Hur stor ska inte din glädje bli

Få glädjeämnen är ljuvligare och mer bestående än vetskapen om att man har hjälpt andra ta Jesu Kristi återställda evangelium till sitt hjärta. Den glädjen har alla kyrkans medlemmar möjlighet att uppleva. När vi döptes lovade vi att vi skulle ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där [vi] må befinna [oss], ända intill döden, så att [vi] kan återlösas av Gud och räknas bland dem som hör till den första uppståndelsen så att [vi] kan få evigt liv” (Mosiah 18:9).

Alla medlemmar tar till sig en del av uppmaningen till kyrkan att ta Jesu Kristi evangelium till världen, var de än befinner sig och så länge de lever. Herren har sagt det tydligt: ”Se, jag sände ut er att vittna för och varna folket, och det tillkommer var och en som har blivit varnad att varna sin nästa” (L&F 88:81). Det är heltidsmissionärerna som ska undervisa dem som ännu inte är medlemmar i kyrkan. Det är kyrkans medlemmar som ska hitta dem som Herren har förberett för missionärerna att undervisa.

Vi behöver utöva vår tro på att Herren har förberett personer runt omkring oss att bli undervisade. Han vet vilka de är och när de är redo, och han kan vägleda oss till dem genom den Helige Andens kraft och ge oss orden varmed vi kan inbjuda dem till att få undervisning. Löftet Herren gav en missionär 1832 är samma löfte han ger till oss i vår uppgift att hitta personer som är redo att få undervisning av missionärerna: ”Jag skall sända honom Hjälparen, som skall lära honom sanningen och den väg han skall gå, och i den mån han är trofast skall jag åter kröna honom med kärvar” (L&F 79:2–3).

Och löftet om stor glädje till den trofasta missionären gäller även oss som trofasta medlemmar som ger hela vårt hjärta till missionsarbetet:

”Och om nu er glädje blir stor över en enda själ som ni har fört till mig i min Faders rike, hur stor blir då inte er glädje om ni för många själar till mig!

Se, ni har mitt evangelium framför er, samt min klippa och min frälsning.

Be till Fadern i mitt namn, i tro och med tillit till att ni skall få, så skall ni få den Helige Anden som uppenbarar allt som är lämpligt för människobarnen” (L&F 18:16–18).

Förutom att den Helige Anden hjälper oss känna igen och inbjuda dem som är redo att bli undervisade har Herren kallat och utbildat ledare som vägleder oss. I ett brev daterat den 28 februari 2002 lade första presidentskapet ett större ansvar för missionsarbetet på biskopar och församlingar.¹ Med hjälp av församlings- eller grensrådet utvecklar prästadömets verkställande kommitté en missionsplan för enheten. I den planen finns förslag på hur medlemmarna kan hitta dem som är redo att få undervisning av missionärerna. En person är kallad att vara församlingens eller grenens missionsledare. Missionsledaren har nära kontakt med heltidsmissionärerna och deras undersökare.

Det finns många sätt som du kan bli bättre på att utföra din plikt att hitta personer som missionärerna kan undervisa. Det enklaste sättet är det bästa.

Be för att få vägledning av den Helige Anden. Prata med lokala ledare och missionärer och be om förslag och lova dem att du ska hjälpa till. Uppmuntra dem som är engagerade i det här arbetet tillsammans med dig. Och var alltid ett vittne i det du säger och gör om att Jesus är Kristus och att Gud besvarar böner.

Jag vittnar om att den Helige Anden vägleder dig till dem som söker sanningen när du ber och strävar efter att få den vägledningen. Och jag vet av erfarenhet att din glädje blir varaktig tillsammans med dem som väljer att ta evangeliet till sitt hjärta och sedan härda ut i tro.