur människorna undervisade om och utförde saker och ting med hjälp av Guds Ande. Jag tyckte om det och sprang hem och tänkte att hela världen låg i mina händer.”

Madhu och andra unga medlemmar i kyrkan bevarar Anden i sitt liv genom att gå till kyrkan och seminariet och delta i tjänandeprojekt i samhället.

”Jag är den ende som är medlem i kyrkan i min familj”, säger Madhu. ”För att hålla mig stark går jag regelbundet till seminariet. Vi har genomfört många tjänandeprojekt, som att gå till en hjälporganisation och lära barn engelska, roliga berättelser och lekar. Jag gick med de andra ungdomarna till ett sjukhus och målade väggarna, och vi hjälpte medlemmar i kyrkan när de skulle flytta.”

Joseph Cornelius, president för Hyderabads första gren, inser också vikten av att tjäna och gå på kyrkans möten för att känna Anden.

”Medlemmarna har tjänandeprojekt, som att samla in kläder till barnhemmet en gång om året”, säger president Cornelius. ”Vi går på kyrkans alla möten och aktiviteter. Vi har familjebön och hemafton.”

Nyligen samlade medlemmar från Hyderabads första och andra gren in gamla kläder och köpte ris och flingor för att ge till ett härbärge för pojkar. Människorna som driver härbärget beger sig till en tågstation i området, letar efter pojkar som bor där och tar dem med sig till härbärget så att de har någonstans att sova. Skolundervisning och rådgivning ges också i härbärget.

När kyrkans medlemmar kom till härbärget blev de varmt mottagna. När de hade pratat och lekt och skrattat en god stund sandpapprade medlemmarna väggarna till härbärget som var i stort behov av reparation. Färg donerades och målades på och härbärget fick ett rent och glatt utseende.

Vare sig det sker under tjänandeprojekt eller vänskapliga samtal om evangeliet, så fortsätter Anden att viska evangeliet till många i Hyderabad. Fastän Andens språk är milt så är det tydligt och förenar medlemmarna i en av de folkrikaste länderna i världen.