Rädda förlorade lamm

Tidigt på våren för många år sedan hade min fru och jag möjlighet att köra genom vackra Star Valley i Wyoming i USA. Det var en underbar vårmorgon och landskapet och vyerna var inspirerande.

När Jackie och jag körde in i Star Valley gladdes vi åt att se en ensam fårflock med dussintals små lamm. Det finns inte mycket som är så älskvärt som ett litet lamm. När vi körde nedför den livligt trafikerade vägen såg vi ett litet lamm utanför stängslet nära vägkanten. Det sprang förtvivlat fram och tillbaka mot stängslet och försökte ta sig tillbaka till flocken. Jag gissade att det lilla lammet var tillräckligt litet för att ha lyckats pressa sig igenom en öppning i stängslet men nu inte kunde komma tillbaka.

Jag var säker på att om vi inte stannade och räddade lammet skulle det tids nog gå ut på den närliggande vägen och bli skadat eller dödat. Jag stannade bilen och sa till Jackie och vårt resesällskap i baksätet: ”Vänta här, det här tar bara ett ögonblick.”

Jag förmodade naturligtvis med min bristande erfarenhet av lammskötsel att det rädda lammet skulle bli glad att se mig. Jag hade ju trots allt de bästa av avsikter. Jag hade kommit för att rädda hans liv!

Men till min besvikelse blev lammet skrämt och verkade helt otacksamt för mina försök att rädda det. När jag närmade mig det sprang det lilla livet bort från mig så fort det kunde längs med stängslet. Jackie, som såg min kamp, klev ur bilen för att hjälpa till. Men inte ens tillsammans kunde vi överlista det snabba lilla lammet.

Vid det här laget kom paret i baksätet, som hade haft roligt åt vår uppvisning, ut ur bilen och anslöt sig till räddningsförsöket. Med gemensam ansträngning lyckades vi till slut fånga det skrämda lilla lammet mot stängslet. När jag böjde mig ner för att lyfta upp honom i mina rena resekläder, märkte jag snabbt att han luktade ladugård. Det var då jag började undra om det verkligen var värt ansträngningen.

När vi lyfte lammet till tryggheten på andra sidan stängslet kämpade och sparkade han av alla krafter. Men efter bara en kort stund hade han hittat sin mamma och tryckte sig tätt intill henne. Med kläderna i oordning men med stor tillfredställelse och frid över att ha gjort rätt val, åkte vi vidare.

Jag har funderat över den upplevelsen många gånger sedan dess. Jag undrar om vi skulle anstränga oss så mycket för att rädda en otacksam, mindre aktiv vän. Jag hoppas det! Herren sade: ”Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får!” (Matt 12:12). I varje gren, församling och stav finns det får som är vilsna och i fara.

Prova att byta ut orden det är mycket att göra med det finns många att rädda i psalmen ”Har jag gjort något gott?” och fundera på hur det kan tillämpas på att rädda vilsna lamm:

Våra vänner kan tyckas vara otacksamma, rädda eller ointresserade av att bli räddade. Och våra ansträngningar att rädda dem kan ta tid och kräva arbete, energi och stöd och hjälp från andra. Men ansträngningen belönas med eviga välsignelser. Om vi, som Herren har lovat, bara för ”en enda själ till [honom], hur stor skall då inte [vår] glädje vara tillsammans med honom i [vår] Faders rike” (L&F 18:15).