2010
Godtagbart tjänande
Mars 2010


Tjänande i kyrkan

Godtagbart tjänande

Han gick in i ett litet klassrum på Filippinerna för att intervjuas som förberedelse för att ta emot melkisedekska prästadömet. Jag visste inte hur gammal han var men också de äldre medlemmarna i grenen kallade honom Tatay (far).

När jag frågade om han skulle kunna förstå min engelska så log han varmt och svarade med noggrant uttal: ”Ja, det kan jag.”

Efter vår intervju frågade jag honom om det fanns någon anledning till att han inte skulle kunna ordineras till prästadömet. Efter en stund sade han: ”Kanske borde jag inte ta emot prästadömet.”

Förbryllad frågade jag: ”Vad menar du?”

”Jag har bara en tand”, svarade han. ”Jag vet att jag inte ser så bra ut för att ta emot prästadömet. Det är helt i sin ordning om du säger att jag inte kan få prästadömet.”

Vi satt där en stund medan jag begrundade hans ord, och tårar vällde upp i mina ögon. Sedan lade jag min hand på hans och sade att jag hade sett många underbara prästadömsbärare som hade tappat sitt hår medan han hade kvar sitt vackra mörka hår. Jag berättade också om prästadömsbärare som bara hade ett öra eller ett öga medan han hade båda sina ögon och öron.

Sedan berättade jag om en vän till mig som hade förlorat sin arm på grund av cancer. När den brodern hade bett i vårt hem om att vår himmelske Fader skulle välsigna min hustru och mina barn så visste jag att han var en framstående Herrens tjänare. Jag berättade för Tatay hur min vän hade lagt sin enda hand på en liten flickas huvud och välsignat henne eftersom hon var döende och att jag hade känt prästadömets kraft den dagen.

Den åldrade filippinaren log och sade: ”Jag hoppas att mitt tjänande inför Gud också blir godtagbart.”

Vi kommer alla till korta på något sätt och vi känner alla till känslorna av otillräcklighet som åtföljer en ny kallelse. Men Gud tar emot den enklaste uppoffring av den ödmjukaste medlem, och var och en av oss kan åstadkomma en förändring. Vi behöver inte känna oss generade eller skämmas. Allt vi behöver göra är vårt bästa för Herren. Han i sin tur välsignar och förhärligar oss, och gör oss hela på ett förunderligt sätt.