Prata med pappa

Vi var precis klara med middagen i mina morföräldrars stuga och jag var ute och lekte med mina fem småbröder när pappa kom ut och ropade på mig.

Och när ens pappa ropar på det där sättet är det risk att man är illa ute. Så jag traskade fram och mumlade: ”Ja, pappa?”

Förvånansvärt nog sade han: ”Vill du följa med och åka motorcykel?” Förmodligen blev mina ögon stora som golfbollar och jag svarade snabbt: ”Ja, naturligtvis vill jag det!”

Snart tog pappa ledningen medan vi båda körde våra motorcyklar nerför vägen som slingrar sig igenom den majestätiska skogen runt vår stuga och sedan går ända upp till toppen av en kulle. Medan vi körde var jag så glad att jag knappt kunde hålla farten nere. En eller två gånger behövde pappa säga till mig att sakta ner.

Tankarna vandrade medan vi körde. Jag undrade varför jag hade fått en sådan förmån och inte mina bröder. När vi kom till toppen av berget sade pappa: ”Det här ser ut som en fin plats att ta en paus på.” Vi parkerade motorcyklarna och satte oss ner på några stenar med utsikt över skogen. Vi var båda tysta en stund och njöt av allt det vackra runt omkring oss. När jag tittade på pappa så såg han fundersam ut och jag visste att något skulle komma.

Han och jag pratade aldrig särskilt mycket. Jag antar att det var för svårt för honom att vara öppen mot någon annan än mamma. Sedan avbröt han mig i mina tankegångar och sade: ”Kjersten, mamma och jag har pratat och vi har bestämt att du är tillräckligt mogen för att få reda på lite detaljer om vårt äktenskap och vår familj.” Det märktes på orden han använde och hur han sade dem att de hade planerat det här samtalet länge.

Hans röst var mjuk när han började prata. ”Din mamma och jag träffades vid brandstationen när jag utbildade mig till brandman och hon arbetade på kontoret. Vi började träffas och jag märkte att hon var olik alla andra unga kvinnor som jag hade varit ute med innan. Jag var en sorglös ung man som hade vuxit upp i en annan kyrka. Men jag hade inte brytt mig så mycket om religion.

Jag hade knappast några värderingar eller mål på den tiden”, fortsatte han, ”och det gjorde mig inget”. Han lutade sig fram och sade förtroligt: ”Kjersten, din mamma var det bästa exemplet på ett rättfärdigt uppträdande som jag någonsin hade sett.” När han sade det kom en varm känsla över mig.

Min pappa berättade en del detaljer om deras äktenskap, min födelse och min familj som jag aldrig hade hört förut. Han berättade hur han blev omvänd till kyrkan och, eftersom de först gifte sig civilt, hur de hade varit tvungna att vänta ett år innan de kunde beseglas i templet. Han berättade också om några av äventyren han och mamma gick igenom under det första året av sitt äktenskap. För första gången föll en del bitar på plats för mig. Jag förstod äntligen varför mina föräldrars vigsel- och beseglingsdatum skiljer sig åt och varför de säger att det första året av deras äktenskap var det svåraste de upplevt.

När han berättade allt det här för mig såg ögonen ibland sorgsna ut och ibland glittrade de av skratt. Jag minns inte exakt hur mycket jag förstod just då, men jag kommer tydligt ihåg känslorna av förvåning, förvirring och kärlek som växelvis kom över mig.

Den upplevelsen gjorde stort intryck på mig. Jag insåg vilket underverk familjen är, och jag förstod Guds plan bättre. Min tro på evangeliet stärktes också och även uppskattningen för vilken inverkan det kan ha på människors liv. Vi samtalade om många saker där på berget, men det finns en sak som jag inte kommer att glömma. Jag har aldrig känt så stor tacksamhet i mitt hjärta som jag gjorde när pappa berättade för mig om sin stora kärlek till Gud, till evangeliet, till mamma och till oss barn. Jag insåg på hur många sätt evangeliet hade påverkat hans liv, liksom mitt.

Pappa och jag kom varandra mycket nära den dagen. För första gången såg jag honom som en verklig människa med känslor och inte bara som en regerande person som var tvungen att ge mig tillåtelse att ha roligt. Jag tror också att pappa lärde sig mer om mig. Jag ska aldrig glömma det speciella samtalet med min pappa och känslorna av kärlek och förståelse som vi delade.