Unga kvinnor i Liberia i Afrika undervisade varandra om deras gudomliga natur och Personlig tillväxt-programmet med lite hjälp av unga kvinnor på andra sidan av jorden under en speciell distriktskonferens för unga kvinnor i augusti 2009.

Utbildningen och förberedelserna började tre månader före konferensen för de unga kvinnorna som bor i Bushrod Islands distrikt i Monrovia i Liberia i Sierra Leonemissionen Freetown. Temat för konferensen var ”Prinsessa för en dag, drottning för en evighet”. Varje gren i distriktet presenterade en minikurs om en värdering och framförde en kort sketch om en annan värdering där de betonade hur en Guds dotter ska behandla andra och sig själv.

”De här unga kvinnorna är Afrikas framtid. De är sitt lands pionjärer i detta underbara evangelium”, säger syster Belinda Wire, en heltidsmissionär som deltog i konferensen med sin make, äldste Bill Wire.

Efter minikurserna, sketcherna och andra aktiviteter gav organisatörerna de unga kvinnorna brev som unga kvinnor i ett annat land hade skickat, där de bar sitt vittnesbörd om evangeliet och Personlig tillväxt.

”Hjärtan förenades mellan olika länder i världen”, säger syster Wire. ”När de unga systrarna höll i breven visste de att de andra unga kvinnorna trodde som de, läste samma böcker, följde samma program, vägleddes av samma profet och var älskade av samma Gud.”

Trots att medlemmarna på Galapagosöarna, utanför Ecuadors kust i Stilla havet, är få till antalet så har de stark tro. I september såg medlemmarna öarnas första möteshus färdigställas.

Den hyrda byggnad där grenen på Galapagosöarna hade haft möten tidigare, som hade kallats ”el Castillo Blanco” av medlemmarna, var inte tillräckligt stor för att man skulle kunna ha ett sakramentsmöte i ett och samma rum, så medlemmarna fick ha mötet i tre olika rum samtidigt.

När äldste Floyd och syster Susan Baum, det äldre missionärsparet på öarna, kom in i den nya byggnaden första gången rördes de till tårar. ”Den är underbart vacker”, säger äldste Baum. ”Hantverket är av högsta kvalitet.”

Emma Bastidas minns när hon och hennes familj behövde resa till Ecuadors fastland för att döpas 1985. Hon och hennes familj såg grenen bildas och hon grät när de första missionärerna kom till öarna.

”Nu har de byggt ett kapell som ligger så nära att jag kan promenera dit”, säger syster Bastidas.

Förutom att ett möteshus har byggts åt den lilla gruppen medlemmar, har det nya kapellet också medfört andra välsignelser. Leonor Machua hörde talas om ett nytt möteshus precis innan hon skulle åka på en kort resa till Guayaquil i Ecuador. Medan hon var i Ecuador frågade hon någon om den nya byggnaden och vilken religion den representerade. Främlingen besvarade hennes frågor och föreslog att hon skulle söka upp missionärerna när hon kom hem. Några dagar senare såg hon missionärerna i ett gathörn och tackade ja till inbjudan att få undervisning. Syster Machua döptes omedelbart efter lördagseftermiddagens session av generalkonferensen i oktober 2009. Hon var den första som döptes i det nya möteshusets dopbassäng.

Kyrkan är relativt ny på öarna. Innan grenen organiserades formellt träffades fyra familjer i staden Puerto Ayora på ön Santa Cruz. År 1998 organiserade ledare i kyrkan grenen i Guayaquil i Ecuadormissionen Syd och medlemmarna började träffas på ön San Cristobal innan de flyttade in i el Castillo Blanco.

Nu kommer omkring 120 medlemmar varje vecka till det nya möteshuset på ön Santa Cruz.

Fastän grenen är liten och belägen långt från fastlandet har medlemmarna på Galapagosöarna blivit välsignade, säger grenspresidenten Daniel Calapucha.

”Jag känner mig faktiskt inte isolerad för vi har vår himmelske Faders vägledning”, säger han.

Över ett dussin primärbarn från Fusagasuga församling i Soacha stav i Colombia tillbringade en speciell dag vid templet i Bogotá, där de fick lära sig om hur viktigt templet är.

Primärs presidentskap i församlingen följde med femton primärbarn till templet i november 2009. Där fick barnen möjlighet att träffa tempelpresidenten, Jorge J Escobar, och ställa frågor. Barnen fick veta varför de behöver vänta tills de är 12 år för att få komma in i templet och utföra tempelarbete, varför statyn av ängeln Moroni på tempelspiran håller i en trumpet och varför han står vänd mot öster.

I slutet av aktiviteten berättade barnen om hur de kände för upplevelsen.

Maria Fernanda Sanchez, Primärs sekreterare, säger att det var en andlig upplevelse. ”Det var en speciell, oförglömlig dag, inte bara för dem utan för oss som deras primärledare”, säger hon.