En varnande röst

Jag hade varit hos mina föräldrar i några dagar eftersom jag hade varit sjuk. Men nu var det dags att åka tillbaka hem så jag sade hejdå och tog bussen till Leicester i centrala England. Jag såg hus passera förbi och människor som var upptagna med att utföra sina dagliga sysslor. Det var en vacker solig dag sommaren 1976 och jag kände mig glad och redo att möta allt som kunde komma i min väg. Jag gick av bussen och gick den dryga kilometern till tågstationen.

Det var många som trängdes på perrongen medan de väntade på tågen som skulle ta dem till deras olika destinationer. Då och då hörde man någon i högtalaren meddela vilka tåg som skulle gå.

Snart kom tåget jag väntade på. Men när jag klev ombord kom en stark känsla över mig. Jag klev ner igen och kände starkt att jag inte skulle ta det tåget utan åka hem med buss. Jag hade köpt en tågbiljett och hade egentligen inte råd att köpa en bussbiljett också. Men känslan var så stark att jag inte kunde strunta i den.

Jag var ganska ny i kyrkan men jag hade känt Anden när jag döptes och konfirmerades. När jag återigen skulle gå på tåget hörde jag en röst som tyst sade: ”Nej!” Jag stod stilla en stund för att se om jag skulle höra den igen, och återigen sade rösten: ”Nej!”

Så snart jag hade lämnat tågstationen fick jag en varm känsla som bekräftade för mig att jag hade fattat rätt beslut. När jag hade kommit till busstationen fick jag vänta i över en timme på bussen som skulle ta mig hem till Coventry. Hade jag tagit tåget så skulle jag redan vara framme — det trodde jag i alla fall. Men med bussen kom jag inte hem förrän frampå kvällen.

Jag slog på teven för att se nyheterna och chockades över vad jag fick se. Tåget jag skulle ha åkt med hade kraschat strax utanför Nuneaton! Många människor hade skadats och flera hade dött.

Jag brukade alltid åka i vagnen längst fram, precis bakom tågets motor. Den delen av tåget hade fått stora skador. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad som skulle ha hänt om jag inte hade lyssnat på den milda, stilla rösten. Jag kunde inte heller låta bli att tänka på all släktforskning och allt tempelarbete jag inte skulle kunna ha gjort för mina avlidna släktingar om jag hade blivit allvarligt skadad eller dödad.

Jag är tacksam för den Helige Andens varnande och bekräftande röst. Jag vet att om vi hörsammar Andens röst så kan det inte gå galet.