Stöd din biskop
Mitt första möte med en sista dagars heliga biskop inträffade innan jag blev medlem i kyrkan. Jag var 17 år och kämpade med den förvirring, det tvivel och den stress som många sistaårselever på high school utsätts för. En lördagsmorgon beklagade jag mig inför min bästa vän. Fastän han hade goda avsikter gav han mig inte så många svar. Men han kom med ett förslag som visade sig vara klokt. ”Ibland när jag inte vet vad jag ska göra”, sade han, ”så pratar jag med min biskop.”
”Din biskop? Vem är det?” frågade jag.
”Han är min församlings överhuvud”, svarade min vän.
Nu inser jag att min nästa fråga var en tydlig maning från Anden, men just då var det den konstigaste fråga som skulle kunna tänkas komma från min 17-åriga mun. ”Tror du att han skulle vilja prata med mig?” frågade jag.
Min vän sade att han skulle ringa sin biskop och sedan ringa tillbaka till mig. En tid för ett samtal bestämdes snabbt till samma förmiddag hemma hos biskopen.
Jag visste inte vad jag hade att vänta. När jag körde upp framför den enkla enplansvillan förvånades jag lite över hur normal den var. Det stod cyklar på uppfarten och gräsmattan var välklippt. Jag blev ännu mer förvånad när jag såg mannen i prydlig sportskjorta som hälsade mig välkommen vid dörren. Han log och sade: ”Hej, du måste vara Joe. Jag heter biskop Maxwell. Kom in.” När vi gick till hans lilla hemmakontor försökte jag rättfärdiga det hela i mitt sinne. ”Borde inte en biskops hem vara lite annorlunda?” frågade jag mig. ”Borde han inte ha en högtidlig dräkt eller nå’t?”
Under de följande 45 minuterna upptäckte jag att han var en medkännande man, en som uppriktigt intresserade sig för mina problem; en inspirerad man som var villig att tillbringa en del av sin dyrbara tid en lördagsförmiddag för att hjälpa andra, vem som helst, medlem i kyrkan eller inte, att fatta beslut och dra slutsatser.
Det har gått över 25 år sedan det mötet. Jag minns inte något särskilt råd som biskopen gav mig den där förmiddagen, men jag minns fortfarande tydligt den förunderliga klarhet och lättnad jag kände när jag lämnade hans hem. Inte förrän många år senare insåg jag att det mötet var en av de första gångerna jag kände Anden.
Jag blev medlem i kyrkan senare samma år. Min vän Bill som hade uppmanat mig att prata med biskop Maxwell döpte mig. Biskop Maxwell var med vid dopet. Senare gick jag ut som missionär, gifte mig med en vacker ung kvinna i templet med biskop Maxwell som vittne och har nu fem underbara barn.
Äldste L Tom Perry i de tolv apostlarnas kvorum har lovat att ”om vi stödjer våra biskopar, lär oss hysa omsorg om deras välfärd och ber om deras framgång i allt de har att göra, så kommer detta att välsigna vårt liv då vi underställs deras ledarskap och har tillfälle att följa deras inspirerade ledning då de leder kyrkans olika församlingar”.1
Jag har insett att vi kan uppfylla vårt ansvar att stödja och hjälpa vår biskop (eller grenspresident). Följande sex förslag kan vara till hjälp när vi ska nå detta mål.
Respektera hans tid för familjen
Din biskop släpper oftast vad han än håller på med för att hjälpa någon i sin församling. Han vet sitt ansvar som hjordens herde och anstränger sig att uppfylla sitt heliga förvaltarskap. Att slitas i olika riktningar är något som han snabbt blir van vid.
Din biskop är också en make, för det mesta en far och ofta en far som fortfarande har barn som bor hemma och som behöver hans vägledning och uppmärksamhet. När vi vill söka vägledning från vår biskop behöver vi vara uppmärksamma och lyhörda för hans tid för sin familj och hans ansvar att försörja dem. Vi ska aldrig tveka att ringa biskopen om vi verkligen behöver hans hjälp, men vi ska ändå fråga oss: ”Kan det här vänta?” eller ”Finns det någon annan, till exempel en hemlärare, som också kan hjälpa mig?” Frågor som rör värdighet ska naturligtvis bara tas upp med biskopen eller grenspresidenten.
Äldste Jeffrey R Holland i de tolv apostlarnas kvorum sade följande när han talade om biskopar och andra ledare i kyrkan och den speciella börda de bär på: ”Jag vittnar om hemmet och familjen och äktenskapet, de allra värdefullaste mänskliga ägodelarna i vårt liv. Jag vittnar om att vi måste skydda och bevara dem samtidigt som vi finner tid och sätt att tjäna trofast i kyrkan.”2
Biskopen är alltid upptagen med att utföra Herrens verk. Detta inbegriper att han tar sig tid till sin eviga kallelse som make och far. Med omsorgsfull planering kan vi vara till stort stöd och hjälpa biskopen hantera sin krävande arbetsbörda.
Lätta på hans börda
Det finns vissa ansvarsuppgifter som biskopen inte kan delegera. Det är bland annat att ta hand om disciplinära frågor, ha tiondeavräkning, dela ut välfärdshjälp och lyssna på ångerfulla medlemmars bekännelser. För övrigt finns det många ansvarsuppgifter som delegerats på lämpligt sätt som andra kan göra för att lätta på biskopens börda, till exempel att ta hand om behövande församlingsmedlemmar, planera sociala aktiviteter och hjälpa till med anställningsbehov.
När hemlärare och besökslärare tar ordentligt hand om sina tilldelade familjer, när gruppledare och presidenter för kvorum och biorganisationer leder i rättfärdighet, kan biskopen fokusera på det som bara han kan göra. Om vi vill stödja biskopen och lätta på hans börda ska vi vara flitiga i att utföra våra tilldelade ansvarsuppgifter.
Respektera ämbetet
En del nya biskopar har svårt med övergången från att vara en vanlig församlingsmedlem till att vara församlingens ledare. De inser att det i de flesta fall finns andra som är lika kompetenta att tjäna i ämbetet som de är. Fastän de fått en bekräftelse på att Herren har valt just dem till den här uppgiften kan det kännas lika svårt för dem att ta emot ”manteln” som det var för David att ta på sig kungens rustning innan han skulle strida mot Goliat.
Biskopens ämbete är ett heligt ämbete som Herren har anförtrott en viss person i varje församling för en tid. Vi kan hjälpa honom genom att visa respekt för ämbetet. Kalla honom ”biskop NN” i stället för att använda förnamnet eller något slangord eller någon annan informell titel. Visa respekt i sättet du behandlar honom på så hjälper du honom att lättare anta den mycket verkliga mantel som Herren har lagt på honom.
Be för honom
I skrifterna står det: ”Edra böners allmosor hava kommit upp för Herren Sebaots öron.” (L&F 88:2) När vi ber för vår biskop så hör Herren oss. Och när vi ber för vår biskop i familjebönerna så undervisar vi våra barn om de viktiga principerna tro, lydnad och tillit. Många biskopar har vittnat om styrkan de har fått genom sina församlingsmedlemmars böner.
Följ hans uppmaningar och råd
Biskopen är en representant för Herren Jesus Kristus. Han kan ge oss en uppmaning. Han kan be oss verka i ämbeten som vi inte känner oss riktigt väl till mods med. Han kan be oss att anstränga oss mer och att ge av oss själva. För vårt eget och biskopens bästa och för att hjälpa till att bygga Herrens rike här på jorden bör vi följa hans råd och ta emot och engagera oss i de kallelser han eller hans rådgivare ger oss.
Ge ditt stöd och döm inte
Biskopar är bara människor, liksom alla vi andra. De har alla olika starka sidor och olika ledarstilar. Som medlemmar bör vi inte jämföra en biskop med en annan utan vara medvetna om att vår biskop gör sitt bästa för att utföra det som Herren vill att han ska göra. Vi bör ge beröm, låta bli att döma och vara fast beslutna att inte kritisera eller skvallra.
Jag kallades som biskop för en del år sedan. Jag verkade i det ämbetet i flera år och fick uppleva några av de mest glädjefyllda stunderna i mitt liv — glädjen att intervjua entusiastiska åtta-åringar inför deras dop och konfirmation, att arbeta med unga män och unga kvinnor medan de förbereder sig för missionärstjänst och att undervisa om templets stora välsignelser för par som förberedde sig för att vigas för evigheten. Jag tänkte ofta på biskop Maxwell under den tiden. Hans inflytande på mitt liv kommer att vara för evigt.
Vad välsignade vi är att Herren vill ge oss kärleksfulla, hängivna, omtänksamma biskopar som vakar över våra församlingsfamiljer. Deras kallelse kan vara prövande och deras börda tung emellanåt, men vi har ett bra tillfälle att stödja och hjälpa dem genom vårt stöd och våra positiva handlingar.
Lätta biskopens börda
”Alla … är ansvariga inför en biskop eller grenspresident. Oerhörda är de bördor de bär, och jag inbjuder varje medlem i kyrkan att göra allt i sin makt för att lätta den börda som tynger våra biskopar och grenspresidenter.
Vi måste be för dem. De behöver hjälp att bära sin tunga börda. Vi kan vara mer stödjande och mindre beroende av dem. Vi kan bistå dem på alla möjliga sätt. Vi kan tacka dem för allt de gör för oss.”
President Gordon B Hinckley, ”Israels herdar”, Liahona, nov 2003, s 60.
Det finns en gräns för vad biskopen kan göra
”Det finns inget i hela världen som liknar ämbetet som biskop i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Förutom föräldrarna har biskopen det bästa tillfället att undervisa och att få andra att undervisa om det som är viktigast … men var försiktiga så att ni inte lägger beslag på hans tid i onödan. Det finns en gräns för hur mycket en biskop kan göra. Biskopsrådet måste få tid att förtjäna sitt uppehälle och vara tillsammans med sin egen familj.”
President Boyd K Packer, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, se ”Biskopen och hans rådgivare”, Liahona, jul 1999, s 71, 73.