Försoningen gör omvändelse möjlig

Vi kommer till jorden för att tillväxa och utvecklas. Vi avstannar i vår utveckling när vi syndar. Förutom Jesus Kristus, som levde ett fullkomligt liv, har alla som någonsin levat på jorden syndat (se Pred 7:21; Rom 3:23; 1 Joh 1:8).

Att synda är att bryta mot Guds bud. Ibland syndar vi genom att göra något som vi vet är fel, men ibland syndar vi när vi inte gör något som vi vet är rätt (se Jak 4:17).

Vart och ett av Guds bud välsignar oss om vi följer det (se L&F 130:20–21). Men om vi inte följer det så finns det ett straff (se Alma 42:22). Detta utmätande av välsignelser eller bestraffningar kallas rättvisa.

Eftersom vår himmelske Fader älskar oss har han gjort det möjligt för oss att omvända oss: att bekänna och överge våra synder och på så sätt övervinna deras effekter. Han sände sin Enfödde Son, Jesus Kristus, att sona våra synder. Det innebär att Jesus betalade priset som rättvisans lag kräver för att vi brutit mot Guds bud. Eftersom Frälsaren led för våra synder behöver vi inte lida straffet för dem om vi omvänder oss (se L&F 19:16). Hans försoning har ”tillfredsställt rättvisans lag” (Mosiah 15:9) så att vår himmelske Fader i sin nåd kan förlåta oss och undanhålla straffet.

Omvändelse är Guds gåva till oss. Den är av största vikt för vår lycka i det här livet. Genom omvändelse blir vi rena igen och det blir möjligt för oss att återvända till vår himmelske Fader (se Mose 6:57).

Omvändelseprocessen omfattar följande:

• Ha tro på vår himmelske Fader och Jesus Kristus (se Alma 34:17).

• Inse att vi har syndat och känna bedrövelse (se Luk 16:15; Alma 42:29–30).

• Bekänna våra synder för vår himmelske Fader och, vid behov, för vår biskop eller grenspresident (se L&F 61:2).

• Överge våra synder (se L&F 58:43).

• Gottgöra när det är möjligt (se Hes 33:15–16).

• Förlåta andra som har syndat emot oss (se L&F 64:9; 3 Nephi 13:14–15).

• Leva rättfärdigt (se L&F 1:32).