Tacksamhet för försoningen

Bild

I slutet av sin jordiska verksamhet gick Frälsaren med sina lärjungar till Oljeberget, till Getsemane örtagård.

Vi läser i Lukas i Nya testamentet:

”Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom.

När han kom till platsen, sade han till dem: ’Be att ni inte kommer i frestelse.’

Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad:

’Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.’

Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.

Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden.” (Luk 22:39–44)

Det var där som Frälsaren betalade priset för alla sorger, synder och överträdelser för varje människa som någonsin har levat eller som kommer att leva. Där drack han den bittra kalken och led för att ingen som omvänder sig ska behöva lida. Efter denna fruktansvärda upplevelse fördes han till Golgata och spikades fast på ett kors, vilket var ännu en brutal och smärtsam tortyr han var tvungen att genomlida för att åstadkomma försoning för alla människor.

Ingen människa kan föreställa sig vad Frälsaren fick genomlida när han tog på sig denna tunga börda. I en uppenbarelse som gavs genom profeten Joseph Smith i mars 1830 får vi en glimt av Frälsarens lidande när han sade:

”Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, på det att de som omvända sig icke måtte lida,

men om de icke vilja omvända sig, måste de lida som jag.

Detta lidande gjorde, att jag, Gud, den störste av alla, skalv av smärta och blödde ur varje por samt led till både kropp och själ och önskade, att jag icke skulle få tömma den bittra kalken och rygga.

Dock, ära vare Fadern! Jag tömde den och fullbordade mina förberedelser för människornas barn.” (L&F 19:16–19)

Sist och slutligen är det bara genom försoningen vi kan bli helade. En medlem beskrev sina känslor när han genomgick omvändelseprocessen och upptäckte försoningens helande kraft: ”Tiden mellan överträdelsen och bekännelsen var hemsk. Jag levde ständigt med kunskapen om det hemska jag hade gjort. Jag befann mig i ett djupt mörker, var deprimerad och apatisk. Allt kändes hopplöst först och jag plågades av rädsla, men jag tvivlade aldrig på evangeliets sanning eller försoningens frälsande kraft. Jag visste att det bara fanns ett sätt för mig att bli helad.

Att bekänna för min hustru och mina barn vad jag hade gjort var det svåraste jag någonsin hade gjort i mitt liv. Sedan var de fortsatta omvändelsestegen, att bekänna för min biskop och stavspresidenten, inte lika svåra. Till slut befriades jag från bördan som jag hade lagt på mig själv. Jag kände mig lättad över uteslutningen och det påföljande nya perspektivet.

Vilken glädje jag kände när jag återigen kunde döpas och få ha den Helige Anden med mig. Slutligen uppfylldes försoningens löfte på det klaraste och vackraste sätt när mina välsignelser återställdes.

Under årens lopp har min hustru och jag märkt att försoningen inte bara ger lättnad och läkning till syndaren utan har också makt att hela och återställa offret. Om detta vittnar jag med stor tacksamhet.”

Om vi förstod vilken stor kärlek Frälsaren hade till oss när han sonade våra synder så skulle vi alltid älska honom, vara tacksamma mot honom och hålla hans bud.

Som president Joseph Fielding Smith (1876–1972) sade: ”En av de största synderna, både i storlek och omfattning … är otacksamhetens synd. När vi överträder ett bud, hur litet och obetydligt vi än tycker det är, så visar vi otacksamhet mot vår Frälsare. Det är omöjligt för oss att förstå omfattningen av hans lidande när han bar bördan av världens alla synder, en plåga så svår att vi får veta att blod sipprade ut från porerna på hans kropp, och detta var innan han fördes till korset. Straffet i form av den fysiska smärtan som kom av spikarna som drevs in i hans händer och fötter var inte det största lidandet, även om det säkert var fruktansvärt. Den större smärtan var den andliga och mentala vånda som kom av bördan av våra överträdelser som han bar. Om vi förstod omfattningen av det lidandet och lidandet på korset så skulle säkerligen ingen av oss medvetet göra oss skyldiga till synd. Vi skulle inte ge efter för frestelser, tillfredsställa oheliga begär eller önskningar och Satan skulle inte ges något rum i vårt hjärta. Som det nu är så visar vi när vi syndar vår otacksamhet och likgiltighet för Guds Sons lidande, varigenom vi ska uppstå från döden och leva för evigt. Om vi verkligen förstod och bara i någon mån kunde känna Jesu Kristi kärlek och barmhärtiga villighet att lida för våra synder, så skulle vi vara villiga att omvända oss från alla våra överträdelser och tjäna honom.”¹

Frälsarens försoning är den största händelsen i världshistorien. President Gordon B Hinckley har sagt: ”Ingen annan handling i världens historia kan jämföras med denna. Inget som någonsin hänt är lika stort. Totalt osjälvisk och med obegränsad kärlek till hela människosläktet blev detta en oförliknelig barmhärtighetsgärning för hela den mänskliga rasen.”²

Må vi alltid vara tacksamma för denna underbara gåva, Guds Sons, vår Frälsares och Återlösares försoning.