Vi fördubblade vårt fasteoffer

När vi var på ett sakramentsmöte en söndagsmorgon bad biskopen medlemmarna i församlingen att ge ett mer generöst fasteoffer. Min make och jag var nygifta och kämpade för att få pengarna att räcka medan han fullföljde sin utbildning. Skulle det inte vara de välbärgade församlingsmedlemmarna som gav mer i fasteoffer?

Biskopen lovade församlingsmedlemmarna att vi skulle få uppleva underverk om vi fördubblade vårt fasteoffer. Trots min oro bekräftade Anden för mig att det här löftet var sant.

Med darrande hand skrev jag det dubbla på vår fasteoffercheck följande vecka. ”Vi kommer att svälta”, sade jag till mig själv när jag stängde kuvertet.

Några dagar senare när jag satte mig i bilen för att köra till jobbet började varningslampan för oljan att lysa. Jag hällde i olja, men den rann ut från motorn lika fort som jag hällde i den. Jag ringde vår mekaniker och han sade att jag skulle köra direkt till hans verkstad. Med återhållna tårar körde jag de få kilometrarna till hans bilverkstad medan jag bad en bön.

Mekanikern sade att det förmodligen skulle bli en dyr reparation men att den måste göras. Han påpekade också att det nästan var dags att ersätta bilens kamrem — ännu en utgift som vi inte hade råd med. När jag lämnade verkstaden för att bege mig till jobbet var jag helt förtvivlad.

När mekanikern ringde lite senare lät han mycket glad och livad. ”Naturligtvis är han det”, tänkte jag, ”han ska precis göra en förmögenhet på oss”.

Men han ringde faktiskt för att berätta något fantastiskt. Medan han arbetade på vår bil råkade en vän komma förbi verkstaden. Vännen, som arbetar för en bilhandel som har mitt bilmärke, frågade vår mekaniker vad han jobbade på. Mekanikerna förklarade problemet och hans vän sade: ”Vet du, biltillverkaren återkallar bilar med det problemet. Kostnaderna täcks av biltillverkaren.”

Jag kunde inte tro det! Sedan sade vår mekaniker att det hade runnit ut olja över hela motorn så biltillverkaren skulle också ersätta kamremmen och andra remmar!

Tårar av tacksamhet kom till mina ögon när jag insåg vilken välsignelse vi hade fått av Herren. Jag kände mig överväldigad av hans kärlek och generad över min brist på tro.

Min tro har inte varit fullkomlig sedan den där händelsen för några år sedan, men jag vet att Herren är mycket medveten om våra behov och svårigheter. Jag vet att han älskar oss och vill hjälpa oss. Jag vet också att vår himmelske Fader prövar oss och inte alltid besvarar våra böner så fort som han gjorde den här gången.

Och viktigast av allt: Jag har ett vittnesbörd om att vi får välsignelser när vi betalar ett generöst fasteoffer och att andra får välsignelser till följd av vår generositet.