Sökandet efter den rätta kyrkan

Min vän Julyette och jag chattade på nätet när hon berättade att hon letade efter en kyrka som hade en levande profet som talade med Gud ansikte mot ansikte. Jag trodde att Gud hade slutat tala till människorna på jorden eftersom vi har Bibeln, och jag trodde att det räckte för vår frälsning.

Men hon sade: ”Om Gud inte kallar profeter på jorden längre så är han en lögnare, för han lovade att han aldrig skulle göra något utan att kalla profeter.” (Se Amos 3:7.)

Jag frågade: ”Var finns den här levande profeten?” Det visste hon inte.

Jag började fundera över hur vi skulle kunna hitta den rätta kyrkan. Jag visste att det fanns många olika kristna kyrkor med olika lärosatser. Jag tänkte: ”Internet har ju en hel del källor”, så jag letade efter ”den sanna förföljda kyrkan”. Jag vet inte varför jag skrev så, men flera listor med kyrkor kom upp, bland annat Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Det finns många kristna kyrkor i Brasilien men jag hade aldrig hört talas om den kyrkan.

När jag kom in på kyrkans webbsida läste jag berättelsen om en 14-årig pojke som hade sett Gud och Jesus Kristus ansikte mot ansikte, och som hade översatt Mormons bok genom Guds kraft. Jag hade aldrig hört något om Joseph Smith eller Mormons bok innan och tyckte det var intressant. Men det som fångade min uppmärksamhet var att det stod i Mormons bok att Jesus Kristus hade uppenbarat sig för de forntida invånarna på den amerikanska kontinenten.

Jag fick en stor önskan att läsa boken så jag beställde ett exemplar. Jag berättade för Julyett om webbsidan och när hon hade läst berättelsen om Joseph Smith var hon övertygad om att den här kyrkan var Jesu Kristi kyrka. Hon sade att jag hade förberetts av Herren att hitta kyrkan åt henne.

Jag blev imponerad av hennes övertygelse och ville själv veta. Jag frågade mamma om hon kände till Mormons bok. Hon sade att min syster hade fått en blå bok av två missionärer. Jag lånade boken och läste den från pärm till pärm på en vecka. Jag var inte intresserad av något annat. Vilken fridfull känsla jag fick! Jag erinrade mig ett löfte om att alla som läser boken ska fråga Gud om den är sann, och att han ska svara. (Se Moroni 10:3–4.)

Tidigt på morgonen gick jag till mitt rum för att be en bön. Jag satte min lit till Gud och frågade honom om boken var sann, och jag fick en brinnande känsla inombords. Jag visste inte vad det var för känsla, men jag var glad. Den natten hade jag en dröm där en profet från Mormons bok visade sig. Jag frågade honom om boken var sann och han sade att det var den. När jag vaknade tänkte jag: ”Mormons bok är verkligen sann.”

Jag frågade flera personer tills jag hittade någon som visste hur man kom till kyrkan. På fredagen cyklade jag till kapellet men ingen var där. Jag bad om hjälp att få veta när mötena hölls. Jag cyklade dit igen veckan därpå. När jag kom dit talade en äldre kvinna om för mig att kyrkans möten hölls på söndagsförmiddagarna. Jag återvände hem glad och upplivad med bankande hjärta.

När jag kom dit på söndagsförmiddagen blev jag väl mottagen av medlemmarna. Jag blev imponerad av kyrkans organisation. Jag kände frid och glädje i hjärtat under mötena och jag bad missionärerna att komma hem till mig och undervisa mig. Jag åkte hem och berättade för mamma att jag hade hittat den rätta religionen.

Missionärerna undervisade mig om Jesu Kristi evangeliums återställelse. Jag kände redan till berättelsen om Joseph Smith så när de inbjöd mig att be för att få veta sanningen så sade jag att jag redan hade fått ett svar och berättade vad som hade hänt. De blev imponerade av mitt vittnesbörd och föreslog ett datum, den 15 maj 2004, för mitt dop. Under tiden hade min vän Julyette också döpts. Mitt dop var den underbaraste händelsen i mitt liv, och min vän och jag är så glada att vi har hittat Jesu Kristi sanna kyrka.