Släpp in ljus i ditt liv

Vi får ljus från Herren. Det kan vi få när vi studerar skrifterna och våra ”ögon [öppnas] och vårt förstånd upplyses”. (Se L&F 76:12.) Dagliga studier i skrifterna tänder ljuset för vår andliga uppfattningsförmåga och öppnar vårt förstånd för större kunskap. Jag försöker läsa i skrifterna i slutet av dagen. Det ger mig en härlig frid. Jag sover bättre när jag gör det.

Vi får andligt ljus när vi går på sakramentsmötet. Att ta del av sakramentet och inspirationen från sakramentsmötet laddar upp vårt andliga batteri varje vecka.

Vi får andligt ljus när vi tar emot kallelser. Att tjäna i ett ämbete i kyrkan välsignar oss mer än det välsignar andra.

Vi får andligt ljus när vi betalar vårt tionde. Då kan himlens fönster öppnas för oss. (Se Malaki 3:10.)

Vi får andligt ljus när vi sjunger psalmerna. När vi sjunger psalmerna får vi styrka och förs samman andligen.

Vi får andligt ljus när vi ber. Som tonåring läste profeten Joseph Smith: ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt.” (Jak 1:5)

Jag rekommenderar er att läsa hans redogörelse för den första synen som kom när han hade bestämt sig för att söka visdom från Gud. Han skrev: ”När ljuset vilade på mig, såg jag …” Vad såg han? Han såg Fadern och Sonen. Efter synen sade han: ”När ljuset hade försvunnit hade jag ingen styrka.” (Se JS skrifter 2:17, 20.)

Naturligtvis förväntar vi oss inte en syn från himlen, men vi är definitivt berättigade till ökad andlig och intellektuell upplysning om vi först söker ”Guds rike och hans rättfärdighet”. (Matt 6:33)

Hur mycket vi tar del av ljuset beror på vår tros inriktning. Ser vi på vår tro som ett förtryck eller en befrielse? När unga människor går in i vuxenlivet får de ny kraft, nya passioner och nya ambitioner. Dock blir de tillsagda att en del av dessa måste tyglas. Att tygla våra lidelser, eller att på lämpligt sätt lägga band på oss själva, är nödvändigt för vår personliga tillväxt och framåtskridande. Som Alma sade: ”Tygla alla dina lidelser, så att du må vara fylld med kärlek!” (Se Alma 38:12.)

För några år sedan tittade jag på ett teveprogram om några brottslingar i fängelse som arbetade med att tämja vilda hästar. När fångarna blev vän med hästarna, lärde de sig tålamod, att behärska humöret, respektera andra och värdet av att arbeta systematiskt. När de såg hur hästarna lärde sig lyda deras kommandon, insåg de hur de kunde ha undvikit de hemska misstag som resulterat i fängelse.

I vårt nutida samhälle finns det så många röster i böcker, tidningar, teveprogram och filmer som framställer sexuellt umgänge utanför äktenskapet som ett socialt acceptabelt, ja, även önskvärt beteende. En del unga människor som lurats av denna villolära, frågar: ”Varför är det fel? Vi är kära!” Äldste Jeffrey R Holland i de tolv apostlarnas kvorum besvarade denna fråga på följande sätt:

”När det gäller intima förhållanden måste ni vänta! Ni måste vänta tills ni kan ge allt, och ni kan inte ge allt förrän ni är lagligt och rättmätigt vigda. Att olovligt ge det som inte tillhör er (kom ihåg, ’ni tillhör inte er själva’ [se 1 Kor 6:19]) och att ge bara en del av det som inte kan fullföljas genom att ni ger er själva helt och hållet, är att spela rysk roulett med känslorna. Om ni framhärdar i att söka fysisk tillfredsställelse utan himmelskt godkännande, löper ni den fruktansvärda risken att få sådana andliga och psykiska skador att ni kan undergräva både er längtan efter intimt umgänge och er förmåga att helhjärtat kunna hänge er åt en mer äkta kärlek senare i livet … Den allra bästa gåva ni kan ge er eviga livskamrat på bröllopsdagen är er själva i bästa skick — rena och värdiga att få samma renhet tillbaka.”¹

Vår tro består inte av en bunt trosåskådningar och tillvägagångssätt som är för tunga att bära på. De som har kommit ut ur mörkret märker att deras tro bär upp dem. Tron är inte tung, tron lyfter upp oss och ger oss vingar så att vi kan ta oss över svåra platser. Som Jesaja lovade: ”Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.” (Jes 40:31)

Att komma ut ur mörkret och in i ljuset befriar oss från själens mörka sida, som kommer av fruktan, missmod och synd. Man kan se på en människas ansikte och attityd att hon har kommit in i ljuset. Frälsaren sade det väl: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” (Joh 10:10)

Sedan den 11:e september 2001 har vi känt oss oroade över en annan form av mörker — den inverkan som terrorister och flygplanskapare har. Den värld ni växer upp i är annorlunda än den jag växte upp i. I åratal reste vi med flyg utan att våra resväskor måste undersökas eller gås igenom en metalldetektor.

Mina kära unga vänner, inte alla era fiender är terrorister och flygplanskapare. Några fiender finns bland era kamrater, kanske till och med bland dem ni anser vara era vänner, som uppmuntrar er till att frigöra er från alla band och pröva på droger, alkohol eller sexuellt umgänge med någon av det motsatta könet — eller med någon av samma kön. Det är de som kritiserar, avviker i sitt tänkande och som är skeptiska — alla som håller oss kvar i mörkret och försöker hindra oss att finna ljuset på vår eviga resa. Bland de andliga terroristerna finns också sådana som säljer pornografi, sådana personer som inte har några värderingar. Dessa människor befinner sig i mörkret, de har ingen tro och ingen önskan att söka efter lösningar på frågor och problem från någon bättre källa än sig själva. Somliga är så självupptagna, har sådan dålig självaktning och svag tro att de inte kan föreställa sig att skaffa sig ljus och kunskap på något annat sätt.

Vi borde alla bli trons försvarare. När vi försvarar vår tro kommer vi ut ur mörkret och förflyttar oss mot ljuset. Ni unga människor har del i ansvaret att förkunna sanningen om det återställda evangeliet. Ni kan endast göra detta på ett effektivt sätt om ni försöker göra det som är rätt i era personliga liv. För att göra detta behöver ni förstå och ha ett vittnesbörd om kyrkans grundläggande lärdomar. Dessa grundläggande trossatser är för det första att Jesus är Kristus, Guds Son och världens Återlösare. För det andra att Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus verkligen uppenbarade sig för profeten Joseph Smith och återställde evangeliets fullhet och den sanna kyrkan.

Av detta följer att kyrkans ändamål är: För det första att förbereda sina medlemmar för det fullkomliga livet. ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5:48) För det andra att fostra och uppmuntra medlemmarna till att bli en grupp heliga som är förenade i tro och gärningar. För det tredje att förkunna budskapet om det återställda evangeliet för världen. För det fjärde att frälsa våra döda anförvanter.

Ni kanske håller på att förbereda er för att gå ut som heltidsmissionärer. Kallelsen att gå ut som missionär för den här kyrkan är inte en rättighet utan en förmån. Missionärsarbetet är fyllt med glädje, men det innebär inte att man är ute för att ha roligt, det innebär hårt arbete. Herrens förmaning till missionärer finns i kapitel 4 i Läran och förbunden: ”Sen därför till, o I, som inträden i Guds tjänst, att I tjänen honom av allt edert hjärta, all eder förmåga, själ, sinne och styrka, att I mån stå ostraffliga inför Gud på den yttersta dagen” (v 2).

Allt missionärsarbete förutsätter att vi är värdiga. Herren sade: ”Varen rena, I som bären Herrens käril.” (L&F 38:42) En del av er är värdiga men kan på grund av hälsoproblem inte klara det krävande proselyteringsarbetet på missionsfältet. Ni kan emellertid hitta andra tillfällen till att tjäna som blir till stor välsignelse för er.

För några år sedan när äldste Merrill J Bateman i de sjuttios presidentskap var i Japan, presenterade missionärerna en ung japan för honom som just hade blivit medlem i kyrkan. Han kom från en icke-kristen bakgrund. När han träffade missionärerna blev han intresserad av deras budskap men kunde inte förstå eller känna behovet av en Frälsare, och han hade inget vittnesbörd om evangeliet. En dag beslöt missionärerna att visa honom en av kyrkans filmer om försoningen. Den unge mannen såg filmen men fick ändå inget vittnesbörd.

”Nästa morgon begav han sig till arbetet. Han arbetade i en optikverkstad och tillverkade glasögon … En äldre kvinna kom in. Han mindes att hon hade varit där några veckor tidigare. Hennes glasögon var sönder. Hon behövde nya. Förra gången hon kom hade hon inte tillräckligt med pengar och hade gett sig av för att spara mer för att kunna köpa de nya glasögonen. När hon kom in den dagen visade hon honom återigen sina glasögon och de pengar som hon nu hade. Han såg att hon fortfarande inte hade tillräckligt med pengar. Då fick han en tanke: Jag har en del pengar. Jag behöver inte tala om det för henne. Jag står för mellanskillnaden. Så han sade till henne att hennes pengar räckte, tog hennes glasögon och avtalade en tid när hon skulle återvända för att hämta de nya glasögonen …

Hon återvände senare. Han hade gjort de nya glasögonen klara. Han räckte över dem till henne och hon satte på sig dem [och utropade]: ’Jag ser. Jag ser.’ Sedan började hon gråta. Då började en brinnande känsla växa och svälla i hans bröst. Han sade: ’Jag förstår. Jag förstår.’ Han började gråta. Han sprang ut genom dörren och började leta efter missionärerna. När han hade hittat dem sade han: ’Jag ser! Mina ögon har öppnats! Jag vet att Jesus Kristus är Guds Son. Jag vet att stenen rullades bort från graven och att han uppstod från de döda den där härliga påskmorgonen. Han kan stå för mellanskillnaden i mitt liv när jag inte klarar av det själv.’”²

Vi kan alla se med hjälp av inspirationens ljus, som är den Helige Andens inflytande. Det lyser upp vägen för oss ut ur mörkret och svårigheterna. Det säkraste sättet att ta sig ut ur mörkret och in i ljuset är genom kommunikation med vår himmelske Fader, och det sker genom en process som vi kallar uppenbarelse. President Wilford Woodruff (1807–1898) förkunnade: ”Närhelst Herren har ett folk på jorden som han erkänner som sitt, har detta folk blivit lett genom uppenbarelse.”³ Guds inspiration är tillgänglig för alla som värdigt söker efter den Helige Andens gudomliga vägledning. Detta gäller i synnerhet dem som mottagit den Helige Andens gåva.

De som önskar komma ut ur mörkret och in i ljuset måste se till att de är i harmoni med den inspiration och uppenbarelse som kommer genom våra profeter, siare och uppenbarare. Amos säger: ”Ty Herren, HERREN gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.” (Amos 3:7) Profeterna har genom århundradena varit inställda på den himmelska våglängden med ett ansvar att vidarebefordra Herrens ord till andra.

Det bästa sättet för er unga människor att vara i större samklang med Frälsaren är att stödja hans levande profet på jorden, kyrkans president. Om vi inte följer den levande profeten, vem han än är, är det fara att vi dör andligen.

Jag kan vittna om att kyrkan får uppenbarelse mycket ofta. Det händer dagligen. Det är nödvändigt för att kyrkan ska kunna fullgöra sin mission. Utan den skulle vi misslyckas. Denna kyrka behöver ständig vägledning från sitt överhuvud, Herren och Frälsaren, Jesus Kristus.

Fortlöpande uppenbarelse kommer inte och kan inte tvingas fram genom påtryckningar utifrån av människor eller händelser. Det är inte någon så kallad ”uppenbarelse för social utveckling”. Den kommer inte från profeterna, den kommer från Gud. Kyrkan leds av profeten under Herrens inspiration, vägledning och föreskrifter.

Min tro på och övertygelse om att kyrkan är gudomligt sann har nu bestått en lång tidsperiod — så långt tillbaka som jag kan minnas. Mitt vittnesbörd har vuxit sig starkare med åren. Den säkra kunskapen om att evangeliet är sant kom till mig innan jag kallades till det heliga apostlaskapet och har bekräftats om och om igen sedan dess. Jag vittnar för er ungdomar om att evangeliet innehåller svaren på livets svårigheter och problem. Det är den säkra vägen som leder till lycka och uppfyllelse av Frälsarens löfte som är ”frid i denna världen och evigt liv i den tillkommande”. (L&F 59:23)

Från KUV:s brasafton den 8 september 2002.