Visa medkänsla

I liknelsen om det återfunna fåret gick herden och sökte efter det förlorade fåret tills han hittade det. Han återvände sedan, jublande (se Luk 15:4–7).

I liknelsen om det återfunna myntet tände änkan ett ljus och genomsökte varje hörn för att hitta myntet. Hon gladdes då hon fann det (se Luk 15:8–10).

Båda dessa liknelser är exempel på sådant vi gör för att söka, lysa i mörkret och ”sopa” tills en värderad ägodel eller förlorad själ återfinns och återbördas till ett jublande hem.

Ett bra exempel på hur medkänsla och tjänande hade stor betydelse är en upplevelse som Don och Marian Summers hade. Medan de verkade i England ombads de att tjäna de sex sista månaderna av sin mission i Swindons gren för att undervisa och hjälpa till med att aktivera medlemmar. I åttio år hade Swindon varit en gren med några få trofasta och med många goda medlemmar som blev mindre och mindre aktiva.

Don och Marian skrev: ”Vårt första besök i Swindons gren var en smula nedslående då vi träffade de heliga i en kall, förhyrd sal. Grenen bestod av 17 personer, inklusive president och syster Hales och fyra missionärer. Med vinter-ytterkläder på kurade vi ihop oss kring en liten, otillräcklig kamin medan vi lyssnade till en söndagsskolelektion.”

Brevet fortsatte: ”En grensmedlem kom fram till mig en dag: ’Äldste Summers, får jag ge dig ett gott råd? Nämn aldrig ordet tionde för medlemmarna i Swindon. De tror i själva verket inte på det, och du gör dem bara upprörda.’”

Broder Summers sade: ”Vi undervisade om tionde och evangeliets alla andra principer. Med grenspresidentens föredöme och uppmuntran skedde en hjärtats förändring, och tron och aktiviteten började öka. Matrikelkorten gjordes helt aktuella allteftersom vi besökte varje medlems hem. Då ledarna började bry sig om medlemmarna började de reagera, och en helt ny anda genomströmmade grenen. Medlemmarna kunde återigen glädjas över evangeliet och hjälpa varandra …

”Ett ungt par hade svårigheter att anpassa sig då deras vanor, deras sätt och deras klädsel var annorlunda. De blev förolämpade om man föreslog förändringar. Paret skrev två gånger till biskopen [för vid det laget var det en församling] och bad att deras namn skulle strykas ur kyrkans uppteckningar. I sista brevet förbjöd de medlemmarna att besöka dem, så [vi] gick till blomsterhandeln och köpte en vacker krysantemumplanta och fick den levererad till det unga paret. Det var ett enkelt meddelande: ’Vi älskar er. Vi saknar er. Vi behöver er. Kom tillbaka.’ Undertecknat Swindons församling.

”Påföljande söndag var det faste- och vittnesbördsmöte och vår sista söndag i Swindon. Etthundratre medlemmar var närvarande jämfört med sjutton sex månader tidigare. Det unga paret var där, och då mannen bar sitt vittnesbörd tackade han Swindons församling för att de inte gett upp hoppet om dem.”

Var och en av oss kan få liknande upplevelser i våra egna församlingar och grenar genom att arbeta tillsammans och visa kärlek till dem som är mindre aktiva. Vilken glädje ger det inte att vara ”barmhärtiga mot och frälsa” (Jud 1:22) dem som kanske nu är redo att finna sig själva och sedan komma tillbaka.